• Anonym (K)

    Okej att höja rösten till barnen för att få respekt?

    Jag vill gärna höra era åsikter och ställer frågan opartiskt för att få rättvisa svar.

    Vi är två föräldrar som inte är helt överens. Vi har olika bakgrund och sätt att se på saken. 

    Förälder 1 är uppväxt i en familj där föräldrarna körde med för sträng uppfostran. Där det någon enstaka gång förekom en lavett (inte ofta men det skedde), det skreks och barnen hade inte mycket att säga till om. 

    Förälder 2 är uppväxt i en familj där föräldrarna hade för slapp uppfostran. De tog inte sitt ansvar och sket i barnen. Fri uppfostran som saknade regler och gränser. 

    Nu har vi med så olika bakgrund och erfarenhet skaffat barn men är inte helt överens. 

    Förälder 1 tycker att förälder 2 är för mesig. Förälder 2 tucker att förälder 1 är för hård. 

    Förälder 1 är tydlig med sina gränser, när barnen inte lyssnar höjer hen rösten och tillrättarvisar barnet några minuter om vad som är fel, detta för att få respekt så barnet lyssnar hela tiden. Blir barnet ledsen så tröstas det inte just då, för att inte uppmuntra ett dåligt beteende. 

    Förälder 2 säger inte till lika ofta, låter barnen testa gränser lite för länge. Men när förälder 2 säger till så pratar hen med barnet i en normal samtalston. För att barnet ska känna sig respekterad. Föräldern står för det den säger. Blir barnet ledsen under tillsägelsen så tröstar förälder barnet ändå i slutet. 

    Förälder 2 får stresspåslag och mår dåligt av att förälder 1 så ofta höjer rösten i situationer som inte är akuta och är rädd att barnen inte kommer känna sig trygg och börja prata med samma ton tillbaka i tonåren. Tänker att barnen förlorar respekten och inte vågar prata om allvarliga saker och rädd för att barnet kommer undanhålla saker som är jobbig att prata om för att inte behöva få en tillrättavisning. 

    Förälder 1 tycker att förälder 2 är alldeles för slapp och är rädd att barnen förlorar respekten för hen i framtiden. Då barnen inte vet vem som bestämmer och kommer testa ännu mer gränser i tonåren. Tycker att det är viktigt att visa vem som bestämmer och visa auktoritet genom att höja rösten. 

    Dela gärna era tankar, erfarenheter eller pm ni har några bra tips till oss. Tyvärr är det svårt att komma fram till något vi båda kan vara nöjd med då vi tänker så olika 

  • Svar på tråden Okej att höja rösten till barnen för att få respekt?
  • Anonym (Man)

    Föräldrar är hemmets poliser.
    Bäst om det fungerar med lugn röst, förståelse och samarbete.
    MEN om det inte fungerar så måste de visa vem som bestämmer. Vad som fungerar är olika för olika personer antar jag, men på något sätt måste ju barn förstå att det är föräldrar/vuxna som bestämmer.

  • Anonym (I M)
    Anonym (Man) skrev 2024-03-20 09:33:30 följande:

    Föräldrar är hemmets poliser.
    Bäst om det fungerar med lugn röst, förståelse och samarbete.
    MEN om det inte fungerar så måste de visa vem som bestämmer. Vad som fungerar är olika för olika personer antar jag, men på något sätt måste ju barn förstå att det är föräldrar/vuxna som bestämmer.


    Gud vilket trevligt hem där det bor självutnämnda poliser! 

    Det borde räcka med att prata med sitt barn. Det har i alla fall räckt för mig. Jag behöver inte skrika halsen av mig för att göra mig förstådd och jag är verkligen ingen polis. Jag är en medmänniska som är här för att guida mitt barn till vuxenlivet. Vi har inga sådana stora konflikter där vi måste skrika. 
  • Tom Araya
    Anonym (Man) skrev 2024-03-20 09:33:30 följande:

    Föräldrar är hemmets poliser.
    Bäst om det fungerar med lugn röst, förståelse och samarbete.
    MEN om det inte fungerar så måste de visa vem som bestämmer. Vad som fungerar är olika för olika personer antar jag, men på något sätt måste ju barn förstå att det är föräldrar/vuxna som bestämmer.


    Om den som skriker mest eller högst är den som bestämmer, så är det nog inte du.
  • Anonym (Man)
    Anonym (I M) skrev 2024-03-20 09:40:12 följande:
    Gud vilket trevligt hem där det bor självutnämnda poliser! 

    Det borde räcka med att prata med sitt barn. Det har i alla fall räckt för mig. Jag behöver inte skrika halsen av mig för att göra mig förstådd och jag är verkligen ingen polis. Jag är en medmänniska som är här för att guida mitt barn till vuxenlivet. Vi har inga sådana stora konflikter där vi måste skrika. 
    Tom Araya skrev 2024-03-20 09:42:48 följande:
    Om den som skriker mest eller högst är den som bestämmer, så är det nog inte du.

    Jösses va ni inte fick med er poängen 🤦?♂️ 
  • Tom Araya
    Anonym (Man) skrev 2024-03-20 09:50:26 följande:
    Tom Araya skrev 2024-03-20 09:42:48 följande:
    Om den som skriker mest eller högst är den som bestämmer, så är det nog inte du.

