Okej att höja rösten till barnen för att få respekt?

Varför tycker du man behöver en enad front?

Konstiga barn som inte vet vem som bestämmer utan att man höjer rösten åt dem. De flesta barn förstår snabbt vem som bestämmer, det är liksom grunden i att vara ett flockdjur och medfött för de flesta. 

Jag tror på att ge efter för barnen när de har goda argument för sin sak. Orka ta diskussionen, det är bara lata föräldrar med dåliga argument som höjer rösten och agerar kung mot sina barn. Vill man fostra lydiga undersåtar så visst men vill man fostra barn som kan stå upp för det de tycker är viktigt och kompromissa när det behövs så är det bättre att prata lugnt om saken. 

Tycker "enad front" låter lite hårt. Det är som att springa in i en betongmur för barnet. Att föräldrar har en samsyn på saker, är däremot ganska bra.

Har du pratat med din man om det? För det kan ju vara så att din man känner lika som du - att han var tvungen att vara lite extra sträng eftersom du var för slapp.
Det är ju lätt att vara den mjuka och snälla om man har en "bad cop" bakom sig som sköter det otrevliga.

Ja, för vissa kanske, för andra inte. Olika typer av formuleringar får oss att tänka på olika vis. Därför kan det vara bra att förklara vad som menas.

Brist och brist. Jag ser det mer som utveckling. Vissa regler har liksom hängt med, trots att omständigheter ändras. Jag tycker att det är jättebra när mina barn kan argumentera för att regler ska ändras, eller inte följas vid vissa tillfällen. Jag ger absolut efter om argumenten, och omständigheterna, är sådana. Jag ser det som sagt inte som en brist, utan som att jag lyckats i min uppfostran, när mina barn kan argumentera, ser sammanhang och vet när det är läge för förändring och inte. 

Allting handlar ju inte om regler. Det kan lika gärna handla om att man vill skippa ett besök hos moster för en
övernattning hos en kompis mm. Det är väldigt nyttigt för barn att få lära sig argumentera för sin sak och diskutera sig fram. Familjelivet behöver ju inte nödvändigtvis styras av en regelbok. 

Som så många andra tycker jag att respekt ska förtjänas, det kan inte utkrävas. Man kan inte skrika sig till respekt. Tyvärr! Och jag tycker inte heller man ska behandla sina barn på ett sätt som man inte skulle behandla en främling på gatan. Många är tyvärr elakare mot sin egen familj än mot vilt främmande människor. 

Det enda man lär ett barn genom att gorma och bossa är att de ser detta som ett bra sätt att lösa konflikter. Det kommer inte funka för dem i framtiden. 

Jag ser det snarast som en brist att inte kunna ändra sig utefter utfall, omständigheter och förändring. När
barnen kommer med sakliga argument för sin sak, innebär det att de förstått varför vi har våra regler. De kommer varken med tjat eller gnäll, utan med tydliga och bra argument. 

Även om jag funderar över undantag och förändring när jag sätter upp regler, kan jag omöjligen täcka in allt som kan hända. Mitt barn får gå
själv till park A, eftersom vi ser dit från vår bostad. Så kom barnet hem och berättade att man huggit ner ubuskar och träd mot park B, som vi också ser till. Barnet argumenterade därför för att hon också skulle få gå själv till park B, eftersom omständigheter ändrats. Jag hade själv inte noterat att vi nu såg till park B och tyckte att det var jättebra att barnet bad om en ändring i reglerna, baserat på den förändringen. 

Barnet visade att hon förstod varför vi hade regeln som vi hade, men kunde visa på giltiga skäl till förändring. 

På samma sätt kan regler ändras åt andra hållet, om
barnet inte skulle sköta sig, eller om omständigheter ändras åt fel håll. 

Nej, det hade inte varit applicerbart, eftersom vi inte ser barnet i park A hela tiden. Regeln med park A syftar till att vi ska ha möjlighet att se henne med jämna mellanrum. Inte att hon ska vara inom synhåll hela tiden. Således är ditt förslag på annan regel inte applicerbart. 

Jag tänker att vi har olika syn på vad en regel är och att vi låter det stanna där. Jag tänker också att det är ganska gränslöst att läxa upp andras, fungerande, sätt och berätta hur andras regler borde se ut, utan att ha varken bakgrundsinformation eller sammanhang. 

Återigen, du har fel. 

Föräldrar är hemmets poliser.
Bäst om det fungerar med lugn röst, förståelse och samarbete.
MEN om det inte fungerar så måste de visa vem som bestämmer. Vad som fungerar är olika för olika personer antar jag, men på något sätt måste ju barn förstå att det är föräldrar/vuxna som bestämmer.

Jösses va ni inte fick med er poängen 🤦?♂️