När berätta att man vill skiljas?

Anonym (Blivande singel)

Sat 15 Jun 2024 21:12
53 svar

Visa endast Anmäl

När berätta att man vill skiljas?

Har varit gift i 20 år med min man men har nu äntligen bestämt mig för att jag vill skiljas. Vårt äktenskap har sen länge mer känts som kompisar än en kärleksrelation.

Men nu till frågan. När släpper man bomben till sin man?

Vi ska på en semester tripp med våra föräldrar och syskon och vill inte förstöra detta för våra barn som är i övre tonåren.
Denna tripp är på vår första gemensamma semester vecka och hade tänkt prata med honom när vi kommer hem. Då har vi tid på oss att reda ut hela situationen medan vi är lediga.

Rätt eller fel?
Hur hade ni gjort?
- «
- ‹
- Sida 5 av 5
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden När berätta att man vill skiljas?
Anonym (Tvillingmorsan)

Thu 25 Jul 2024 20:41
#41

Visa endast Anmäl

Anonym (Sv) skrev 2024-07-25 07:51:56 följande:
Alla är inte så mycket för att fira. Vi gjorde inget särskilt på vår 20-åriga bröllopsdag. Jag tycker att vissa verkar ha för höga krav och förväntningar på sitt äktenskap och partner. Man måste ju inte hitta på en massa saker tillsammans, man är ju självständiga vuxna och kan göra saker på egen hand om man vill det, men ändå dels en vardag.
Alla har olika förväntningar på äktenskap. Man kan inte förvänta sig passion eller att vara nykära efter 20 år.

Men TS verkar inte ha orimliga krav. Hennes man verkar inte anstränga sig alls.
Anonym (Tvillingmorsan)

Thu 25 Jul 2024 20:44
#42

Visa endast Anmäl

Anonym (Blivande singel) skrev 2024-07-25 13:59:21 följande:
Om inte viljan att hitta på saker tillsammans finns, om man inte känner att det är lönt att fira milstolpar, vad är det då för mening? Då kan man lika bra vara själv.

Vill ha kärlek med den jag är ihop med.
När jag läser vad du skriver om din mans passivitet och icke-reaktioner, får jag känslan av att han har en depression. Antingen det, eller så är han nöjd som det är.

Men om du har känt detta länge, verkar han inte bara ha tappat gnistan. Då kanske det helt enkelt är sådan han är? Han bara ansträngde sig lite mer när ni var yngre.

I vilket fall som helst verkar ni ha nått vägs ände. Att separera låter som rätt beslut.
Anonym (Blivande singel) Trådstartaren

Sat 3 Aug 2024 13:00
#43

Visa endast Anmäl

Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2024-07-25 20:44:01 följande:
När jag läser vad du skriver om din mans passivitet och icke-reaktioner, får jag känslan av att han har en depression. Antingen det, eller så är han nöjd som det är.

Men om du har känt detta länge, verkar han inte bara ha tappat gnistan. Då kanske det helt enkelt är sådan han är? Han bara ansträngde sig lite mer när ni var yngre.

I vilket fall som helst verkar ni ha nått vägs ände. Att separera låter som rätt beslut.
Har nu gått ett par veckor sen jag sa att jag ville skiljas. Och det känns mer och mer att det var rätt beslut. Vi är fortfarande bra vänner och kan prata lugnt och sansat om praktiska saker.

Känns nästan kusligt lugnt.... Finns fortfarande inte ett uns av vilja kämpa för oss från hans sida. Skönt på ett sätt för tror inte det finns nåt han skulle kunna säga för att jag skulle ändra mig.
Anonym (Sing)

Sat 3 Aug 2024 13:53
#44

Visa endast Anmäl

Jag tror att han också känt att det svalnat i ert förhållande och accepterat det på något sätt. Så det kanske inte blev någon chock för honom.

Det är de partners som inte känt av att den andra är på väg bort som blir chockade och akut förtvivlade. De som haft på känn har hunnit sörja.

Men om din partner brukar vara väldigt behärskad så kan det komma en reaktion i samband med alkohol.

