Varför är många barn så ouppfostrade?

Ingen unge serveras samma mat varje dag.
Och skulle jag nu serveras levergryta varje dag så fick jag såklart äta det, det är bättre än alternativet.

Du kan argumentera för din sak tills solen går upp i väster, du kommer aldrig att ha rätt oavsett.

Det måste ha varit länge sedan

Det är inte lätt att vara förälder nu för tiden, man får skit av andra om man inte låter barnen bestämma. Och man får skit om man låter dom bestämma. Så hur ska man göra? Barnen ska vara i fokus jämt och du får inte bli trött eller någonsin vilja ha egentid, för då är du en dålig förälder. Märker på dagens barn att de själva inte tycker om barn eftersom dom är så jobbiga.  Tror att nästa generation inte kommer vilja ha barn eftersom kraven blir högre och högre på föräldrar. Dessutom är barnen beroende längre av föräldrarna nuförtiden och bor ofta hemma tills 25. 

Du har ingen erfarenhet av selektiv ätstörning. 
Majoriteten av mat är som levergryta, dvs det spelar ingen roll att maten varieras om allt är oätligt.
Du kanske inte kräks av levergryta men då är det inte jämförbart. Tänk att ena dagen får du lera, nästa dag larver, sedan grus, betong och kackerlackor osv.

Jag skulle istället vilja fråga :
Varför är så många föräldrar rädda för att sätta gränser?
Varför är yngre föräldrar så osäkra på sin föräldraroll?
Varför är föräldrar av idag så oroliga för att höra barnen ledsna?

Vad har 80, 90 och 2000 talets barn fått för uppfostran själva och gjorde dem så osäkra?
Inte alla givetvis, men många!

Ser detta fenomen väldigt ofta på förskolan vid hämtning och lämning.

Jag håller med, men delvis är det ju samhällets fel också. När jag gick i högstadiet, och det var inte så sjukt länge sedan i kontexten, runt 2003, så var det inget konstigt att bli nedbrottad med polisgrepp av nån elevassistent om man härjade och höll på. Idag har ingen rätt att sätta gränser.

Ja, du var kräsen eller "pipplig" som du säger. Själv åt jag hellre inte alls än åt något jag inte tyckte om. Det där "ät upp eller var utan", valde "var utan" alla dagar i veckan. Hela lågstadiet hade jag 10 minuters lunchrast eftersom jag till sist blev utslängd från matsalen när nästa gäng skulle komma. Det var inte förrän jag spydde på skolgården för att de tvingade i mig gul ärtsoppa som jag började få äta mjölk och smörgås till lunch istället för skolmaten. Klarar fortfarande inte av doften av gul ärtsoppa. Jag är 47 år numera. 

Hade jag vuxit upp idag hade jag fått diagnosen selektivt ätstörd. Jag åt en begränsad mängd rätter, hade samma selektiva syn på godis, snacks, kakor etc så det var inte att jag bytte ut mat mot onyttigt heller. Maten jag åt skulle vara tillagad av någon av typ tre personer, för då kunde jag lita på att man inte hade gjort några konstigheter med maten. 

Numera, sen drygt 15 år tillbaka, är jag fortfarande kräsen men jag kan smaka nya saker utan panikångest, kan gå på restaurang etc, saker som var så gott som omöjligt innan. 

Är det någon som tvingar i dig mat du inte tycker om som vuxen eller får du bestämma själv över vad du äter? Om det är alternativ 2 så har du önskekost varje dag.

Felformulerad fråga i förhållande till det ursprungliga påståendet.
Önskekost och att tvingas äta vad man serveras är inte två sidor av en gräns, utan däremellan finns något mer som också måste beskrivas som ett alternativ. 

I regel bestämmer ingen över andra vuxna och myndiga, men det innebär inte nödvändigtvis att vuxna helt och hållet har egna fria val. Ibland låter vi oss påverkas eller accepterar yttre auktoriteter och ibland finns faktorer inte ens vuxna rår över.

Även om det låter så innebär inte önskekost att man serveras precis vad som helst. Inget barn får daglig hummer i skolan om det skulle önskas.

Det innebär att man får någon form av mat (oftast mycket begränsat urval) som man klarar att äta.

Redan när jag gick I lågstadiet (-84-87), hade jag en klasskamrat som vick specialmat - en rå potatis varje dag. Det var vad hon åt.