Hur få henne att prata?

Hej!
Jag önskar att hade ett avgörande svar på dina funderingar men det har jag tyvärr inte..

In min egen relation, gift sedan länge har vi som ni en bra relation och inga större bekymmer med sexlivet men såklart kan det ändå finnas behov av att det diskutera och prata.

Som jag ser det är det verkligen att ta ansvar för den relation som man har, att man delar med sin partner hur man känner och vad man kan göra för varandra för att relationen i alla avseenden blir bättre och där ingår såklart även sexlivet eftersom det för nästan alla också är en viktig del av livet.

Förklara för henne hur du känner, i ett jag perspektiv, och försök till varje pris att skuldbelägga för då lär det låsa sig än mer. 

Mitt förslag: visa henne den här tråden, så får hon läsa ditt , mitt och förhoppningsvis flera kommande inlägg om saken. Kanske värt att testa!

Min fru är fostrad att inte prata om sånt. Jag har försökt många gånger och förklara det här med att det är ansvarstagande att också prata om den delen av relationen men får inget/ dåligt gehör. 
Det jag tror möjligen kan vara en begränsande faktor för många är att man på nåt sätt tänker att det liksom riskerar att ta bort nån stämning om man sätter ord på saker, det blir inte naturligt om man har pratat om innan att det här ska vi göra (eller det här vill jag inte göra, minst lika viktigt).

Det som skedde hos oss för några år sedan, när vi levt i jättemånga år tillsammans, var att hon, oväntat för henne och oväntat för mig, tillät sig själv att våga testa lite försiktigt att använda rollspel vid sex.

Numer ägnar vi oss åt lättare BDSM emellanåt, framförallt den delen att hon blir bunden och fixerad samt styrd och lätt dominerad av mig i ett rollspel. 
Det här har berikat vår relation jättemycket, vi är närmare varandra och numera också mer öppna mot varandra och hon kan i sin undergivna roll släppa lite på den här rädslan att tala om sex..Det är ju också nödvändigt av säkerhetsskäl vid bondage att man kommunicerar.
Dessutom är det verkligen en kick och mycket härlig känsla att se hur mycket mer hon njuter av sexet när vi leker i rollspelet. Hon tillåter sig själv att gå utanför sin tillknäppta sexuella zon när vi busar i BDSM lekarna.

Med detta menar jag inte att ni ska satsa på BDSM om det inte känns aktuellt, det är definitivt inte för alla, men det är intressant att hon har lättare i rollspelet att öppna sig och berätta mer då. 

Lycka till!

/ Man och make 

Tack för utförligt och seriöst svar. Viktigt det du skriver om att inte ge skuld, utan just berätta vad jag känner själv och diskutera vad man bör satsa i ett förhållande. Dit hör enligt min mening att övervinna en del inre hinder för att göra partnern lycklig. 

puff

Om din fru inte vill snuskprata måste du respektera det. Du bör absolut inte sträva efter att få henne att "övervinna sina hinder" och snuskprata bara för att du "vill utforska de sidorna". Det är faktiskt inte okej. Du behöver inte förstå VARFÖR hon inte vill. Du behöver bara respektera det.

Släpp det. Du säger själv att ni inte har problem, du riskerar dock att skapa problem genom att pusha på om detta. Jag är som din fru, vill inte prata om det för det tycker jag är avtändande. Vill att sex bara ska ske ?naturligt? och automatiskt, att man känner in varandra och att det händer i stunden. Ingen ?vill du ligga? eller ?vad tycker du om? etc. Det är avtändande och då vill jag inte ligga alls. Sen kan man tycka vad man vill om det men så är det för mig.

Nu på stugsemester, och jag tog upp med henne att jag vill att vi pratar mer. Så vi började med att prata om varför hon inte vill prata. Det hänger delvis ihop med att hennes ex tjatade mycket om att de skulle ligga, och hon gick med på det mot sin vilja ibland. Jag påminde henne om vårt avtal, att hon tar ansvar för vårt gemensamma sexliv, mot att jag inte tjatar. Jag tjatar inte, gör små försök men går undan när jag märker att hon inte vill. 

Hon var ganska avslappnad när vi pratade om det, vilket tände mig till tusen. Jag älskar när hon går mig till mötes (och hatar att bli avvisad).

Nästa gång vi hade sex utmanade jag henne med att prata lite snusk i sängen, men hon stoppade mig genast. Och det respekterar jag förstås.

Sen kommer jag att försöka olika saker igen efter någon tid. Man kanske inte gillar stekt strömming direkt, men kan vänja sig och börja efterfråga det.

Och vad gäller spontansex: Jag behöver små blå piller, som ska intas en timme före sex. Därför måste sexet planeras. Tyvärr, vore najs med spontansex i bilen eller naturen.

När jag på 80-talet var 14 år, nykär i en klasskompis och nyss hade upptäckt sex och hur underbart det kan vara så talade jag om det för några tjejkompisar som jag pratade med. 

Svaret blev: Vadå GILLAR du det!? Det är det ju bara horor som gör. 

Det satte sig otroligt djupt och hårt kan jag säga. Att jag sen inte hemifrån haft något direkt öppet klimat när det gäller sexprat gör ju sitt till. Underförstått har det varit så att det pratar man inte om. 

