Vill försöka förstå mig på er som lämnat en partner efter ett längre förhållande någon gång. Vad är det som gör att man agerar mer eller mindre känslokallt mot sin fd partner, inte hör av sig och frågar hur det är, korta svar på sms, inte verkar bry sig mer, lägger ut glada bilder på sociala medier etc. Förstår ju att den som lämnar ofta har ett känslomässigt försprång och vet också att alla inte agera så ..
För att varje varmt bemötande lätt kan tolkas som en öppning för fler försök?
Vill försöka förstå mig på er som lämnat en partner efter ett längre förhållande någon gång. Vad är det som gör att man agerar mer eller mindre känslokallt mot sin fd partner, inte hör av sig och frågar hur det är, korta svar på sms, inte verkar bry sig mer, lägger ut glada bilder på sociala medier etc. Förstår ju att den som lämnar ofta har ett känslomässigt försprång och vet också att alla inte agera så ..
Kanske har någon annan redan skrivit detta, men den som lämnar har oftast redan bearbetat detta mentalt i flera månader medan den som blir lämnad börjar bearbeta det då.
Att inte höra av sig för att fråga hur den andra mår är bara bra, det ger iaf inga falska förhoppningar hos den som blivit lämnad och denne kan gå vidare fortare då.
Hon var extremt krävande som partner. Men som vänner hade vi fungerat bättre.
Tro mig, hon sörjde inte. Hon hade antagligen en bodybuilder som sin hemliga kk. Hon tog för sig när jag låg och sov en gång och blev arg för att jag tydligen gick igång snabbare då än när jag var vaken och tillsammans med henne. Nej hon var läskig som partner. Menar jag låg och sov och hon blev arg på mig.
Hon hade även varit våldsam mot sitt x fick jag veta. Bara tur att hon inte gjorde illa mig när jag låg o sov.
Hon var extremt krävande som partner. Men som vänner hade vi fungerat bättre.
Tro mig, hon sörjde inte. Hon hade antagligen en bodybuilder som sin hemliga kk. Hon tog för sig när jag låg och sov en gång och blev arg för att jag tydligen gick igång snabbare då än när jag var vaken och tillsammans med henne. Nej hon var läskig som partner. Menar jag låg och sov och hon blev arg på mig.
Hon hade även varit våldsam mot sitt x fick jag veta. Bara tur att hon inte gjorde illa mig när jag låg o sov.
Frågar man mitt ex så är jag en häxa av stora mått i mitt beteende gällande honom. Det har tagit slut mellan oss pga flera händelser senaste året (varit slut sen i våras nu) och så sent som i höstas sa jag att jag inte orkar mer men vi fortsatte att leva tillsammans av olika orsaker.
Nåväl, i våras briserade det och jag valde att lämna. Det togs inte emot väl alls. Det ifrågasattes, det skulle utkrävas svar på varför jag inte ville leva med denna "fantastiska" man, varför jag gjorde detta mot honom och barnen etc. När det väl lugnade ner sig och vi kunde börja prata mer normalt med varandra fick jag höra att jag var en kappvändare som gav honom falska förhoppningar så fort vi var ensamma eller med barnen.
Så, jag behövde bli Miss B, häxan surtant, skatan och alla andra fina ord jag har kallats just för att få honom att förstå att jag vill inte mer, jag orkar inte mer. Jag vill att vi ska ha ett fungerande samarbete gällande barnen men det är så långt jag sträcker mig.
Vill försöka förstå mig på er som lämnat en partner efter ett längre förhållande någon gång. Vad är det som gör att man agerar mer eller mindre känslokallt mot sin fd partner, inte hör av sig och frågar hur det är, korta svar på sms, inte verkar bry sig mer, lägger ut glada bilder på sociala medier etc. Förstår ju att den som lämnar ofta har ett känslomässigt försprång och vet också att alla inte agera så ..
För att varje varmt bemötande lätt kan tolkas som en öppning för fler försök?
Hon var extremt krävande som partner. Men som vänner hade vi fungerat bättre.
Tro mig, hon sörjde inte. Hon hade antagligen en bodybuilder som sin hemliga kk. Hon tog för sig när jag låg och sov en gång och blev arg för att jag tydligen gick igång snabbare då än när jag var vaken och tillsammans med henne. Nej hon var läskig som partner. Menar jag låg och sov och hon blev arg på mig.
Hon hade även varit våldsam mot sitt x fick jag veta. Bara tur att hon inte gjorde illa mig när jag låg o sov.
Jag hade sagt till mitt mindre barn att : nu ska vi klä upp oss lite, köpa present och åka till storebrors skolavslutning, vad roligt! Annars kommer hans barn i framtiden när det blir större och börjar tänka känna att, är jag också utbytbar? Hade istället behandlat alla mina barn lika och jobbat för en fin relation mellan alla barnen. Man slutar väl inte älska eller bry sig om sina tidigare födda barn för att de har en annan mamma/pappa? Fortfarande ens barn oavsett om de är 25 år. Sen är det klart att man måste ta hand om en 5 åring på ett helt annat sätt än en 25 åring. Aja..