Hur få henne att prata?

Om du tar upp en ämnet mer än två gånger efter att hon sagt nej så tjatar du. 

Du skrev att ert avtal är att HON tar ansvar för ert sexliv mot att du inte tjatar. Det låter mer som utpressning, inte ett jämlikt avtal. Samt att jo det är stört att ha avtal i ett förhållande, speciellt gällande sex. Man kan ha överenskommelser men det är inte samma sak som ett avtal. 

En sak till: vad innebär det här avtalet ni har egentligen? Du skriver att det är att hon ska ta ansvar för ert sexliv mot att du inte tjatar. Det låter lite som att du ska få uttrycka dina önskemål och hon måste gå med på det, annars börjar du tjata (bryta avtalet dvs). Vad blir konsekvensen av om hon inte "tar ansvar"? Och vad innebär det att ta ansvar?

Just nu låter det på dig som att du tycker att det innebär att hon ska gå med på det du vill. Men i själva verket tar hon ju ansvar när hon drar upp och markerar sin gräns. Att du ska förmå henne att göra saker hon inte vill är inte att vara hänsynsfull och en inlyssnande partner. Det är att vara manipulativ. 

Du har sagt vad du vill och hon har sagt vad hon vill...och vad är kompromissen tänker du?
Att du backar tillfälligt men fortsätter tjata kring vad du vill tills hon vill samma???
Det är INTE en kompromiss...Det är INTE att lyssna på hennes behov. 

Att upptäcka saker tillsammans är en sak men på dig låter det som att hon är en okunnig liten tjej som ska lära sig av stora sexgurun.
Som att hon inte vet sitt bästa men det vet minsann du...

Ibland måste man faktiskt lägga ner helt och hållet med det man önskar. Det ingår också i en relation. Respektera den andres gränser. 
Om det man själv önskar är en dealbreaker, som är så otroligt viktig att man inte står ut utan, då behöver man fundera på om man är i rätt relation....

Och ja, jag och min man har en tydlig överenskommelse....säger den ena nej så är det nej...och det nejet ligger fast till den nekande partnern själv tar upp det...Ingen av oss har behövt uttala detta utan det ingår i vår respekt och kärlek till varandra...

Självklart kompromissar man en massa i en relation om sånt som man kan och behöver kompromissa om. Men att kompromissa bort sig och bli någon annan är inte bra i längden.
sättet du beskriver kompromissande på är manipulativt, lite som ett strategispel. Om jag föreslår 100 och du 0 så måste vi mötas vid 50. Men med tiden så lär jag mig föreslå 200 så du måste möta mig vid 100 (där jag egentligen ville landa). Nej, det är inte respektfullt sätt att leva ihop. En bra relation bygger på respekt och lyhördhet.  

Acceptera att din partner inte är som du på detta område och att det inte är något som ska förändras. Försök uppskatta och se hennes egenskaper som attraktiva istället för att vilja förändra hennes sexuella varelse. Kan du inte se det som attraktivt så är ni inte en match.

Men då är det så fördelaktigt att mannen kan skaffa sig en sexdocka så slipper frun ha sex som hon inte vill ha! 

Läs gärna det här i mitt förra inlägg, igen:

"Någon uttrycker här att det fel att ha ett avtal, som att inte tjata och att båda tar ansvar för sexlivet. Det låter inte insiktsfullt. Alla par har avtal, överenskommelser, uttalade eller tysta. "

Men det känns som om du har bestämt dig för att jag är en ond man som försöker tvinga min kvinna till sex. Så är det inte, men vi kommer nog inte längre nu, du och jag.

Du fantiserar om en dålig kompromiss. Jag vill ha en god kompromiss. En förhandling som slutar med att båda är nöjda. Tillräckligt nöjda. På livets alla områdetn.

Vi har levt ihop i över 20 år, och vårt sexliv har förändrats och utvecklats under den tiden. Som regel är det jag som har tagit initiativen, verbala eller fysiska. Att visa och tala om vad man önskar sig är inte förtryck, det är normal mänsklig samvaro. Och det är inte så att hon gått med på saker hon inte gillar. Märker jag att hon inte gillar det så lägger jag ner, genast. Men ibland uppskattar hon mina initiativ, och då går vi vidare. Min fråga var hur jag kan förmå henne att ta mer initiativ, prata mer. 

Nejet ligger fast? Så ett nej första helgen tillsammans gäller sedan livet ut? Det låter lite märkligt, nästan skenheligt. 

Dina inlägg låter som om du har bestämt dig för att jag är en dålig människa som förtrycker min fru. Det är en helt felaktig bild, något du nog har fantiserat fram alldeles själv. Om man vill missförstå någon så kan man ju göra det, men det för inte saken framåt.

Det löser tyvärr inte problemet, eftersom sexdockor inte kan prata.

Tjata

Precis som att du får en uppfattning om vem jag är utifrån mina svar så får vi som läser din tråd en uppfattning om dig. Du kan kalla det vad du vill men det är ju DU som startat en tråd, inte jag...om du inte vill att folk ska tolka det du skriver kanske du inte ska skriva något....

Och ja, den bild som jag får utifrån det du skriver här i tråden är en man som vill manipulera sin fru att göra saker i sängen hon uttryckligen sagt nej till. En fru som uttryckligen sagt att hon tvingats till saker i en relation tidigare...i ett sånt läge känns det viktigare än nånsin att backa...Känslan har ju suttit i mer än 20 år så det verkar ju ha påverkat henne väldigt hårt...

Om det stämmer med verkligheten eller ej vet ju inte jag. Men jag är ju inte ensam om att få den uppfattningen eller hur? 
Jag har aldrig skrivit att du förtrycker din fru eller att du är en dålig människa. Det är DIN upplevelse.

Ibland kan man inte nå en bra kompromiss, där båda är lika nöjda. Och då är det för mig nejet som avgör, för ingen kan tvingas till något...
Jag hade verkligen önskat fler barn, min man ville inte har fler. Jag har fått acceptera det. Är jag nöjd? Nä, men jag vill leva med min man och då har jag fått köpa läget. Jag vet att att om hade ändrat sig hade han sagt det, så jag har aldrig tjatat. 

Jag vill inte ha analsex. Jag vet att han skulle vilja det men jag vill verkligen inte. Skulle han återkommande tjata om detta skulle det påverka vår relation och min respekt för honom. Skulle min inställning ändras så vet han att jag skulle uttrycka det direkt....tills det så ligger nejet fast.
Skulle han av den anledning tycka att vårt sexliv är tråkigt, ja då är jag inte rätt person för honom...
Nu har vi levt i så pass många år att jag inte tror att det är en dealbreaker...
Kalla mig skenhelig om du vill...men jag tror inte på manipulation. För mig ingår det inte i en sund relation.
Jag litar på min partner att han är vuxen och vet sina gränser. Han behöver inte mig att lära honom dessa...