• Anonym (enlitenen)

    Fler barn?

    Livet ...

    Nystart i livet, ett par år efter skilsmässa. Träffat den mest fantastiska man jag någonsin kunnat drömma om och nu varit ett par i två år. Dialog om fler barn har inte riktigt kommit på tal förut då vi båda har barn sedan tidigare relationer. Men nu tog han upp den och uttrycker en stark önskan efter gemensamma barn. Något han aldrig trott, då han är "klar" med småbarnslivet sedan länge.

    Lite bakgrund. Han 43 år och har två vuxna barn som båda flyttat hemifrån för universitetsstudier. 

    Jag är 35 år och har tre barn. Min äldsta är redan 16 år och har ingen kontakt med sin andra bio, det var ingen planerad graviditet utan upptäckte sent att jag var gravid. Min exman har varit hennes pappa i alla avseenden och vi fick ytterligare två barn tillsammans, nu 12 och 10 år. Alla våra tre bor varannan vecka hos honom. 

    Att min nuvarande tog upp detta kom först som en chock. Men efter att han lagt fram sina argument veknar jag. Han studerade och arbetade mycket förr, missade mycket av sina pojkars uppväxt, vilket han visserligen tagit igen med råge. Han önskar att få uppleva det igen, att få vara med ordentligt från början. 

    Men ... jag oroar mig så mycket för vad andra ska tycka ... en tredje pappa till mina barn. . Hjälpmig reda ut mina vilsna tankar. 

  • Svar på tråden Fler barn?
  • Anonym (Karin)

    Tycker det känns onödigt negativt. Kan väl bli hur bra som helst, två så närvarande föräldrar och bra socialt omkring med stor familj. Klart man ska fundera ordentligt men om du vill så absolut det är det viktiga. Allt annat är ju på plats.

  • Anonym (Greta)

    Ni gör självklart ett eget val men jag tycker att man är på gränsen till för gammal att sätta barn till världen när man är 43 år. Han kommer att vara pensionär när det barnet flyttar hemifrån. MEN detta är min personliga åsikt. 

  • Anonym (enlitenen)
    Anonym (Patricia) skrev 2024-06-25 12:04:44 följande:

    Jag ser inget fel i att drömma och fantisera så länge ni ändå kan ha en verklighetsförankrad diskussion kring allt praktiskt och verkligen gör upp en fungerande plan . 

    Ni har ett vad jag förstår ganska aktivt liv , har ni tänkt på vad en bebis betyder rent praktiskt utifrån det perspektivet?  Alltså med tider att hålla och all logistik med skjutsa, träna, läxor etc? Även om ni tänker att barnet hänger med så innebär ju inte det att det blir enkelt utan kräver kanske extra mycket tid behövs  och att andra saker måste prioriteras annorlunda eller faktiskt tas bort. Är barnen införstådd med det? 

    Har mannen förstått vad det innebär att vara pappaledig och att faktiskt prioritera barnet och säga ifrån träningar etc ? För det kommer oundvikligen bli förändringar även på biten vad gäller träningar osv 

    Även om ni har familj omkring er är det inte säkert att just när ni behöver hjälp att dom faktiskt har möjlighet. 

    Såna här frågor skulle jag diskutera på längden och tvären både tre och fyra gånger för att verkligen ta in vad ni verkligen ger er in på.  Så du inte står där sen med en pappa som är frånvarande igen fast han lovar annorlunda för att han "jag ska bara..." 

    Våga prata om dom jobbiga sakerna och era sämre sidor helt enkelt.. 


    Vill nog korrigera dig på "frånvarande pappa". Läs mitt inlägg högre upp om hans småbarnsår, som ung och ensam inkomsttagare i familjen.

    Han är en fantastisk pappa och bonuspappa. Han kämpade länge för att hålla ihop sin kärnfamilj men för barnens skull lämnade han och har varit ensamstående fulltidsförälder sedan separationen. Han har heller inte haft några seriösa relationer sedan dess, vilket var lite av mitt orosmoln i början, att han skulle ha blivit oflexibel och fast i egen rutin. Men har har överbevisat mig där. 

