Anonym (Diskmedel) skrev 2024-05-01 15:02:09 följande:
Varför är många barn så ouppfostrade?
Och varför accepterar föräldrar att de inte säger tack? Var det bättre förr? Det var det. Om man fick "främmande" som det hette då, så var inte allt fokus på barnen, och de visste att man skulle uppföra sig. De fick vara med en liten stund, men sedan så var det föräldrarna som skulle umgås. Barnen satt vid ett eget bord så att föräldrarna kunde prata ifred. Blev vi skadade eller "kränkta" av detta? Nej. Men när jag har besökt familjer med barn så skriker de och tjatar för att få uppmärksamhet.
Barnen respekterade sina lärare, och det var tyst på lektionerna. De räckte upp handen om de ville något. Men så är det inte nu för tiden, och lärarna har det inte lätt.
Men nu för tiden verkar det vara barnen som bestämmer. Och då blir de diagnostiserade med ADHD och andra diagnoser. Föräldrarna skyller på denna diagnos när barnen bär sig illa åt. Barn är inte dumma, och de lär sig att de är lite "speciella" och kan göra som de vill. Tidigare så fanns inte dessa diagnoser, det är något nytt. Och det är samma sak med "selektiv ätstörning" -barnet vägrar att äta mat som de inte tycker om. Jag var väldigt pipplig med maten som barn, men det var bara att äta upp.
Det svänger i trender vad vuxna tycker är viktigt och den värld du beskriver är minnet av hur du tyckte det var och inte en allmän sanning över samhället som helhet.
Allt fokus är verkligen inte på barnen nu, utan snarare tycker jag att det håller på att bildas nya sociala normer, där saker som var självklart 1980, numera faktiskt har problematiseras i en sådan utsträckning att det väldigt lätt tolkas av unga att det inte är viktigt.
Exempelvis att säga tack! Och att veta hur man ska uppföra sig.... Föräldrar förr hade fått betyg för ordning och uppförande i skolan och hade själva koll på vad som var "viktigt". Numera däremot diskuteras allt. På såväl ett konstruktivt sätt, men också på ett sätt som tvingar alla att välja hur man ska tolka vad som är god fostran.
Idag tycker vi det är fullständigt oacceptabelt att vara så fostrade att vi accepterar ett folkmord, eller att våra barn blir utsatta för sexuella övergrepp för att de inte vågar säga nej till en vuxen....
Min allmänna uppfattning är att barn ALLTID uppfattats som ouppfostrade. Utifrån att de får en helt annan fostran än sina föräldrar, och att det ingår i att växa upp att inte ständigt "uppföra sig".
