• Anonym (enlitenen)

    Fler barn?

    Livet ...

    Nystart i livet, ett par år efter skilsmässa. Träffat den mest fantastiska man jag någonsin kunnat drömma om och nu varit ett par i två år. Dialog om fler barn har inte riktigt kommit på tal förut då vi båda har barn sedan tidigare relationer. Men nu tog han upp den och uttrycker en stark önskan efter gemensamma barn. Något han aldrig trott, då han är "klar" med småbarnslivet sedan länge.

    Lite bakgrund. Han 43 år och har två vuxna barn som båda flyttat hemifrån för universitetsstudier. 

    Jag är 35 år och har tre barn. Min äldsta är redan 16 år och har ingen kontakt med sin andra bio, det var ingen planerad graviditet utan upptäckte sent att jag var gravid. Min exman har varit hennes pappa i alla avseenden och vi fick ytterligare två barn tillsammans, nu 12 och 10 år. Alla våra tre bor varannan vecka hos honom. 

    Att min nuvarande tog upp detta kom först som en chock. Men efter att han lagt fram sina argument veknar jag. Han studerade och arbetade mycket förr, missade mycket av sina pojkars uppväxt, vilket han visserligen tagit igen med råge. Han önskar att få uppleva det igen, att få vara med ordentligt från början. 

    Men ... jag oroar mig så mycket för vad andra ska tycka ... en tredje pappa till mina barn. . Hjälpmig reda ut mina vilsna tankar. 

  • Svar på tråden Fler barn?
  • Anonym (Svårt)
    Anonym (Karin) skrev 2024-06-25 17:59:04 följande:
    Hur bitter är du på en skala 1-10? Vilka tråkiga och negativa människor det finns?
    Inte alls bitter, tackar som frågar. Däremot ser jag inte graviditeter och småbarnsliv som det puttinuttgulligull TS man har fått för sig att det är, efter att nyligen ha gått igenom det två gånger om och har det färskt i minnet.

    Det sliter. 

    Jag reagerar just på hur ts man har orealistiska tankar kring hur det är, vilket faktiskt är en risk i sig.  

    Att skaffa ett barn är ett enormt åtagande, inte något litet sött man gör som att köpa en hamster eller tatuera sig. 
  • Anonym (Karin)
    Anonym (Svårt) skrev 2024-06-25 20:57:26 följande:
    Inte alls bitter, tackar som frågar. Däremot ser jag inte graviditeter och småbarnsliv som det puttinuttgulligull TS man har fått för sig att det är, efter att nyligen ha gått igenom det två gånger om och har det färskt i minnet.

    Det sliter. 

    Jag reagerar just på hur ts man har orealistiska tankar kring hur det är, vilket faktiskt är en risk i sig.  

    Att skaffa ett barn är ett enormt åtagande, inte något litet sött man gör som att köpa en hamster eller tatuera sig. 
    Jag ser en man som längtar efter att få barn igen, en man som haft sin båda barn på heltid sen ena var 6 år gammal, en man som försörjde sin familj efter bästa förmåga, tog ansvar för ett oplanerat barn. Tiden han var borta var han i lumpen, arbetade och studerade på universitetet. Idag arbetar han ca 50 %, pensionssparar till sin sambo. 
    Det finns ju faktiskt dom som tycker om barn och småbarn, och inte tycker det är så fruktansvärt jobbigt, det är konstigt men det hör man mindre om på familjeliv.
  • Anonym (Svårt)
    Anonym (Karin) skrev 2024-06-25 21:22:33 följande:
    Jag ser en man som längtar efter att få barn igen, en man som haft sin båda barn på heltid sen ena var 6 år gammal, en man som försörjde sin familj efter bästa förmåga, tog ansvar för ett oplanerat barn. Tiden han var borta var han i lumpen, arbetade och studerade på universitetet. Idag arbetar han ca 50 %, pensionssparar till sin sambo. 
    Det finns ju faktiskt dom som tycker om barn och småbarn, och inte tycker det är så fruktansvärt jobbigt, det är konstigt men det hör man mindre om på familjeliv.
    Ja. Men de har ju ändå upplevt det innan de uttalar sig så drömskt som ts man gör. Det har inte TS man gjort, om än han gjort annat.

    Att ha barnlängtan är en sak, att ha en längtan efter en perfekt instagramtillvaro är något annat. 

