Nu kommer ett ev lite annorlunda inlägg.. hur känner ni inför gravidbesked runtom er? En av mina närmsta vänner berättade precis att hon väntar sin tredje. Jag väntar fortfarande på min första 💔 alla nära vänner vet att jag längtar och att vi kämpar och är OTROLIGT förstående och osjälviska. De tar alltid mina känslor i beaktning, nästan mer än de borde.. men det blir tyvärr inte lättare för det.
Jag känner mig så FRUKTANSVÄRT utanför. Utanför den här världen som det innebär att vara förälder. Jag känner mig misslyckad. Det känns som folk runtom kring tycker synd om mig och att vekanta som inte känner mig så väl funderar varför inte jag har barn. Jag känner mig omsprungen och tvingas ständigt glädjas åt ALLA andra fastän jag går sönder varje dag. Jag stålsätter mig för babyshowers, för gravidmagar och för barnvagnar VARJE dag. Och det känns verkligen som alla runt mig är gravida. Liksom till och med min frisör idag hade en kula och överallt ser jag bara kulor på magen.
Jag vet inte om jag orkar mer. När blir det min tur? Och hur gör ni med eventuella liknande känslor?
Sorry för långt och blottande inlägg. Hoppas okej och hoppas nån förstår ❤️