• Anonym (Blivande singel)

    När berätta att man vill skiljas?

    Har varit gift i 20 år med min man men har nu äntligen bestämt mig för att jag vill skiljas. Vårt äktenskap har sen länge mer känts som kompisar än en kärleksrelation. 

    Men nu till frågan. När släpper man bomben till sin man? 

    Vi ska på en semester tripp med våra föräldrar och syskon och vill inte förstöra detta för våra barn som är i övre tonåren. 
    Denna tripp är på vår första gemensamma semester vecka och hade tänkt prata med honom när vi kommer hem. Då har vi tid på oss att reda ut hela situationen medan vi är lediga.

    Rätt eller fel? 
    Hur hade ni gjort?

  • Svar på tråden När berätta att man vill skiljas?
  • Anonym (Blivande singel)
    Anonym (Mannen) skrev 2024-07-03 15:41:33 följande:

    Du har bestämt dig men tänk på att en relation måste underhållas och ha en viss balans för att man inte ska bli bara kompisar alternativt glida ifrån varandra.


    Jag är väl medveten om detta och jag har verkligen försökt att underhålla detta äktenskap. Men när det bara är den ena parten som vill göra saker, boka saker, tar initiativ till saker...... Då tar till slut orken, viljan och lusten till detta slut... 

    Vår 20 åriga bröllopsdagsfirande höll på att bli noll. Hade en perfekt weekend som förslag till oss 2. Och detta presenterade jag typ 6-7 månader innan så vi kunde boka i god tid. Hans första reaktion var inte "gud vad mysigt"  utan det första han säger "det hade ungarna tyckt om att följa med på!" Ungarna är 19 o 16 år....

    Efter det sa jag inget och han sa inget.... 2 veckor innan bröllopsdag tyckte han ett restaurangbesök var tillräckligt,  för vi hade ju inget planerat. Blev ett stort gräl... 

    Så, jag har försökt på många sätt... men utan respons....
  • Anonym (en annan fru)
    Anonym (Blivande singel) skrev 2024-07-03 17:45:18 följande:
    Jag är väl medveten om detta och jag har verkligen försökt att underhålla detta äktenskap. Men när det bara är den ena parten som vill göra saker, boka saker, tar initiativ till saker...... Då tar till slut orken, viljan och lusten till detta slut... 

    Vår 20 åriga bröllopsdagsfirande höll på att bli noll. Hade en perfekt weekend som förslag till oss 2. Och detta presenterade jag typ 6-7 månader innan så vi kunde boka i god tid. Hans första reaktion var inte "gud vad mysigt"  utan det första han säger "det hade ungarna tyckt om att följa med på!" Ungarna är 19 o 16 år....

    Efter det sa jag inget och han sa inget.... 2 veckor innan bröllopsdag tyckte han ett restaurangbesök var tillräckligt,  för vi hade ju inget planerat. Blev ett stort gräl... 

    Så, jag har försökt på många sätt... men utan respons....
    Känner igen det.

    Har gjort quiet-quit på en hel del saker, undrar när han ska fatta att det är början till slutet. 

    Ledtråd till ledtrådslösa män: När en kvinna slutar bråka om att du beter dig som en sopa vid bemärkelsedagar och jubileum så är ditt läge sämre än om hon gör det.
  • Anonym (Dra plåstret)
    Anonym (Blivande singel) skrev 2024-07-03 17:45:18 följande:
    Jag är väl medveten om detta och jag har verkligen försökt att underhålla detta äktenskap. Men när det bara är den ena parten som vill göra saker, boka saker, tar initiativ till saker...... Då tar till slut orken, viljan och lusten till detta slut... 

    Vår 20 åriga bröllopsdagsfirande höll på att bli noll. Hade en perfekt weekend som förslag till oss 2. Och detta presenterade jag typ 6-7 månader innan så vi kunde boka i god tid. Hans första reaktion var inte "gud vad mysigt"  utan det första han säger "det hade ungarna tyckt om att följa med på!" Ungarna är 19 o 16 år....

    Efter det sa jag inget och han sa inget.... 2 veckor innan bröllopsdag tyckte han ett restaurangbesök var tillräckligt,  för vi hade ju inget planerat. Blev ett stort gräl... 

    Så, jag har försökt på många sätt... men utan respons....
    Det där är väl egentligen ett tydligt bevis på att han inte heller vill längre. 
    Så då hade jag lagt ner alltihop utan ens dåligt samvete.  
  • Anonym (Tvillingmorsan)
    Anonym (Vad) skrev 2024-06-16 07:17:33 följande:

     


    Ja de som strävar efter det kommer ha många äktenskap i bagaget. 


    Jag har nu varit gift i 18år , och varit ett par i 25 år
    äktenskapet har gått upp och ner .
    Var på väg att kasta in handduken efter 7år som gifta, men vi kämpade och sen helt plötsligt så var vi nykära 
    Gick några år, sen tog vi knappt på varandra på 1år hittar tillbaka och nykära igen.
    Gäller bara att köpa sig igenom de svåra, livet är inte en dans på rosor. 


