Lördag som eskalera
Jag kan inte citera pågrund av sprucken skärm som inte vill reagera som den ska.
TS jag hoppas du läser det här.
Jag svarar på det citerade från dig
"Jag hör vad ni säger men ni tror alltså att har det hänt en gång så kommer det hända fler ggr? Inte att man kan lära sig av det och aldrig någonsin hamna i något liknande igen"
Det jag lärde mig var det att inte provocera honom så att han slog mig.
Jag var väldigt stolt över att jag hållt fast i mitt livs kärlek och utvecklats med honom.
Det var en lögn men det tog mig 11 år att se.
Efter första gången han slog mig och höll mig inlåst i lägenheten tog det många år innan han slog mig igen.
Det var dock mikrovåld med höjd arm, aggressivt tonläge och kroppsspråk som jag både reagerade på och anpassade mig efter men som jag varken såg då eller mindes efteråt för det fick inte plats i min världsbild.
Jag vet att han något halvår efteråt drog omkring mig i håret i lägenheten. Jag minns inte händelsen men jag kommer ihåg hur jag nästa dag sitter i bilen och är väldigt rädd och ledsen och har väldigt ont i hårbotten.
Hjärnan gör lustiga saker.
Det dröjer ungefär fyra år tills han slår mig igen.
Jag kommer inte ihåg våld från den här tiden men jag mår mycket dåligt och mina vänner har sett han ta stryptag på mig vid bråk. Jag kommer inte ihåg det här.
När han slår mig igen så jag har precis börjat jobba efter min föräldraledighet. Vi har en dotter på ett år och nu ska han vara hemma med henne.
Jobb är fysiskt och jag är mycket trött efter 8 timmar.
Han spelar tvspel halva nätterna och somnar vid fyra. Han vägrar söka hjälp eller ändra sig.
Jag lämnar lägenheten 7 och ska lita på att han kan ta hand om barnet.
Jag måste handla på hemvägen.
När jag kommer hem så ser lägenheten ut som skit.
Jag ska stå för disk, plock, tvätt och matlagning.
När jag tappar det och skriker på honom så leder det till att han slår mig upprepade gånger i huvudet. Under tiden sitter vår dotter i mitt knä och gråter.
Hon är rädd för honom i en vecka. Vänder när hon ser honom.
Jag tycker synd om honom.
Jag mår illa när jag tänker på det. Hur jag svek vårt barn.
Det tar 6 år och ett barn till innan jag lämnar honom.
Han slår mig inte igen.
Men han våldtar mig.
Han höll mig isolerad från släkt och vänner.
Han såg till så att jag aldrig fick sova.
Han raserade min ekonomi och höll mig ekonomiskt fångad.
Jag var ett vrak psykiskt och fysiskt när jag tog mig loss. Jag är fortfarande ett vrak 1 1/2 år senare.
Så mitt råd är att avsluta relationen och gå i terapi och prata om det.
Om ni ska fortsätta relationen så hade jag krävt att han går i terapi och själv också gått i terapi.
Men jag hoppas att jag aldrig mer stannar kvar i en relation med någon som känner sig bekväm med att hota mig till livet ( han sa tidigt till mig att han skulle döda mig om jag någonsin var otrogen mot honom) eller ens höjer handen mot mig eller har ett aggressivt kroppsspråk för att få mig att vara tyst eller kuva mig.