Man tar gärna med ungdomarna på saker när förhållandet har blivit lite tomt...
Anonym (Mannen)

Sun 4 Aug 2024 23:02
#45

Visa endast Anmäl

Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2024-07-04 10:24:50 följande:
Det du skriver kräver att båda anstränger sig. Om så inte är fallet, når man förr eller senare vägs ände.

Alla äktenskap går upp och ner. Det går, precis som du skriver, att ta sig igenom många svårigheter (inte alla, men många) om man gör det tillsammans. Jag och min man har gjort det, vi har varit ihop i 15 år och har det bra för det mesta.

Men det fungerar inte om bara den ena anstränger sig, eller om förbättringen bara är tillfällig.

Det handlar inte om pirr i magen. Jag tror inte att de flesta förväntar sig passion efter 20 år. Det handlar om att öht ha en relation, som fungerar för båda.

Folk kämpade inte mer förr, det där är en myt. De teg och led i stället, eftersom det var svårt eller i värsta fall omöjligt att skilja sig. Eller så levde de separata liv fast de var gifta på pappret. Vet du hur vanligt det var förr? I statistiken såg det bra ut - betydligt färre skilsmässor än idag. Men det betydde inte att alla levde ihop och var lyckliga. En del var i praktiken separerade och hade nya partners.
Folk kämpade nog mer förr men de led också. Kvinnor tog mycket mycket större ansvar för relationen.

Det man vet idag är dock att man kan skapa en långsiktig relation som är bra och där det även finns passion efter 20 år. Bara båda anstränger sig och är känslomässigt mogna. Många är dock känslomässigt omogna livet ut eller har ett anknytningsmönster som försvårar.
Anonym (Hur gick det?)

Sun 4 Aug 2024 23:45
#46

Visa endast Anmäl

Anonym (Blivande singel)
Nu kommer dock det som gör mig superförvirrad och vet inte hur jag ska tolka det.
Vi sitter kvar i soffan efter samtalet och kollar film när han plötsligt bli mysig, håller handen, smeker mig på benet. Efter torka i sängkammaren i typ 3 veckor så börjar vi hångla och det hela slutar med det bästa sexet vi haft på år...

Nu går mina tankar. Var det av rädsla för det vi pratade om, en skilsmässa, att en gång av härlig sex skulle fixa allt. Vill han visa att han kan förändras?

Så förvirrad....

Blir förvånad över att ingen frågar över det här, om det fick er att ändra er?
Blev det så bra och innerligt för att det kändes som att det var sista gången? Eller fanns det något att bygga på här?
Att det var tre veckor sen senast, trots att ni har det så dåligt, förvånar nog många, då många bestämmer sig för att föreslå skilsmässa efter månader utan sex (mendet är klart, att var det pliltskyldigt gången innan och de flesta gångerna innan det så kunde det ju kanske kvitta).
Sa din man något om det, om att ni låg med varamdra?
Fjäril kär

Mon 5 Aug 2024 10:00
#47

Visa endast Anmäl

Anonym (Hur gick det?) skrev 2024-08-04 23:45:48 följande:
Blir förvånad över att ingen frågar över det här, om det fick er att ändra er?
Blev det så bra och innerligt för att det kändes som att det var sista gången? Eller fanns det något att bygga på här?
Att det var tre veckor sen senast, trots att ni har det så dåligt, förvånar nog många, då många bestämmer sig för att föreslå skilsmässa efter månader utan sex (mendet är klart, att var det pliltskyldigt gången innan och de flesta gångerna innan det så kunde det ju kanske kvitta).
Sa din man något om det, om att ni låg med varamdra?
Några inlägg efter detta gör Ts en uppdatering. Det blir en skilsmässa.
Anonym (Blivande singel) Trådstartaren

Tue 6 Aug 2024 04:41
#48

Visa endast Anmäl

Vi berättade för tonåringar igår att vi ska skiljas. Blev lite olika reaktioner och vi fick en del frågor och tankar av sonen. Som vi svarade på så ärligt och rakt vi kunde.

Är däremot fortfarande lite förvånad av makens likgiltighet och att han inte har mer tankar, funderingar och frågar kring allt detta. Men men, han kanske oxå ville det här i grund och botten.