    Men i dagens samhälle så orkar ingen kämpa utan de går iväg. Sen hittar de en ny och där kommer samma sak uppstå 


    Det du skriver kräver att båda anstränger sig. Om så inte är fallet, når man förr eller senare vägs ände.

    Alla äktenskap går upp och ner. Det går, precis som du skriver, att ta sig igenom många svårigheter (inte alla, men många) om man gör det tillsammans. Jag och min man har gjort det, vi har varit ihop i 15 år och har det bra för det mesta.

    Men det fungerar inte om bara den ena anstränger sig, eller om förbättringen bara är tillfällig.

    Det handlar inte om pirr i magen. Jag tror inte att de flesta förväntar sig passion efter 20 år. Det handlar om att öht ha en relation, som fungerar för båda.

    Folk kämpade inte mer förr, det där är en myt. De teg och led i stället, eftersom det var svårt eller i värsta fall omöjligt att skilja sig. Eller så levde de separata liv fast de var gifta på pappret. Vet du hur vanligt det var förr? I statistiken såg det bra ut - betydligt färre skilsmässor än idag. Men det betydde inte att alla levde ihop och var lyckliga. En del var i praktiken separerade och hade nya partners.
  • Anonym (Tvillingmorsan)

    Sen får man ha realistiska förväntningar på en relation. Men det låter inte som TS har orimliga förväntningar, snarare låter det som hennes man inte anstränger sig alls. Han låter som en bra pappa och en bra livskamrat på vissa sätt, men en usel partner.

  • Anonym (Villrådig)

    Jag går själv i tankar om att separera men funderar på hur ska man säga det. Köra rycka bort plåstret modellen eller försöka linda in det på något sätt. Sedan det där med ny bostad att börja söka innan man berättat känns dumt men ändå smart då det kan ta tid. Usch det här är jobbigt.

  • Less is more

    Ta snacket efter semestern.

    Jag går också i separationstankar sedan länge. Men nu har jag landat i att det är läge om 2 år. På grund av skolan och att de går på gymnasiet då.

    Fram till dess ska jag fortsätta jobba för ett bättre förhållande och lösningar på det vi har problem med.

    Men om det inte fungerar - tänker jag att det bästa är en snabb skilsmässa. Man rycker av plåstret. Kontaktar mäklaren, lägger ut till försäljning och att båda fixar varsin bostad.

    För egen del har jag dragit ut på det så länge ändå och sambon är medveten om att jag anser att vi kör fast. Och det gör vi, i ekonomi och annat fixande och planering. Vi har fullständigt underbara barn - men vi fungerar inte tillräckligt bra tillsammans. 

    Lycka till därute, kram

  • Anonym (Blivande singel)
    Anonym (Villrådig) skrev 2024-07-04 10:49:52 följande:

    Jag går själv i tankar om att separera men funderar på hur ska man säga det. Köra rycka bort plåstret modellen eller försöka linda in det på något sätt. Sedan det där med ny bostad att börja söka innan man berättat känns dumt men ändå smart då det kan ta tid. Usch det här är jobbigt.


    Tror att det är bäst att vara rak och ärlig om hur man känner. Men det är sååå jobbigt! Man vill inte såra även om man vet att just det kommer hända. 

    Jag har stått i lägenhetskö sedan i mars och har fått en del erbjudande om lämpliga lägenheter. Men tackat nej då vi först måste prata.... Funderar på om man ska köpa en lägenhet istället. Allt beror på hur det går att sälja huset.... 

    Kommer bli en omvälvande och jobbig höst men tror det blir bäst i slutet.
  • Anonym (Blivande singel)
    Less is more skrev 2024-07-04 16:11:03 följande:

    Ta snacket efter semestern.

    Jag går också i separationstankar sedan länge. Men nu har jag landat i att det är läge om 2 år. På grund av skolan och att de går på gymnasiet då.

    Fram till dess ska jag fortsätta jobba för ett bättre förhållande och lösningar på det vi har problem med.

    Men om det inte fungerar - tänker jag att det bästa är en snabb skilsmässa. Man rycker av plåstret. Kontaktar mäklaren, lägger ut till försäljning och att båda fixar varsin bostad.

    För egen del har jag dragit ut på det så länge ändå och sambon är medveten om att jag anser att vi kör fast. Och det gör vi, i ekonomi och annat fixande och planering. Vi har fullständigt underbara barn - men vi fungerar inte tillräckligt bra tillsammans. 

    Lycka till därute, kram


    Har nog vetat sen ungarna var mindre att detta äktenskap inte skulle hålla livet ut. Men nu är ungarna stora, självständiga och vår klyfta bara växer... Känns som om jag väntat så länge jag kunnat. Vi har haft fina år ihop men jag vill vidare, inte stå o stampa.  Inte Sitta med mobilen i var sin hörna i soffan. 

    Lycka till själv. Kram 
  • Anonym (Smile)
    Fjäril kär skrev 2024-06-16 09:53:34 följande:
    Men lägg ner... om du nu är så himla lycklig I ditt liv så varför låter du så himla bitter och missunsam? 
    Ännu ett spot on inlägg från Fjäril kär! You nailed it, girl! 👏
Svar på tråden När berätta att man vill skiljas?