Flyttar utomlands och har barn i Sverige

Bästa av allt är att hon tycker att det hon har gjort är helt normalt. Hon blir arg om folk säger att hon har dragit.

Barnen har inte sett henne på snart två månader. Minsta killen har ingen telefon och är inte så bra att kommunicera över Facetime.

Hon vill bara träffa barnen om jag underlättar detta för henne. Det vill säga åker med barnen på min bekostnad till henne. Visserligen erbjuder hon bostad men nej tack.

Hem kommer hon bara om jag upplåter min bostad åt henne. Jag sa att hon kan bo hos en kompis men det vill hon inte.

Hon har inte råd att åka säger hon men att partaja har hon råd med.

Sjukaste av allt är att hon är snart 40 år. Ser bra ut och kan tas för 30 lätt. Men hon är 40 år och borde ha andra prioriteringar.

När hon var yngre så var hon helt annorlunda. Det är som att någon slått om en strömbrytare i huvudet eller hon har bytt hjärna med någon. Jag känner inte igen henne alls. Två olika personer.

Om någon vecka har det gått två månader. Jobbigt att sitta själv med barnen. Man blir ganska ensam trots att man är omgiven av tre barn.  Lite lätt bitter när mitt ex är ute och träffar folk samt verkar utåt ha ett rikt umgänge. Mina kompisar är ganska trötta på att lyssna.

Men har förstått att det roliga verkar krackelera lite då pengarna tryter och hon säger sig sakna barnen. Tror att det börjar bli lite motigt i det nya landet.

Har bestämt att jag tänker inte upplåta vår tidigare gemensamma lägenhet som övernattning om hon är i Sverige. Hon får bo hos kompisar eller någon annan. Barnen kan hon självfallet träffa. 

Hon ville att jag skulle åka hälsa på med barnen. Inte så kul och barnen är för små att åka själva med ledsagare. De vill inte det heller.

Okej. Varför låter du skadeglad?

Spelar väl ingen roll vilket kön ensamstående föräldern har. Det är ovanligare med ensamstående pappor för mammor drar inte på samma sätt. Men det är väl inte relevant i frågan eller hur?

Okej. Varför låter du skadeglad?

Spelar väl ingen roll vilket kön ensamstående föräldern har. Det är ovanligare med ensamstående pappor för mammor drar inte på samma sätt. Men det är väl inte relevant i frågan eller hur?

Börjar nästan tänka på Greys Anatomy och hur vissa patienter kommit in med hjärntumörer som gjort dem totalt personlighetsförändrade när du beskriver dina barns mamma.

Tror inte det kom plötsligt. Bara att jag inte märkte det. Har bra dialog med barnens mormor som faktiskt inte visste något. Då hon har fått helt fel information av sin dotter. Hon var chockad och väldigt ledsen. 

Hon sa att hon märkte en förändring i personligheten före allt började. Hon tror att det har att göra med överkonsumtion av sociala medier. Kan ligga något i det då barnens mor är ganska lättpåverkad. Samtidigt svår att styra om när hon har tagit ut kurs. Sedan kan hon slå om 180 grader efter ett tag beroende på vilka intryck och umgänge hon har. Jag vet inte vad nästa grej är. Droger? Bli traditionell fru? Nynasist? Nudist? Ta barnen och gå med i en sekt (i min värld ganska troligt givet att hon träffar sådana). Ingen aning. Vet bara att hon kan oväntat svänga om. Väldigt svår att förutse vad hon ska göra. Ett tag var hon kristen homofob. Vi kunde ens gå och kolla på Pride. Nu är hon fri och förespråkar motsatsen mer eller mindre. Svänger snabbt. Själv är jag mer i mitt-fåran. Kan röra mig lite i åsikten baserat på erfarenheter men jag svänger inte kraftigt under snabb tid.

Vet inte om hjärntumör. Hon har fantomsmärtor i ryggen som inte finns någon orsak till fysiskt. Läkaren hade sagt att det beror på något psykiskt. Det framkallas av stress. Hon hade panikattacker tidigare och säkert nu också. Men förändringen har pågått så länge så hon borde vara död om det var hjärntumör eller må skit i övrigt. Är ingen läkare så vet inte.