Okej att höja rösten till barnen för att få respekt?

Jag håller med personen som säger att föräldrar inte behöver göra likadana utan kan komplettera varandra.
Hur man hantera problem hemma (tex. ett barn som inte lyssnar) beror dessutom inte bara på ens övertygelse utan även på ens temperament och karaktär. Det finns personer som helt enkelt är "intensivare" och personer som alltid är lugna. Det ena är inte bättre än det andra, det är bara olika. Och detta har delvis även med kulturen att göra. Utomstående kan tex. oftast tycker att folk som pratar arabsika bråkar och skriker med varandra och när man framför det mot dem är de helt förvånade för de hade ett trevligt samtal. 

Sedan kan "höja rösten" betyder mycket. Det kan vara så att föräldern har sagt till trevligt och lungt flera gånger utan att få gehör och sedan säga till skarpare och med lite högre röst. Det kan även vara så att föräldern sagt till en enda gång och, utan att ens ge barnets hjärna tid att bearbeta uppmaningen, börjar skrika som en galning. Och så kan det vara allt emellan.
Jag kan höja min röst när barnet inte lyssnar och jag ser inget problem med det. Jag tycker det är helt normalt att man blir irriterad och då höjer rösten när ens barn skiter i vad man säger. Precis som det för andra är helt normalt att hålla sig lugn i (nästan) alla lägen. När mitt barn klagar på att jag höjde rösten (det hände ibland), så förklarar jag lungt att jag har sagt till lugnt flera gånger och blivit ignorerad, därför måste jag antar att han inte hörde mig, för han ignorerar mig väl inte med flit!?

Sedan trösta: visst tröstar man ett barn som är ledsen, men det behöver inte vara direkt. Om barnet blir ledsen pga en tillsägelse är det nog för att barnet vet att hen gjorde fel. Jag tycker inte att man ska då trösta direkt. Det kan då lätt bli en strategi från barnets sida - om hen gör något fel undangå hen en tillsägelse genom att börja gråta, då blir det kramar och pussar istället. Det tycker jag inte är bra, för barnet borde inte få positiv uppmärksamhet för dåligt beteende.
Nu förutsätter jag såklart att barnet inte är ett småbarn och att man kan rimligtvis förvänta sig att barnet visste i förväg att hen gör fel.