Nu återstår bara det praktiska. Sälja hus, hitta boende. Och såklart fortsätta stötta ungdomarna. Blir en tuff höst men det kommer nog bli bra till slut.
Anonym (Kim)

Tue 6 Aug 2024 07:31
#49

Visa endast Anmäl

Anonym (Mannen) skrev 2024-08-04 23:02:21 följande:
Folk kämpade nog mer förr men de led också. Kvinnor tog mycket mycket större ansvar för relationen.

Det man vet idag är dock att man kan skapa en långsiktig relation som är bra och där det även finns passion efter 20 år. Bara båda anstränger sig och är känslomässigt mogna. Många är dock känslomässigt omogna livet ut eller har ett anknytningsmönster som försvårar.

Jo, många har anknytningsmönster som försvårar. När man jobbat med dem eller utvecklats på annat sätt kan det bli så att man kommer till insikt om att man är ihop med fel person. Då är det bra att bryta upp från relationen och öppna upp för möjligheten till en mer kärleksfull relation med någon annan.

Det är liksom inte så att längst relation vinner. Tror man det är man känslomässigt omogen.

Lycka till TS. Bra att du avslutar.
Anonym (Blivande singel) Trådstartaren

Sun 25 Aug 2024 19:23
#50

Visa endast Anmäl

Från och med förra veckan kan jag nu titulera mig nyskild och singel. Det tog otroliga 12 dagar att upplösa 20 års äktenskap på pappret. Skrämmande, sorgligt och skönt. Många känslor på en och samma gång.

Ena stunden är jag glad och lycklig och ser fram emot detta nya kapitel. För att i nästa sekund bli tokledsen och bara fulgråter i bilen när man hör nån låt som betyder mycket för en.

Men det kommer bli bra! Vi har fortfarande en bra dialog sinsemellan och det underlättar.... men det känns.....

Har fått kontakt med en bra mäklare o nu är den processen också igång....
Less is more

Wed 28 Aug 2024 10:53
#51

Visa endast Anmäl

Då får vi önska dig/e/ hela familjen ett stort lycka til!

Är man tillsammans med fel person eller utvecklats åt olika håll så kan man behöva dela på sig. Men ni är ändå alltid en familj. Bra om ni kan prata med varandra och ses emellanåt i vissa familjesammanhang i alla fall! Vänskap är bra.
Anonym (for better or for worse)

Mon 2 Sep 2024 22:13
#52

Visa endast Anmäl

Anonym (Blivande singel) skrev 2024-08-25 19:23:09 följande:
Från och med förra veckan kan jag nu titulera mig nyskild och singel. Det tog otroliga 12 dagar att upplösa 20 års äktenskap på pappret. Skrämmande, sorgligt och skönt. Många känslor på en och samma gång.

Ena stunden är jag glad och lycklig och ser fram emot detta nya kapitel. För att i nästa sekund bli tokledsen och bara fulgråter i bilen när man hör nån låt som betyder mycket för en.

Men det kommer bli bra! Vi har fortfarande en bra dialog sinsemellan och det underlättar.... men det känns.....

Har fått kontakt med en bra mäklare o nu är den processen också igång....

Så skönt för dig!
Önskar att jag själv kunde ta steget.
Min sambo skulle dock bli helt förkrossad.
Tror att jag får låtsas vidare ett tag till.

Jag är glad för din skull och är övertygad om att ditt nya liv kommer bli jättefint.
Anonym (Liknande)

Sun 27 Oct 2024 08:09
#53

Visa endast Anmäl

Hej!

har läst tråden och är själv i liknande process, egentligen sedan väldigt länge, barn på 17.19. Det har gått några månader nu, skulle vara intressant att höra hur det gått sedan. Känner väldigt väl igen detta med noll driv från make, passiviteten. Oroad vad det medför för egen del i processen, tänker ibland att det varit ett sätt att stoppa händelseförloppe mot skilsmässa. Berätta gärna hur det gått sedan, här eller via PM.

«
‹
Sida 5 av 5
1
2
3
4
5
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden När berätta att man vill skiljas?

När berätta att man vill skiljas?

INNEHÅLL