Flyttar utomlands och har barn i Sverige

Som någon skrev i början av tråden, försök få till regelbunden kontakt, som att hon läser godnattsaga ett par ggr/vecka. 
Om det funkar så kan ni göra som under pandemin då folk tex spelade spel via videolänk. Mina barns far- och morföräldrar lyssnade på telefon när mina barn gjorde läsläxan. Såna avgränsade uppdrag är kanske ett sätt ditt ex klarar av att vara förälder på? 

Försök så långt det går att undvika att barnen känner sig övergivna. Du kan kanske få råd av en barnpsykolog hur du gör det på bästa sätt? 

Ja, fokusera på ditt och barnens liv. Låter inte som hon är frisk. Försök vara den fasta, trygga punkten i dina barns liv. Du är inte den första ensamstående föräldern. Har andra fått det att fungera så kommer det gå bra för dig också. Skapa/ underhåll ett nätverk med vänner och familj som kan hjälpa dig om det behövs. Barnen växer upp snabbt och saken blir lättare. Sätt gränser för exet på hur hon får bete sig runt barnen. Hon kanske förstår att det inte är rimligt att komma och gå som hon behagar utan att schemalägga umgänge med rutiner skapar trygghet hos barnen. Sorgligt, men det kommer att bli bra. 

Och vad ska ts göra hade du tänkt? Fysisk hindra mamman i att flytta? 

Ni behöver inte tvista om vårdnaden utan hon får helt enkelt med på att gå dit enskild vårdnad. Alt får hon ordna en fullmakt som gäller för alla beslut rörande barnen. 

Tror mamma magiskt kommer stanna om ts säger att han ska flytta utomlands? 

Tror inte det handlar om att hon inte klarar att ta hand om sin barn. Utan det handlar om att hon har fått en jobbmöjligjet utomlands. Som i det stora hela kam ge en fart på karriären. 

Om det skulle hända så är det släktingar till barnen som kontaktas och de får bo där. Har man inga släktingar så familjehemsplaceras de. Men i  första hand så kontaktas mamman. 

Kolla upp möjligheten att få en kontaktfamilj. Då finns dels tid för dig att vila då och då och dels en trygghet om nåt händer. 

Frun är det fjärde barnet i familjen och TS ansvar. Hennes lekfullhet och spontanitet är TS uppenbarligen svag för och har fått honom att stanna kvar i äktenskapet, medberoende skrev någon i tråden.                                                                                                                                                                                                                       När frun vill hänga med yngre kompisar och leva ungdomsliv regredierar hon till tonåren, en eskapism från livet som trebarnsmamma. Inslag av grandios personlighetsstörning känner jag igen från en ett annat "fall" som jag upplevt på nära håll; där tyckte vederbörande att hon "hade rätt" att göra precis det som föll henne in, att följa varje impuls, eftersom hon var så stimulerande och intelligent (enligt egen utsago). Hon tappade kontrollen helt och hamnade i farliga situationer, så det blev ett vårdboende till slut. Så behöver det ju inte gå för TS fru, hon kan faktiskt klara det hon föresatt sig men TS kommer ju alltid att  behöva agera pappa även för henne.                                                                                                                                             Stödfamilj har nämnts, det är viktigt, andra vuxna som kan finnas till hands. Rent krasst tänker jag också på ekonomin, finns det risk att fruns "spontanitet" kan försätta TS och barnen i knepiga situationer? Lån som hon inte kan betala tillbaka? Skilsmässa kanske inte kan undvikas. TS lär ändå behöva "övervaka" henne, skilsmässa eller ej.

Har svårt att uttala mig om hon har en diagnos eller inte. Visst det är inte normalt men jag har inte kompetens att ställa diagnos. 

Har sagt mitt om detta till henne. Kan inte tvinga henne att stanna. Nu så tänker jag bara låta tiden som är kvar med henne här flyta på och jag planerar för vårt liv utan henne. Hon är angelägen om att träffa barnen och att jag och barnen ska slå knut på oss själva för att det ska hända. Men jag har inte energi eller pengar för att göra det just nu. Har inte lust att åka till hennes nya land för att sitta med barn när hon jobbar och ev. går på AW. Helt meningslöst. Bara negativt. Dessutom har jag eget jobb att sköta. 

Hon vet var vi finns och någon månad efter hon har dragit så packar jag hennes saker i lådor för förråd. Det som hon inte tar med sig. Lämnar in fullföljd på skilsmässa. Fixar aupair och fokuserar på mitt liv.

Vill hon komma tillbaka och om jag är villig att försöka igen (låg chans) så kommer jag kräva att hon träffar en psykolog. 

Just nu fokuserar jag på att planera en trevlig sommar för barnen.

Nu bor hon utomlands. 

Hon vill att vi ska ner till henne och betala för resan men jag har faktiskt tröttnat på situationen. Hon har det bra utomlands i ett varmt land med ett intressant jobb. Jag är hemma och tar hand om 3 väldigt vilda barn. Vet faktiskt inte hur jag ska orka igenom denna sommar. Hon verkar vilja att vi ska vara tillsammans, fast hon är i ett annat land med massa kul. Anledningen till det är för att hon ska ha en reträttväg hem.

Hon lämnade en massa saker i vårt hem när hon åkte. Hon vill kunna komma på besök som hon vill och vill låta mig hänga kvar på något sätt. Tänkte faktiskt fullfölja skilsmässan och packa ner hennes grejer och ställa någonstans.