Dotterns lärare vill prata

Flera gånger blev jag kallad till en chef utan att få veta i förväg vad det handlade. Men jag anade att det inte var något positivt.

Jag kunde få höra att jag gjort en massa fel utan att ens ha facket med. Eller att chefen tyckte att jag skulle sluta. (Han hade inte skäl att säga upp mig men jag slutade självmant då, vem vill jobba kvar där man är oönskad?)

Vad än mötet med 14-åringen handlar om riskerar hon iaf inte att bli utkastad.

Man kan alltså kalla det sekretess.

Det kan vara något dottern mycket väl vet vad det är men som hon inte vill berätta. Frågade du inte dottern själv vad hon tror att det handlar om?

Iofs tycker jag inte det ska vara hemligt för föräldrarna om det är något allvarligt som kan påverka studierna. Dottern är ju bara 14 år, inte myndig.

Nja, bråk med kamrater skulle jag nog vilja veta om också. Det kan vara mobbning, att dottern blir mobbad el deltar i mobbning.

Hursomhelst tycker jag det är konstigt att läraren inte kan prata om det. Ska läraren och barnet ha hemligheter för föräldrarna? Tycker läraren att hen ska skydda barnet mot föräldrarna?

Enda gången det är befogat att hålla på sekretess gentemot föräldrarna är om barnet berättar om att hen blir utsatt av föräldrarna, typ misshandel el sexuella övergrepp. Men då ska ju läraren i stället anmäla det.

Det är vi föräldrar som har ansvaret för våra barn. Jag anser inte att lärare ska veta mer om mitt barn än jag själv. Allt som kan påverka mitt barns studier el mående, det behöver jag få veta, oavsett vad mitt barn tycker.

Det finns barn som mår dåligt pga mobbning men ändå inte berättar något för sina föräldrar. Ska lärarna undanhålla denna information för föräldrarna då? Mycket märkligt må jag säga.

Sedan finns det förstås saker som varken lärare el föräldrar vet. Men föräldrar bör få veta lika mycket som läraren.