Hur få henne att prata?

Tack för utförligt och seriöst svar. Viktigt det du skriver om att inte ge skuld, utan just berätta vad jag känner själv och diskutera vad man bör satsa i ett förhållande. Dit hör enligt min mening att övervinna en del inre hinder för att göra partnern lycklig. 

puff

Nu på stugsemester, och jag tog upp med henne att jag vill att vi pratar mer. Så vi började med att prata om varför hon inte vill prata. Det hänger delvis ihop med att hennes ex tjatade mycket om att de skulle ligga, och hon gick med på det mot sin vilja ibland. Jag påminde henne om vårt avtal, att hon tar ansvar för vårt gemensamma sexliv, mot att jag inte tjatar. Jag tjatar inte, gör små försök men går undan när jag märker att hon inte vill. 

Hon var ganska avslappnad när vi pratade om det, vilket tände mig till tusen. Jag älskar när hon går mig till mötes (och hatar att bli avvisad).

Nästa gång vi hade sex utmanade jag henne med att prata lite snusk i sängen, men hon stoppade mig genast. Och det respekterar jag förstås.

Sen kommer jag att försöka olika saker igen efter någon tid. Man kanske inte gillar stekt strömming direkt, men kan vänja sig och börja efterfråga det.

Och vad gäller spontansex: Jag behöver små blå piller, som ska intas en timme före sex. Därför måste sexet planeras. Tyvärr, vore najs med spontansex i bilen eller naturen.

TS här. Jag har läst alla inlägg med stort intresse. En del inlägg är väldigt moralistiska, de förutsätter att jag försöker pressa min fru till saker hon inte vill. Det gör jag inte.

Dr Phil gav en gång ett väldigt bra recept på ett lyckligt äktenskap: Du säger vad du vill, och så säger partnern vad den vill - "and then you compromize". Så bör det vara i samlivets alla delar, vardagsbestyr, ekonomi, barnuppfostran - och sex.

Vill jag påverka min fru att förändra sin attityd till sex? Ja, absolut. Jag tycker att både hennes och mina behov är viktiga. Jag jobbar dagligen med att försöka tillfredsställa hennes önskningar och behov - uttalade och inte uttalade. Och jag önskar att hon gör detsamma för mig.

Tänk om att alla i kärleksrelationer tänkte dagligen på hur de skulle försöka göra partnern lycklig. Tänk vilka underbara förhållanden vi skulle få!

Jag tjatar inte, jag pressar henne inte, jag uttrycker mina behov. Ibland går hon mig till mötes helt, ibland blir det en kompromiss. Ibland säger eller visar hon tydligt att hon inte vill, och då lägger jag ner det. Jag upptäcker saker hon inte visste att hon gillade, och så införlivar vi det med vårt sexliv. 

Någon uttrycker här att det fel att ha ett avtal, som att inte tjata och att båda tar ansvar för sexlivet. Det låter inte insiktsfullt. Alla par har avtal, överenskommelser, uttalade eller tysta. 

Läs gärna det här i mitt förra inlägg, igen:

"Någon uttrycker här att det fel att ha ett avtal, som att inte tjata och att båda tar ansvar för sexlivet. Det låter inte insiktsfullt. Alla par har avtal, överenskommelser, uttalade eller tysta. "

Men det känns som om du har bestämt dig för att jag är en ond man som försöker tvinga min kvinna till sex. Så är det inte, men vi kommer nog inte längre nu, du och jag.

Du fantiserar om en dålig kompromiss. Jag vill ha en god kompromiss. En förhandling som slutar med att båda är nöjda. Tillräckligt nöjda. På livets alla områdetn.

Vi har levt ihop i över 20 år, och vårt sexliv har förändrats och utvecklats under den tiden. Som regel är det jag som har tagit initiativen, verbala eller fysiska. Att visa och tala om vad man önskar sig är inte förtryck, det är normal mänsklig samvaro. Och det är inte så att hon gått med på saker hon inte gillar. Märker jag att hon inte gillar det så lägger jag ner, genast. Men ibland uppskattar hon mina initiativ, och då går vi vidare. Min fråga var hur jag kan förmå henne att ta mer initiativ, prata mer. 

Nejet ligger fast? Så ett nej första helgen tillsammans gäller sedan livet ut? Det låter lite märkligt, nästan skenheligt. 

Dina inlägg låter som om du har bestämt dig för att jag är en dålig människa som förtrycker min fru. Det är en helt felaktig bild, något du nog har fantiserat fram alldeles själv. Om man vill missförstå någon så kan man ju göra det, men det för inte saken framåt.

Det löser tyvärr inte problemet, eftersom sexdockor inte kan prata.

Ja, det är ett bra förslag. Jag ska fråga henne om hon känner sig pressad. Det där med "återkommande" får stå för dig. Jag har inte tjatat.

Jag har frågat henne nu, och hon känner sig inte pressad. Om jag föreslår något hon inte vill så känner hon att jag backar och respekterar det.

Ett nej är ett nej, för alltid, resonerar någon här. Det är ett begripligt och logiskt svar. Men det är för enkelt.

Man kan komma igenom sina hämningar. Min fru kan ibland i ett samtal reflektera över sitt motstånd till vissa saker, upptäcka orsakerna, och vilja bryta sin blygsel. Inte konstigare än när man förhandlar om matvanor eller semester.

Att leva tillsammans innebär många förhandlingar och kompromisser. Om man kan gå varandra till mötes utan att göra våld på sig själv så får man ett lyckligare förhållande. Jobbigare än att vara singel, men också härligare.

I många trådar drömmer folk om att ha sex med flera, att vara otrogna, att få smisk, men de törs inte ta upp det med sin partner. De är rädda för att det ska ses som skamligt. Tragiskt, om det leder till otro, när en modig förhandling kan leda till ett skönare och mer öppensinnat förhållande.

Det skulle aldrig falla mig in att förmå henne att göra något hon inte vill. Jag vill att hon hittar sin vilja. Gör hon inte det så lägger vi ner. 

En del inlägg upplever jag som dömande och nedlåtande, andra som fördömande. En del verkar missförstå mina inlägg med vilje, utifrån sina egna förutfattade meningar. En del låter moralistiska och skenheliga.

Så, en sista gång: Jag tjatar inte, min fru tycker inte att jag tjatar. Och ja, jag tycker fortfarande att det är bra att förhandla, i en relation. Även om sex.

Roligt att ämnet engagerade så starkt. Jag tycker att jag har svarat på alla frågor så gott jag har kunnat, så nu blir det omtugg. Jag lägger ner.

Jag har bett om positiva synpunkter men får med något enstaka undantag bara kritik och ska svara på en massa frågor. Det är tyvärr ofta så i FL, att frågeställaren ska rannsakas, istället för att få svar på sin fråga. Även detta gör mig trött på att fortsätta.