    Barn är underbara. Men har man inte haft små barn på länge tenderar man att förtränga de jobbiga delarna, och har man inte heller varit närvarande när de var pyttesmå så har man inte upplevt den totala belastningen spädbarn och småbarnsåren kan medföra. Många par går isär. Och för att minska risken är just orealistiska förväntningar på hur det kan vara bra att kanske inte ha som enda bild av det hela. Utan inse att det kan bli svinjobbigt men att man tar det jobbet.
  • Anonym (Vi)

    Du har en underbar man. Så klart du ska ha barn med honom! :)

  • Krocko
    Anonym (Karin) skrev 2024-06-25 17:59:04 följande:
    Hur bitter är du på en skala 1-10? Vilka tråkiga och negativa människor det finns?
    Det är väl inte fel att vara realistisk?
  • Core

    Jag har inga moraliska pekpinnar att hytta med. Däremot först jag inte hur man vill ha hemmavarande barn hela vägen upp i pensionsåldern, men det är väl personliga preferenser antar jag.

  • Anonym (Greta)
    Core skrev 2024-06-26 15:40:44 följande:

    Jag har inga moraliska pekpinnar att hytta med. Däremot först jag inte hur man vill ha hemmavarande barn hela vägen upp i pensionsåldern, men det är väl personliga preferenser antar jag.


    Jag undrar också över varför man vill ha hemmavarande barn ända till pensionsåldern, man kanske i och för sig inte tänker så långt när man är 43 år och mitt i livet.. Men för mig är det alldeles för sent att skaffa barn, både som man och kvinna.
  • Anonym (Svårt)
    Anonym (Greta) skrev 2024-06-28 10:57:25 följande:
    Jag undrar också över varför man vill ha hemmavarande barn ända till pensionsåldern, man kanske i och för sig inte tänker så långt när man är 43 år och mitt i livet.. Men för mig är det alldeles för sent att skaffa barn, både som man och kvinna.
    Fast just detta är inte så konstigt väl - en del är ju väldigt familjekära och tycker att det är livet att just ha barn. Att livet efteråt inte är lika lockande.
  • Cathariiina
    Core skrev 2024-06-26 15:40:44 följande:

    Jag har inga moraliska pekpinnar att hytta med. Däremot först jag inte hur man vill ha hemmavarande barn hela vägen upp i pensionsåldern, men det är väl personliga preferenser antar jag.


    Detta behöver inte vara fel, många vill ha en storfamilj omkring sig och (mer eller mindre) bo tillsammans allihopa även när barnen är vuxna. I andra länder - söder om Centraleuropa - är det till och med det normala. De tycker synd om oss i våra singelhushåll.
  • Core
    Cathariiina skrev 2024-06-28 12:53:37 följande:
    Detta behöver inte vara fel, många vill ha en storfamilj omkring sig och (mer eller mindre) bo tillsammans allihopa även när barnen är vuxna. I andra länder - söder om Centraleuropa - är det till och med det normala. De tycker synd om oss i våra singelhushåll.
    Så är det ju, men vi som i min släkt fått barn tidigt hela ledet har det ju så. Morsan och farsan vart farmor och farfar vid 44 resp 45, och mormor och morfar bara två år senare.

    Så jag skulle säga att vi nog har mer sydeuropeiskt upplägg än många äldre föräldrar som har utflyttade barn sedan tidigare och en sladdis , det blir en tät familj med många generationer när vi träffas på helgerna

    Men självklar är det inget fel, vara för att jag inte förstår hur man vill leva så. Jag blir glad om jag blir morfar inden åldern som mina föräldrar, då får man maximalt ut av ett barn utan att behöva bära bördan av den tunga praktiska biten.

    Men det skulle jag aldrig någonsin säga eller försöka sälja in till mina ungar, det får ha naturens gång, har stor familj även om jag aldrig skulle få barnbarn.
  • Anonym (Jag)

    Jag har barn med tre olika (men stor ålderskillnad , barnen är 17, 8 och 2) vet inte om det blev så jättebra för nu är jag tidigt gravid med andra barnet med pappa nummer 3 samtidigt som det krisar i förhållndet så vet inte hur vi ska göra.
    Men är glad att jag har alla tre barnen iallafall, tycker inte man måste tänka så mycket på vad andra tycker utan vad som blir bäst för dig och barnen. Jag tycker att det är bättre att ha barn med olika pappor än att skaffa fler barn med nån som inte är bra, har tyvärr hört att vissa resonerar så, skaffar fler barn i ett dåligt förhållande bara för att de vill ha samma pappa till barnen till varje pris, tror inte det blir så bra.


    Äldsta barnets pappa träffade jag när jag var väldigt ung och han var våldsam mot mig, jag är glad att jag inte stannade med honom och skaffade fler barn. 
    Så som sagt , tycker inte du ska hänga upp dig just på att du kommer ha barn med tre olika isåfall , tänk på vad du själv vill och hur ert förhållande är osv. 

Svar på tråden Fler barn?