När berätta att man vill skiljas?

Anonym (Blivande singel)

Sat 15 Jun 21:12
53 svar

Visa endast Anmäl

När berätta att man vill skiljas?

Har varit gift i 20 år med min man men har nu äntligen bestämt mig för att jag vill skiljas. Vårt äktenskap har sen länge mer känts som kompisar än en kärleksrelation.

Men nu till frågan. När släpper man bomben till sin man?

Vi ska på en semester tripp med våra föräldrar och syskon och vill inte förstöra detta för våra barn som är i övre tonåren.
Denna tripp är på vår första gemensamma semester vecka och hade tänkt prata med honom när vi kommer hem. Då har vi tid på oss att reda ut hela situationen medan vi är lediga.

Rätt eller fel?
Hur hade ni gjort?
- «
- ‹
- Sida 4 av 5
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden När berätta att man vill skiljas?
Anonym (Tvillingmorsan)

Fri 5 Jul 06:15
#31

Visa endast Anmäl

Anonym (Blivande singel) skrev 2024-07-05 00:34:27 följande:
Har nog vetat sen ungarna var mindre att detta äktenskap inte skulle hålla livet ut. Men nu är ungarna stora, självständiga och vår klyfta bara växer... Känns som om jag väntat så länge jag kunnat. Vi har haft fina år ihop men jag vill vidare, inte stå o stampa. Inte Sitta med mobilen i var sin hörna i soffan.

Lycka till själv. Kram
Det låter som du har fattat rätt beslut.

Din man borde ju också innerst inne vilja separera, eftersom han inte verkar anstränga sig det minsta för att hålla ihop ert äktenskap? Ibland kan man hitta tillbaka till varandra, men inte alltid och båda måste försöka.
Fjäril kär

Fri 5 Jul 09:56
#32

Visa endast Anmäl

Anonym (Blivande singel) skrev 2024-07-04 20:50:34 följande:
Tror att det är bäst att vara rak och ärlig om hur man känner. Men det är sååå jobbigt! Man vill inte såra även om man vet att just det kommer hända.

Jag har stått i lägenhetskö sedan i mars och har fått en del erbjudande om lämpliga lägenheter. Men tackat nej då vi först måste prata.... Funderar på om man ska köpa en lägenhet istället. Allt beror på hur det går att sälja huset....

Kommer bli en omvälvande och jobbig höst men tror det blir bäst i slutet.
Helt ärligt tror jag inte han kommer bli särskilt sårad, inte mer än just att bekvämlighet försvinner , dvs markservicen.
Just med tanke på att han själv rätt uppenbart visar så tydligt att han inte vill mer och faktiskt skiter I dig.
cosinus

Fri 5 Jul 11:32
#33

Visa endast Anmäl

Anonym (en annan fru) skrev 2024-07-03 18:08:27 följande:
Ledtråd till ledtrådslösa män: När en kvinna slutar bråka om att du beter dig som en sopa vid bemärkelsedagar och jubileum så är ditt läge sämre än om hon gör det.
Gäller inte bara bemärkelsedagar.

Det är aldrig ett bra läge att resignera och ge upp saker. Då tappar man respekten för den man lever med.

Så länge man orkar kämpa, driva och få till förändringar finns det hopp. När man slutat orka bry sig....kanske upplevs det som lugnare... men då är det dåligt på riktigt.
KimLinnefeldt

Fri 5 Jul 14:56
#34

Visa endast Anmäl

Anonym (Blivande singel) skrev 2024-06-16 17:13:08 följande:
Mitt beslut att lämna är inte tagit lättvindigt. Har vänt och vridit mig själv ut och in i några år och verkligt kämpat för att ungarna ska bli stora och självständiga.

Vi är vänner men verkligen inte bästa vänner. Berättade för 5 månader sedan att jag ställt mig i bostadskö för att poängtera att jag gick i seperationstankar. Vilket resulterade i 2 veckor av hålla handen, fjäsk och mer sex än vi haft på flera år. Men 2 veckor senare så är jag osynlig igen. Han tyckte nog att jag fått vad jag saknade.

Så jag är inte ute efter "pirret i magen". Finns ingen värre känsla att sitta med honom i soffan och ändå känna sig så ensam och osynlig. Då sitter jag hellre verkligen helt ensam i en lägenhet. Är trött på att hela tiden kämpa för att bli sedd.... Kommer sakna mycket med vårt förhållande men välkomna min nya frihet och att börja prioritera mitt mående.

Detta är bara toppen på isberget men orkar inte dra allt här. Min fråga var endast om jag tänkte rätt att ta snacket efter semestern.

Att känna sig ensam i ett äktenskap är värre än att vara ensam i eget boende. För i det senare fallet ligger världen öppen för initiativ. I det första fallet är man fången.

Jag vet ju inte hur han kommer att reagera när du säger att du vill skiljas. I mitt eget fall gick jag sönder, fick söka akut psykvård. Andra människor ruskar av sig snabbare. Men det är nog bra om du släpper bomben när ni är ensamma och har några timmar på er.

Jag har den kanske naiva tron att vi människor gör så gott vi kan, och de beslut vi tar, dem tar vi för att det är dags. Med all sannolikhet är ert kärleksförhållande slut. Om ni flyttar isär och börjar sakna varandra så kan ni ju flytta ihop igen, eller bli särbo.
Anonym (Blivande singel) Trådstartaren

Tue 23 Jul 07:46
#35

Visa endast Anmäl

Fick äntligen tillfälle att prata med min man igår om hur jag kände.

