Anonym (Valdemar65) skrev 2024-07-17 06:25:39 följande:
Jag har frågat henne nu, och hon känner sig inte pressad. Om jag föreslår något hon inte vill så känner hon att jag backar och respekterar det.
Ett nej är ett nej, för alltid, resonerar någon här. Det är ett begripligt och logiskt svar. Men det är för enkelt.
Man kan komma igenom sina hämningar. Min fru kan ibland i ett samtal reflektera över sitt motstånd till vissa saker, upptäcka orsakerna, och vilja bryta sin blygsel. Inte konstigare än när man förhandlar om matvanor eller semester.
Att leva tillsammans innebär många förhandlingar och kompromisser. Om man kan gå varandra till mötes utan att göra våld på sig själv så får man ett lyckligare förhållande. Jobbigare än att vara singel, men också härligare.
I många trådar drömmer folk om att ha sex med flera, att vara otrogna, att få smisk, men de törs inte ta upp det med sin partner. De är rädda för att det ska ses som skamligt. Tragiskt, om det leder till otro, när en modig förhandling kan leda till ett skönare och mer öppensinnat förhållande.
Det skulle aldrig falla mig in att förmå henne att göra något hon inte vill. Jag vill att hon hittar sin vilja. Gör hon inte det så lägger vi ner.
Bra att ni har pratat. Men lite märkligt att du inte frågat innan med tanke på hur mycket du poängterar vikten av kommunikation. Ni har ju levt ihop i 20 år...
Istället startar du en tråd här om tips hur du ska förmå henne till saker
Det är ju bara att fråga henne hur ni bäst kommer igenom detta...
För först och främst behöver man anse att ens hämningar är ett problem. Det är ju inte upp till partnern att avgöra.
I din Ts skriver du att DU så gärna vill att hon ska bryta igenom sina murar och att DU vill utveckla dessa sidor. Det är inte förrän nu i slutet av tråden som du tar upp att hon känner att hennes blygsel är ett problem...
Att ens ta upp otrohet som godtagbart/förståeligt för att man inte får igenom/vågar lyfta sina sexdrömmar, tydliggör för mig hur olika vår syn på ett jämlikt sunt förhållande är.
Bara att du skriver att du önskar att hon hittar sin vilja, får mig att rysa lite....vad menar du med det egentligen? Vem får avgöra vad som är hennes vilja och varför räcker inte det hon uttrycker nu?
Och det är här den stora skillnaden mellan oss är, jag litar på att min parter är vuxen nog att veta vad han vill precis som att han visar mig samma respekt.
Han behöver inte mig att locka fram något hos honom eller tvärtom...vi utforskar vårt sexliv som jämlika och vuxna partners och i detta ligger ett nej tills dess att den andre känner sig redo...
Enligt detta inlägg kommunicerar ju din fru uppenbarligen sina tankar kring sex vilket helt står i strid med din TS där det framgår att:
Min fru vill inte prata om sex, inte snuskprata i sängen, inte på neutral mark och tid om hur vi har det i sängen, aldrig att hon skulle säga vad hon önskar sig.
Så utifrån vad du skrivit i ditt senaste inlägg, har ni väl inget problem längre?