Varför blir den som lämnar känslokall?

Tack för svar! Jag menar inte att den som lämnar egentligen är känslokall, mer agerar på det sättet gentemot den som blir lämnad av någon anledning. Jag fattar att det är jobbigt att vara den som lämnar också, eller kan vara .. I mitt fall var det ett fint förhållande i ca 3 år och inga elakheter eller drama som jag känner till, hennes dotter var emot vårt förhållande så min "spekulation" är att hon kände sig tvingad att lämna eller att detta åtminstone var en delorsak. 
Förstår att man har nog med sig själv och att det är jobbigt att vara den som lämnar också. Har du hört av dig i efterhand när du är mer klar med dig själv och dina känslor? Har du liksom slutat att bry dig om ditt ex helt?

Man behöver inte inge hopp bara för att man hör av sig eller inte agerar känslokallt, det är ju inte att vara omtänksam utan mer ett sätt för att bearbeta sig själv.. Det förstår jag om man behöver men tänkte att den som lämnar är mer "klar" och borde vilja sitt ex någorlunda väl.. I mitt egna fall har två lämnat mig och jag själv lämnat en de sista ca 10 åren. Den ena lämnaren var väldigt mån om mitt välmående och vi resonerade oss fram till en gemensam syn där båda var överens om att vi tyvärr inte kan bygga en vidare framtid. Båda var öppna med att kärlek fanns och fanns länge för varandra, för att hjälpa och finnas till. Den andra, den sista, har agerat "känslokallt" och bara klippt och lekt radiotystnad trots att jag knappt hört av mig. Det beteendet är för mig mer osäkert, kanske grundar sig i dålig självkänsla eller bristande förmåga om att vara empatisk i utsatta lägen.. Hur som så är det betydligt skonsammare att bli lämnad av den som "finns kvar" även efter, dock tar det lite längre tid att bearbeta så finns fördelar med andra modellen oxå. Jag vill gärna ha en fin bild kvar av den "känslokalla" lämnaren också, men det är svårt att se tillbaka på en "fin" tjej som agerar känslokallt.

Självklart får var och en ansvara för sitt egna välmående, försöker bara förstå mig på hur den som lämnar tänker och hur ett visst agerande kan gynna ens välmående. Har inte varit med om ett liknande agerande tidigare i mitt ganska långa liv och tycker ändå ett ganska sällsynt agerande åtminstone i min bekantskapskrets.. Det finns inget drama, inga direkta bråk och ingen känd otrohet med i bilden. Det finns ingen anledning från någon av oss att vara bittra eller sura på varandra.. 

En tanke som jag själv hade men som inte nämnts när man har ett "känslokallt" agerande ganska kort efter en lång separation är om man blivit kär i en annan, eller rentav varit otrogen. Tänkte att det det kanske kan vara anledningen, då kan jag förstå det lite och att man får hjälp av det nya med att stänga det gamla på nåt vis ... 

På vilket sätt har du lyckats ana dig fram till orsaken av uppbrottet, vad har du kommit fram till .. ?

Nej, hon är inte känslokall som person. Det är ett sätt att beskriva hennes agerande på som jag tror är begripligt för de flesta... hon agerar känslokallt mot mig nu i efterhand och det är det jag försöker förstå mig på, dvs jag uppfattar henne som känslokall.. Har svårt att sätta mig in i hur det kan gynna någons välmående men hör samtidigt vad flera av er säger här ovan.. menar inte att man måste ha tät kontakt eller ses, förstår att hon också måste stänga av för att kunna komma vidare. Det jag inte förstår är varför man inte kan fortsätta att vara trevliga mot varandra, varför vara kort och kall etc helt plötsligt.. Absolut som någon skrev ovan, hon kanske inte vill sända falska signaler t.ex... Men tänker liksom kom igen och väx upp när någon agerar så. Vi har barn som flätats ihop och har umgåtts väldigt intensivt under nästan 3 år. Hade jag gjort något dumt mot henne eller vise versa kan jag mer förstå det.. så funderar på vem som eg har det största problemet, det kanske helt enkelt är jobbigare att vara den som lämnar än att bli lämnad i vissa fall.

Det är en tänkbar anledning tänker jag också till att man kan släppa det gamla på kort varsel. Fattar att det kan finnas flera anledningar men det är ett rätt så konkret exempel att ta in.. 

Det argumentet håller jag med om och i början är det ju lätt att man tolkar det just så .. att man hoppas att lämnaren ångrar sig, så på det sättet är det rätt omtänksamt av lämnaren att inte inge falska förhoppningar. 

Ja i ditt fall är det ju en ganska uppenbar anledning till att både bryta och stänga ner så här finns det inga tveksamheter egentligen om anledningen till agerandet. Ledsamt avslut efter 4 års förhållande, kan bara beklaga och hoppas att du kan lämna det bakom dig..

Kan tänka mig att lämnaren känner det så och vill skapa distans för sig själv också.. fördelen för båda är att det sättet går snabbast och tror i längden att det kan gynna den som blir lämnad mer än lämnaren.. Var själv rätt kall vid ett tillfälle, det kändes bra i början men sen kom det tillbaka efter ett tag och började sakna eller ångra mitt beteende. När jag var kall så backade ju hon och blev radiotystnad från båda, det var först då jag insåg att det var en rätt bra tjej ändå.. försökte ta upp tråden igen vid något tillfälle men då hade hon gått vidare och ville inte ens ses på en fika. Vet inte om det är en vanlig reaktion.. 

Hur agerade du när han var känslokall och hur lång tid tog det innan han ?hittade tillbaka?. Drog du dig tillbaka eller fortsatte du att hålla kontakt med honom. En av anledningarna till att jag söker svar i denna fråga som tråden handlar om är om det kan vara så att man försöker tvinga bort sina känslor genom att vara kall och inte vilja ha någon kontakt.. I mitt fall var det nämligen inte ?oss? som var det huvudsakliga skälet till att hon gjorde slut, det var hennes barn som till stor del tvingade fram beslutet. 

Om så är fallet att man försöker tvinga bort sina känslor så tror jag det är svårare för den som lämnar under förutsättning att den som blivit lämnad backar och inte söker kontakt. Tycker lite intressant med hur det hänger ihop, men det hänger ihop ..