Berättade om känslan om att vi glidit isär, om hans icke existerade reaktion på vetskapen om att jag stod i lägenhetskö. Att jag saknade respons på mina försök att få nån slags egentid ihop bara vi två. Varför han hela tiden vill ha med sin ungdomarna när jag vill hitta på nåt med honom. På detta mumlade han nåt om han inte hade tänkt sig för och att det nu var för sent att göra nåt åt.

I övrigt hade typ inga svar, helt likgiltig.... Det jag fick ur honom var typ "det är tråkigt, vill du skiljas kommer jag inte stå i vägen. Jag är trött och känner att jag förändrats kroppsligt".

Allt detta sker med mina tårarna forsandes men inte en min från hans sida. Typ han stängde av. Vi var dock överens om att vi ville vara vänner för ungarnas och familjernas skull.

Nu kommer dock det som gör mig superförvirrad och vet inte hur jag ska tolka det.
Vi sitter kvar i soffan efter samtalet och kollar film när han plötsligt bli mysig, håller handen, smeker mig på benet. Efter torka i sängkammaren i typ 3 veckor så börjar vi hångla och det hela slutar med det bästa sexet vi haft på år...

Nu går mina tankar. Var det av rädsla för det vi pratade om, en skilsmässa, att en gång av härlig sex skulle fixa allt. Vill han visa att han kan förändras?

Så förvirrad....
Anonym (Äktenskapet)

Tue 23 Jul 18:10
#36

Visa endast Anmäl

Aldrig! Särskilt inte för en sådan icke-anledning! Vänskap är finfint och det är klart att relationen förändras under livets gång. Kom över att ni blivit gamla och att ni inte är nykära längre!
Anonym (Blivande singel) Trådstartaren

Thu 25 Jul 07:33
#37

Visa endast Anmäl

Anonym (Äktenskapet) skrev 2024-07-23 18:10:45 följande:
Aldrig! Särskilt inte för en sådan icke-anledning! Vänskap är finfint och det är klart att relationen förändras under livets gång. Kom över att ni blivit gamla och att ni inte är nykära längre!

Ja, vänskap är fint. Men jag har vänner...Vill ha kärlek också i mitt liv. Känna mig sedd och åtrådd. Han har kommit till stadiet där han känner sig gammal men jag är inte där! Har mycket mer jag vill göra.

Men nu efter några dagar sedan jag berättade hur jag kände så har vi börjat landa i att detta kommer hända. Han vill inte kämpa alls för oss, det gjorde han klart direkt när vi började prata. Förvirringen är borta....
Nu är det bara att börja lösa det praktiska med husförsäljning, bodelning, hitta nytt boende.

Har dock inte berättat för ungdomarna ännu, finns lite aktiviteter för deras del som jag inte vill att dem ska ha skilsmässan i tankarna på. Därefter blir det officiellt för resten av familjen och vår närmaste omgivning.
Anonym (Sv)

Thu 25 Jul 07:51
#38

Visa endast Anmäl

Anonym (Blivande singel) skrev 2024-07-03 17:45:18 följande:
Jag är väl medveten om detta och jag har verkligen försökt att underhålla detta äktenskap. Men när det bara är den ena parten som vill göra saker, boka saker, tar initiativ till saker...... Då tar till slut orken, viljan och lusten till detta slut...

Vår 20 åriga bröllopsdagsfirande höll på att bli noll. Hade en perfekt weekend som förslag till oss 2. Och detta presenterade jag typ 6-7 månader innan så vi kunde boka i god tid. Hans första reaktion var inte "gud vad mysigt" utan det första han säger "det hade ungarna tyckt om att följa med på!" Ungarna är 19 o 16 år....

Efter det sa jag inget och han sa inget.... 2 veckor innan bröllopsdag tyckte han ett restaurangbesök var tillräckligt, för vi hade ju inget planerat. Blev ett stort gräl...

Så, jag har försökt på många sätt... men utan respons....
Alla är inte så mycket för att fira. Vi gjorde inget särskilt på vår 20-åriga bröllopsdag. Jag tycker att vissa verkar ha för höga krav och förväntningar på sitt äktenskap och partner. Man måste ju inte hitta på en massa saker tillsammans, man är ju självständiga vuxna och kan göra saker på egen hand om man vill det, men ändå dels en vardag.
Anonym (Blivande singel) Trådstartaren

Thu 25 Jul 13:59
#39

Visa endast Anmäl

Anonym (Sv) skrev 2024-07-25 07:51:56 följande:
Alla är inte så mycket för att fira. Vi gjorde inget särskilt på vår 20-åriga bröllopsdag. Jag tycker att vissa verkar ha för höga krav och förväntningar på sitt äktenskap och partner. Man måste ju inte hitta på en massa saker tillsammans, man är ju självständiga vuxna och kan göra saker på egen hand om man vill det, men ändå dels en vardag.
Om inte viljan att hitta på saker tillsammans finns, om man inte känner att det är lönt att fira milstolpar, vad är det då för mening? Då kan man lika bra vara själv.

Vill ha kärlek med den jag är ihop med.
Anonym (Tvillingmorsan)

Thu 25 Jul 20:40
#40

Visa endast Anmäl

Anonym (Äktenskapet) skrev 2024-07-23 18:10:45 följande:
Aldrig! Särskilt inte för en sådan icke-anledning! Vänskap är finfint och det är klart att relationen förändras under livets gång. Kom över att ni blivit gamla och att ni inte är nykära längre!

Alla har olika förväntningar på äktenskap. Man kan inte förvänta sig passion eller att vara nykära efter 20 år.

Men TS verkar inte ha orimliga krav. Hennes man verkar inte anstränga sig alls.

«
‹
Sida 4 av 5
1
2
3
4
5
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden När berätta att man vill skiljas?

När berätta att man vill skiljas?

INNEHÅLL