Anonym (Förstår_inte) skrev 2024-03-12 07:43:44 följande:
Sant att vi fostras olika och att det spelar in. Samtidigt tror jag att många kvinnor uttalar sig om ensamma män utan att själva ha erfarenhet av hur det är att vara långvarigt ofrivilligt ensam, dvs de tar lätt på något som de kanske själva inte skulle vara okej med eller stå ut med. Vi män förväntas ofta kunna vänta hur länge som helst på att hitta någon som det klickar med, och vi ska då också "lära oss" trivas med vår ensamhet och inte använda tiden till att ligga på latsidan när det gäller fysisk träning, att vårda våra utseenden m.m. Ju längre tiden går så kanske det inte är så konstigt om vissa män tänker att de kan nog börja ge fan i hur de ser ut, eftersom de börjar tro att ingen kommer vilja ha dem oavsett hur mycket de jobbar med sig själva.
Redan i tonåren får killar som är mer blyga, återhållsamma och inte på när det gäller tjejer (kanske av ren respekt, att man inte vill vara på för att man tror att det skulle inte uppskattas) lära sig att stå tillbaka och jobba på att bli mer (traditionellt) manliga för att tilltala tjejer. De som lyckas bäst att få tjejer i den åldern är de som är modiga, vågar vara på och som har manliga attribut och ser bra ut.
Sedan i vuxen ålder så ändrar en del kvinnor uppfattning om vad de vill ha för sorts man, eftersom de vill bilda familj och då duger en mer lugn och återhållsam man. Det kan då bli svårare för en del män att hitta en balans när det gäller hur de ska vara för att duga åt en kvinna. De får inte vara för dominerande och på, men inte heller för mesiga eller servila.
Konkurrensen mellan män är hårdare och den som inte klarar att hålla den där balansgången och samtidigt jobba med att vara fysiskt attraktiv varje dag slås lätt ut.
Det där är lite precis det jag menar. Det är väldigt stort fokus på en kärleksrelation. Vad händer om männen fokuserar på sin egen utveckling? På att skapa en stark självkänsla där man inte blir så känslig för grupptryck och yttre förväntning? Där man vårdar vänskapsrelationer och bygger upp egna intressen och sådant som gör en intressant som person. Är man trygg i sig själv är det lättare att umgås med människor utan att vara respektlös - dra sig ifrån människor är inte att visa respekt. I slutändan handlar det inte om utseende, hur framåt man är eller om man är en "traditionellt manlig man". Man behöver inte heller vara "fysiskt attraktiv varje dag". Tänker jag tillbaka på min uppväxt och vilka killar som haft det enkelt socialt så handlade det sällan om en stereotyp på det sättet. Varken när jag var yngre eller i vuxen ålder. Det var personer som var trygga i sig själva och hade bra social kompetens. Sådana personer får en utstrålning som är attraktiv.
Det gäller bara att inte börja i fel ände. Allt får liksom inte kretsa kring att "jaga en kvinna" utan man måste börja med sig själv. Vem är du? Vad tycker du om? Vad brinner du för och vad får dig att "lysa"? Vad har du för drömmar?
Fokuserar du på sådant som du brinner för och som tar dig mot dina drömmar så kommer du komma i kontakt med personer som delar detta med dig, och gissa vad - det är stor chans att någon av dessa gärna vill dela dom drömmarna med dig.
Med det sagt så håller jag med om att långvarig ensamhet inte är hälsosamt och det är en viktig fråga i sig. Jag tror dock bara inte lösningen är den som männen oftast skriker om i diskussionerna.