Bland kompisar, som jag känt sedan ettan, trodde jag dock det skulle vara tryggt att uttrycka glädjen i den intima, fysiska delen av förhållandet, men icke. 

Jag har sen under åren försökt uttrycka mig om vad jag gillar och inte gillar till män jag har haft en relation med. Min erfarenhet är att män inte ofta klarar av det även om jag säger det på ett fint sätt. 

Som ex: jag hade sex med en man första gången. Han slutade göra en sak som var mycket skön och började med en annan som förvisso inte gjorde ont eller så, men den gav absolut noll njutning. Om jag ska jämföra var det som att titta på fotboll, det skadar mig inte, men ger mig ingenting. 

Då säger jag, mmm, kan du fortsätta med det du gjorde nyss?, Det var så skönt. 
Svar: Du, jag KAN det här! 

En man jag hade ett förhållande med sen en tid svarade: Var inte så grov! när jag viskade att jag var sugen på att knulla. Den mannen och jag hade träffats på ett forum på nätet där sex var huvudfokus, så jag trodde att jag fick uttrycka mina önskningar men icke. Han själv använde uttrycket knulla så därför använde jag mig av det jag med. 

Andra svar jag har fått av män när jag uttryckt en önskan eller bett dem göra något annat osv: 

"Det är något fel på dig om du inte njuter av det här, alla andra tjejer jag har varit med gör det."

"Alla tjejer jag har varit med har fått orgasm, vad är det för fel på dig som inte får det?" (Sagt av en man som bokstavligt talat klappade mig på snippan och sen ansåg att förspelet var klart och stoppade in kuken och juckade ett par gånger, sa kom nu då! och sen var han klar)

För att inte tala om alla de män som fullständigt bryter ihop om man ber om något annat än det han gör. 

"Jag är så värdelös, jag kan inte ens få en kvinna att njuta".                                    "Åh, du tycker jag är värdelös! Jag kan inte göra nåt rätt".                                        "Min kuk är för liten, jag visste det!" (Kuken hans hann jag knappt ens se så...
Få kvinnor vill ägna sig åt att trösta en karl istället för att ha sex, särskilt om det är en tillfällig bekantskap så då håller många käften istället vilket leder till problem för nästa kvinna och kvinnan efter den då mannen aldrig lär sig att alla kvinnor är annorlunda. 

Min bästa väns fd man brukade förvisso ha lite mer förspel med henne, men kunde också komma med kommentarer som "Åh tänk om en hårig, svettig man satte på mig samtidigt nu!" mitt i akten trots att han visste att det var totalt avtändande för henne. Hon hade dock erbjudit honom att testa med en man om han ville, men gu' bevars, han var ju ingen BÖG heller så det gick inte an!

Han kunde också, efter att han hade kommit sagt, nå kom du med nu så kan vi sova sen. Han ansåg nämligen att om han höll sig vaken medan hon tog hand om sig själv så hade han tillgodosett hennes önskan om att de skulle hjälpa varandra till orgasm. Han häll ju faktiskt handen på hennes lår under tiden...

När hon bestämt sa nej till en man till vid sex dels pga att hon finner det avtändande och dels pga social fobi så erbjöd han henne gentilt nog en valium så hon kunde slappna av och gå med på det. Hon tog ut skilsmässa istället. 

Jag är troligtvis inte ensam om att ha sådana här upplevelser så det kan vara en av orsakerna en kvinna inte vågar tala om sex eller vad hon önskar och vill. 

Nu är jag över 50, gift sedan 12 år med en underbar man vars njutning till mångt och mycket grundar sig på om jag njuter så nu för något år sen har jag faktiskt kunna börja säga gör si, gör så eller igen osv. Men det tog så pass många år innan jag vågade, tom med en man som han, som tydligt säger och visar att han vill att jag ska njuta. 

Hur skulle du själv känna om någon pressade dig att göra saker du inte vill göra sexuellt? Något som får dig att känna dig riktigt obekväm?

Du låter väldigt oempatisk. Men det är klart, så länge du får vad du vill i sexväg så är det väl helt okej med dig. Sexet först, liksom.

Så om hon skulle gå igång på att få avvisa dig, något du hatar, så är du helt ok med att inkludera det i ert sexliv?

Varför kan du inte bara låta henne få slippa sånt hon inte gillar. Jag ryser lite i hur du ska manipulera henne att börja gilla något hon är tydlig med att hon inte gillar...
Du säger att du inte tjatar men det gör du ju...
Om hon vill börja "ta tag i detta" är en annan sak men detta kommer ju enbart från dig...

Ta; du verkar vara manipulativ. Varför måste din fru börja göra saker hon uttryckligen inte vill bara för att du vill? Att du gör jämförelsen med maträtt man inte gillar men kan vänja sig vid säger en hel del. Sex ska man inte "vänja sig" vid, man ska bara göra saker man vill. Och att ni har ett AVTAL att hon ska ta ansvaret för ert sexliv för att du inte ska tjata om det (vilket du tydligen gör ändå) låter rätt stört. Faktiskt är det här ett problem hos dig, inte henne.