    Jösses va ni inte fick med er poängen 🤦?♂️ 
    Eller så var det du som inte förstod.
    Prova med valfri människa och se om du får bättre respekt för dem om de skriker.
  • Anonym (Man)
    Tom Araya skrev 2024-03-20 09:57:12 följande:
    Eller så var det du som inte förstod.
    Prova med valfri människa och se om du får bättre respekt för dem om de skriker.
    Var skrev jag att föräldrar ska skriva för att få respekt? 🤦
  • Anonym (I M)
    Anonym (Man) skrev 2024-03-20 12:40:49 följande:
    Var skrev jag att föräldrar ska skriva för att få respekt? 🤦
    Nej, men prova höj rösten till dina kollegor då. Det landar säkert jättebra. 

    Eller är det bara barn man behandlar på det viset? 
  • Anonym (Man)
    Anonym (I M) skrev 2024-03-20 12:45:00 följande:
    Nej, men prova höj rösten till dina kollegor då. Det landar säkert jättebra. 

    Eller är det bara barn man behandlar på det viset? 
    Igen, var har jag skrivit att man ska skrika?
    Sen att höja rösten eller prata med "nu lyssnar du" ton är något helt annat än att skrika på någon.
  • Anonym (Tvillingmorsan)
    Spucks skrev 2024-03-17 10:13:51 följande:
    Har du pratat med din man om det? För det kan ju vara så att din man känner lika som du - att han var tvungen att vara lite extra sträng eftersom du var för slapp.
    Det är ju lätt att vara den mjuka och snälla om man har en "bad cop" bakom sig som sköter det otrevliga.
    Så kan det vara. I det där fallet verkar det ju dock vara pappan som har förlorat på det? Barnen vänder sig främst till mamman samt har större förtroende för henne. De gör hellre saker för mamman. De är inte lika nära sin auktoritära pappa. 

    Så länge barnen är hyfsat skötsamma, tolkar jag detta som att det var mamman och inte pappan som gjorde rätt. Annars hade barnen haft lika stor positiv respekt och förtroende för sin pappa, samt uppskattat att han satte gränser.
  • Anonym (Tvillingmorsan)
    Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2024-03-20 13:17:37 följande:
    Så kan det vara. I det där fallet verkar det ju dock vara pappan som har förlorat på det? Barnen vänder sig främst till mamman samt har större förtroende för henne. De gör hellre saker för mamman. De är inte lika nära sin auktoritära pappa. 

    Så länge barnen är hyfsat skötsamma, tolkar jag detta som att det var mamman och inte pappan som gjorde rätt. Annars hade barnen haft lika stor positiv respekt och förtroende för sin pappa, samt uppskattat att han satte gränser.
    Min poäng är att det som spelar roll i slutändan (förutom förstås att barnen är någorlunda skötsamma och inte spårar ur), är var barnen har sin trygghet.

    Mamman är tydligen den trygga punkten i det här fallet. Inte båda föräldrarna. Detta tyder på att pappan har misslyckats. Barn bör känna sig trygga med båda sina föräldrar. Både för slapp uppfostran och för hård uppfostran, ökar risken för otrygga barn.
  • Anonym (Föräldrateam)
    Tukt skrev 2024-03-18 20:59:33 följande:
    Håller helt med dig. Det är lite därför jag tycker "enad front" låter lite som järnridån. Men det kan vara något hos mig personligen, att det språkligt slår an på ett sätt jag ogillar.
    Tukt skrev 2024-03-18 17:04:13 följande:

    Tycker "enad front" låter lite hårt. Det är som att springa in i en betongmur för barnet. Att föräldrar har en samsyn på saker, är däremot ganska bra.


    Tom Araya skrev 2024-03-18 16:58:20 följande:
    Det är mycket lättare för barnet att förhålla sig till ett konsekvent beteende och bemötande, liksom tydliga regler man är konsekvent med.

    Dessutom så borde ju berättigade regler rimligen alltid gälla. Gäller regeln inte alltid så är regelns berättigande ifrågasatt.

    Ett bemötande från föräldrarna som står i motsats till konsekvent blir förvirrande och svårbegripligt.

    Jag tänker lite som Tom här, jag menar att det är bra att man i stora drag är överens om hur barn ska uppfostras och bemötas. Det blir förvirrande och konstigt för ett barn om pappa säger att A gäller och mamma går emot och säger att A inte gäller.

    Sen tycker jag man ska vara lyhörd i kommunikation med barn. Lyssna in barnet, resonera. Förklara. Absolut inte höjd röst. Respekt och förtroende går hand i hand och det bygger man med lugnt och konsekvent agerande. Så barnen blir trygga och vet vad som gäller.

  • Spucks
    Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2024-03-20 13:17:37 följande:
    Så kan det vara. I det där fallet verkar det ju dock vara pappan som har förlorat på det? Barnen vänder sig främst till mamman samt har större förtroende för henne. De gör hellre saker för mamman. De är inte lika nära sin auktoritära pappa. 

    Så länge barnen är hyfsat skötsamma, tolkar jag detta som att det var mamman och inte pappan som gjorde rätt. Annars hade barnen haft lika stor positiv respekt och förtroende för sin pappa, samt uppskattat att han satte gränser.
    Så du tycker om mamman är slapp och mesig och skiter i sin uppgift som förälder eftersom hon vill hellre leka bästa kompis med sina barn, och om hon därför "tvingar" pappan att sopa upp efter henne om han vill att barnen får något som liknar en uppfostran, då har mamman gjort rätt om barnen sedan gillar henne mer än pappan?
Svar på tråden Okej att höja rösten till barnen för att få respekt?