Lördag som eskalera

Det är sjukt svårt att lämna någon man älskar. Det paradoxala är att det här kommer föra er närmare varandra. Ni har visat sårbara sidor och upplevt något starkt och fortsatt tillsammans. Detta kommer göra er kärlek starkare. Det är vad som är så toxiskt. 
Det kommer vara ännu svårare att lämna nästa gång

Hör er och tar åt mig. Är kanske bäst att avsluta men det gör så jävla ont nör vi är så fina mot varandra annars :(

Det du sysslar med är medberoende. Visst gör du fel, men man läser lätt mellan raderna att du är i en farlig situation och lägger dig på samma frekvens som honom, för att vara i någon form av samklang.

Men det är tydligt, oavsett vem som gjort vad, han är den farliga parten, och du kan inte stoppa det. Du dansar jävulsdansen, och tar du dig inte ur situationen slutar det illa.

Jag är alltid den som försöker se ur manligt perspektiv och dividerar alltid med de som bara skyller på den ena parten, men det här har jag vuxit upp med, och har sett den här dansen från första parkett. Sluta analysera vad du kan göra bättre, det är hans främsta verktyg.

Ledsen för din skull, förstår att det gör ont att plötsligt få se en sån sida hos personen man försöker bygga ett liv med. :'(

Har du nån vän eller släkting du litar på? Dela detta med den personen och be om hjälp. Detta är värt att besvära sina nära med! Om personen inte försöker förstå och hjälpa efter förmåga är det inte en vän.

Önskar dig all styrka i detta!

Förlåt, råkade citera dig istället för TS.

En sak som jag glömde skriva - lämna! 

Jag tycker bådas agerande är hemskt - och ni är inte bra för varandra. Samtidigt är vi väl medvetna om mäns våld mot kvinnor, han har visat att han är kapabel till att slå dig med knyten näve, kanske tycker han att han kan göra det igen med eller utan alkohol i blodet. 

Sen förstår jag inte vad som flög i dig, man ska aldrig oavsett hur arg eller ledsen man är - slå någon. Så, innan det eskalerar ännu mer, gå skilda vägar. Och det säger jag med välmening till dig ts.

Problemet är att nästa gång kommer du vara ännu mer tveksam till att lämna. Då har ni gått igenom ännu mer ihop, har en fin vardag osv.

Nästa gång kanske "bara" är en hård knuff. Det kan man ju inte lämna för, när det inte är lika illa som dödshot och blodig läpp. 

Efter knuffen kommer en bra period. 

Därefter mer dödshot, men han menar ju inte allvar. Det händer bara när han blir provocerad. Lämna skall man göra när det är tydligt illa, inte för lite ord i hettan.

Sedan ett slag som lämnar blåmärke på kinden och hårt tag I armen som värker några dagar men inte syns.
Det kom ju inget blod. Inte som den första gången med läppen. Ett blåmärke går snabbt över. Han menade inte att slå så hårt. Dessutom provocerades han. Därtill är han så gullig för det mesta och allt funkar vanligtvis så bra. Han ber också om ursäkt och är ledsen över slaget....

Så fortsätter det. Och eskalerar utan att man märker det.
Var drar du gränsen för en "nästa gång går jag"?
Gör du det?

Skrämmande med personen/personerna som sitter och tummar ner alla inlägg om att ts bör lämna! 

Jag kan inte citera pågrund av sprucken skärm som inte vill reagera som den ska.
TS jag hoppas du läser det här. 
Jag svarar på det citerade från dig

"Jag hör vad ni säger men ni tror alltså att har det hänt en gång så kommer det hända fler ggr? Inte att man kan lära sig av det och aldrig någonsin hamna i något liknande igen"

Det jag lärde mig var det att inte provocera honom så att han slog mig.
Jag var väldigt stolt över att jag hållt fast i mitt livs kärlek och utvecklats med honom.

Det var en lögn men det tog mig 11 år att se.

Efter första gången han slog mig och höll mig inlåst i lägenheten tog det många år innan han slog mig igen.

Det var dock mikrovåld med höjd arm, aggressivt tonläge och kroppsspråk som jag både reagerade på och anpassade mig efter men som jag varken såg då eller mindes efteråt för det fick inte plats i min världsbild.

Jag vet att han något halvår efteråt drog omkring mig i håret i lägenheten. Jag minns inte händelsen men jag kommer ihåg hur jag nästa dag sitter i bilen och är väldigt rädd och ledsen och har väldigt ont i hårbotten. 

Hjärnan gör lustiga saker.

Det dröjer ungefär fyra år tills han slår mig igen.
Jag kommer inte ihåg våld från den här tiden men jag mår mycket dåligt och mina vänner har sett han ta stryptag på mig vid bråk. Jag kommer inte ihåg det här.

När han slår mig igen så jag har precis börjat jobba efter min föräldraledighet. Vi har en dotter på ett år och nu ska han vara hemma med henne.
Jobb är fysiskt och jag är mycket trött efter 8 timmar. 
Han spelar tvspel halva nätterna och somnar vid fyra. Han vägrar söka hjälp eller ändra sig.
Jag lämnar lägenheten 7 och ska lita på att han kan ta hand om barnet.
Jag måste handla på hemvägen.
När jag kommer hem så ser lägenheten ut som skit.
Jag ska stå för disk, plock, tvätt och matlagning.
När jag tappar det och skriker på honom så leder det till att han slår mig upprepade gånger i huvudet. Under tiden sitter vår dotter i mitt knä och gråter.
Hon är rädd för honom i en vecka. Vänder när hon ser honom.
Jag tycker synd om honom.
Jag mår illa när jag tänker på det. Hur jag svek vårt barn.

Det tar 6 år och ett barn till innan jag lämnar honom.
Han slår mig inte igen.
Men han våldtar mig.
Han höll mig isolerad från släkt och vänner.
Han såg till så att jag aldrig fick sova.
Han raserade min ekonomi och höll mig ekonomiskt fångad.

Jag var ett vrak psykiskt och fysiskt när jag tog mig loss. Jag är fortfarande ett vrak 1 1/2 år senare.

Så mitt råd är att avsluta relationen och gå i terapi och prata om det.

Om ni ska fortsätta relationen så hade jag krävt att han går i terapi och själv också gått i terapi.
Men jag hoppas att jag aldrig mer stannar kvar i en relation med någon som känner sig bekväm med att hota mig till livet ( han sa tidigt till mig att han skulle döda mig om jag någonsin var otrogen mot honom) eller ens höjer handen mot mig eller har ett aggressivt kroppsspråk för att få mig att vara tyst eller kuva mig.

Ni har ju redan passerat en otroligt grov gräns som majoriteten av människor aldrig passerar ens när de varit tillsammans hela livet - ni passerar den när ni varit ett par i 9 månader (!!!!).

Men visst, du verkar redan ha bestämt dig för att fortsätta trots alla råd. Lycka till.