Anonym (St) skrev 2024-03-12 11:26:15 följande:
Jo självklart är hon missnöjd med saker i vårt liv, o
jag har distanserat mig från henne, vilket såklart gör saken värre, hela situationen har gått i baklås, o problemet är självförstärkande, när jag distanserar mig så är det lättare för mig att orka med sexbristen, om jag försöker närma mig henne kickar lusten igång vilket ger att jag mår sämre, eftersom då känslan av att bli avvisad stärks, samtidigt så kommer jag längre från henne om jag håller en distans till henne, vilket troligen än mer minskar hennes lust,, om det ska bli rätsida på detta måste troligen bägge verkligen på allvar göra ett seriöst försök, de måste liksom vara en kugghjuls princip,, jag klarar omöjligen att bli den perfekta maken som uppvaktar, är intresserad, lyhörd, samtidigt som det är 100% sex nejtack,, jag har fan inte den mentala styrkan, när jag föreslår att vi bägge måste engagera oss,o hon inser att däri ligger önskan från mig om sex, säger hon bara att han inte har lust,, jsg fattar ju att detta är kört,,, hon tycker inte jag är het längre,, kanske har hon aldrig gjort det, hon tyckte nog mest jag var ett bra ämne till barnafar,,,
Då kanske ni båda ska lägga fokus på att begrunda om detta verkligen är schysst, ärligt och riktigt för er båda att leva så här? Ni lever ju båda två i en lögn och en charad. Hon är ju definitivt inte ärlig mot dig med vad hon egentligen tycker och tänker - DET är ju verkligen något att fundera över och är fan så mycket allvarligare än bristen på sex.
Att ni överhuvudtaget inte verkar kunna kommunicera om djupare saker är ju viktigt att fundera över. Jag tror inte heller att hon är lycklig . Tvärtom är hon definitivt lika olycklig och frustrerad över situationen som dig kanske dessutom slåss med skuldkänslor över att hon inte klarar av att vara ärlig mot dig.
Ni lever i ett högst osunt förhållande och det är väl det ni borde diskutera i rådgivning. Ska ni verkligen fortsätta så här ? Det finns ju ingen kärlek i hur ni beter er mot varandra på det djupare planet. En vardaglig syskonkärlek möjligen men den kan inte hålla ihop ett äktenskap.
Kanske din fru också går i tankarna om skilsmässa och längtar efter närhet och kärlek precis som du? Det är ju trots allt ett grundläggande behov hos oss alla. Att hon inte vill ha det från dig betyder ju inte att hon är känslokall eller inte har behov. Självklart vill hon också få allt det . Men inte med dig...
Hursomhelst börjar ju fasaden krackelera och rämna och det behöver ni båda ta ansvar för och ta konsekvenserna av. Hon kommer inte undan det. Inte du heller.
