Låt oss säga såhär: jag är t ex. inte intresserad av att umgås eller ens vara i närheten av folk som håller på med droger. Skulle någon åka fast, sitta i fängelse och sedan komma ut så är jag fortfarande inte intresserad av att umgås med hen. Den sortens människor vill jag inte ha i min närhet oavsett om de sonat knarkbrottet eller inte. Likaså pedofiler. Skulle en dömd pedofil släppas ut efter avtjänat straff skulle jag heller inte vilja ha personen i min närhet. Någon som kunnat göra något sånt mot ett barn skulle jag verkligen inte vilja ha i min närhet, även om hen sk sonat sitt brott i samhällets ögon. Samma med en person som misshandlat sin partner. Personer med tendenser att bruka våld blir inte magiskt botade genom att sitta av sin tid i fängelse (såvida de inte "möter Jesus" eller något liknande). Våldsbenägenheten sitter liksom i personligheten och dess invanda beteendemönster och finns där ständigt under ytan. Om spärren att skada en annan människa inte fanns från början tror jag inte att den växer fram av sig själv under fängelsetiden, snarare tvärt om. Ilskan kan ha vuxit.
Så om vi nu tittar på våldtäktsmannen i ditt exempel. Hur kan en människa göra något sådant mot en annan människa? Köra över en annan människa, skada en annan människa, tvinga den, inte respektera den, begå ett brott, förstöra någons liv för sin egen njutnings skull? Vad är det för människosyn? Utnyttja andra sexuellt och våldta? Tycker han att han har rätt till det? Jag skulle inte vilja umgås med någon som har så taskig människosyn och veta vad hen är kapabel till. Han må ha sonat sitt brott i samhällets juridiska ögon, men varje enskild individ i samhället får sen ta ställning till hur var och en känner inför personen. Hans närmsta kompisar/killgäng som antagligen har samma taskiga kvinnosyn, nedlåtande jargong och själva inte är främmande för att tafsa på tjejer och gå över gränsen, de välkomnar honom säkert tillbaka med öppna armar. Andra, som tänker på offret, hur han förstört hennes liv, vad han faktiskt gjort mot en annan människa, de får såklart ta ställning till om han verkligen ändrat sig, om han på riktigt insett vad han faktiskt gjort och ångrar sig från djupet av sitt hjärta. Skulle du själv våga låta din dotter gå på efterfest hos honom och lita på att han (eller hans gelikar) inte rör henne när hon däckar efter att kanske ha druckit för mycket?
Så om man sonat sitt brott eller ej, i andras ögon, är en kombination av hur grovt brottet är och andra personers smärtgräns för vad som kan förlåtas. Som t ex. bokföringsbrott som du nämner, det är ju på en annan nivå. Personen får skämmas, men efter sonat brott är man i princip förlåten. Skammen finns förståss kvar, men det känns OK att fortsätta bjuda in personen på grillkvällar och annat, precis som innan fängelsetiden.