    Han har välkomnat mig och mina tre barn med öppna armar. Han tar lika stort ansvar som jag med barnen. Vi delar nästan lika på alla hushållssysslor, men jag tvättar mer och han lagar mer mat. Han sover få timmar, en sån där galen morgonpigg man som vaknar klockan 4-5 och tar en springtur. 
  • Anonym (enlitenen)

    Tack FL! Inser att jag inte har några argument att inte skaffa fler barn!

    Så nu ryker spiralen!

    Tack och hej Skål

  • Anonym (Svårt)
    Cathariiina skrev 2024-06-25 12:04:46 följande:
    Jo. Och kvälls- och veckotidningarna har skuld, där står det jämt om någon kändis som väntar ett käääärleksbarn med den tredje eller fjärde pappan. Pernilla Wahlgren, Camilla Läckberg...
    Ja precis. Utan tanke på att de har något av en annan sits ekonomiskt än de allra flesta med, att hyra in nannys, köpa färdig mat, få avlastning på olika vis.

    Ett barn tar energi och tid, det är ju vad barn förtjänar att få göra.
  • Anonym (Karin)
    Anonym (enlitenen) skrev 2024-06-25 12:53:58 följande:

    Tack FL! Inser att jag inte har några argument att inte skaffa fler barn!

    Så nu ryker spiralen!

    Tack och hej  // Skål


    Härligt att höra, stort lycka till!
  • Anonym (Kör på)
    Anonym (enlitenen) skrev 2024-06-25 12:53:58 följande:

    Tack FL! Inser att jag inte har några argument att inte skaffa fler barn!

    Så nu ryker spiralen!

    Tack och hej Skål


    Kul! Lycka till! :)
  • Anonym (Svårt)
    Anonym (enlitenen) skrev 2024-06-25 12:52:32 följande:
    Vill nog korrigera dig på "frånvarande pappa". Läs mitt inlägg högre upp om hans småbarnsår, som ung och ensam inkomsttagare i familjen.

    Han är en fantastisk pappa och bonuspappa. Han kämpade länge för att hålla ihop sin kärnfamilj men för barnens skull lämnade han och har varit ensamstående fulltidsförälder sedan separationen. Han har heller inte haft några seriösa relationer sedan dess, vilket var lite av mitt orosmoln i början, att han skulle ha blivit oflexibel och fast i egen rutin. Men har har överbevisat mig där. 

    Han har välkomnat mig och mina tre barn med öppna armar. Han tar lika stort ansvar som jag med barnen. Vi delar nästan lika på alla hushållssysslor, men jag tvättar mer och han lagar mer mat. Han sover få timmar, en sån där galen morgonpigg man som vaknar klockan 4-5 och tar en springtur. 
    Han är dock ändå helt enkelt ovan vid graviditeter och småbarnsår om han inte var delaktig i dem senast. Hans visioner av dem ÄR naiva och rosaskimrande. Det är också en rätt extrem skillnad på sömnbrist som är självvald och den som styrs av ett spädbarn, särskilt när man är 43 och van att ha styrt sitt eget liv länge.
  • Anonym (Svårt)
    Anonym (Greta) skrev 2024-06-25 12:43:03 följande:

    Ni gör självklart ett eget val men jag tycker att man är på gränsen till för gammal att sätta barn till världen när man är 43 år. Han kommer att vara pensionär när det barnet flyttar hemifrån. MEN detta är min personliga åsikt. 


    Ändå en inte helt orimlig åsikt. Det är ju i den övre skalan för att kunna vara med aktivt länge, det är ju vad det är. 

    Har flera bekanta som skaffat barn sent och det i sig har inte varit problem, men när barnen blivit äldre är även föräldrarna det. En 55-åring har allt som oftast ändå lägre ork än en 40-åring för att hänga med en 12-åring tex. Det får man ju också ta med i ekvationen.
  • Anonym (Karin)
    Anonym (Svårt) skrev 2024-06-25 16:47:32 följande:
    Han är dock ändå helt enkelt ovan vid graviditeter och småbarnsår om han inte var delaktig i dem senast. Hans visioner av dem ÄR naiva och rosaskimrande. Det är också en rätt extrem skillnad på sömnbrist som är självvald och den som styrs av ett spädbarn, särskilt när man är 43 och van att ha styrt sitt eget liv länge.
    Hur bitter är du på en skala 1-10? Vilka tråkiga och negativa människor det finns?
Svar på tråden Fler barn?