När låg du senast?

Om jag ska vara lite yrkesmässig här... vad är det som är själv rotproblemet? Är det att du inte träffar kvinnor i din vardag som skulle vara intressanta, eller är det att du inte törs ta kontakt av rädsla att bli avfärdad (igen) och istället avstår?

Jag inser att mitt svar var lite hafsigt skrivet och lätt kan misstolkas men jag kan tyvärr inte editera det.

Jeg menar inte att en man ska verka farlig på riktigt - jag för min del exempelvis fasar för kriminella män med sina döda ögon. Vad jag snarare menade var att han ska kunna vara exekutiv.

Att kunna visa en självsäkerhet i ditt kroppsspråk skapar en aura av manlighet som jag personligen finner helt oemotståndligt. Klart att du ska kunna vara lättsam, snäll och vänlig, men du måste också kunna vara allvarlig och beslutsam, vilket ger en tyngd för dina ord och handlingar. Om du däremot konstant skojar och ler, får jag känslan att du förringar dig själv och jag blir då osäker på vad du egentligen vill med mig. Det får mig själv att bli oklar över mina känslor för dig, och då kan det vara tryggast för mig att se dig som en kompis.

Om du exempelvis skulle bjuda ut mig på en dejt, så skulle jag istället tycka om att du efter dejten ser mig i ögonen, säger med en seriös röst att du tyckte att det var underbart att ha fått tillbringa kvällen med mig och sedan med en enda smidig, men långsam rörelse lutar dig fram och kysser mig mjukt på läpparna. Inte som en kobra och inte heller sådär slabbigt, men utan att fråga om lov eller be om ursäkt efteråt. Jag pratar såklart inte om någon slags 50 shades dominansgrej, men en mjuk, varm och trygg kyss. Att våga chansa och ta en risk på det sättet tycker jag är otroligt modigt och sexigt. Det är detta som jag menade med "farligt". Du skulle högst definitivt inte hamna i min friend-zone.

Jag vet inte om jag kan förklara det på ett bättre sätt.

Mitt tidigare problem i livet var att jag såg ut som 15 tills jag var typ 30. Ärligt talat. Så det satte käppar i hjulen för mig som gjorde att jag alltid blev nobbad. Var på sjukt mycket krogbesök och fester upp till 25 och träffade massor med folk, och även några år efter det.

Nu efter 30 ser jag förvisso relativt 'normal' ut men yngre såklart. Nu träffar jag däremot för få kvinnor som är singlar (nästan aldrig ärligt talat) och gånger jag gör det och visar intresse blir jag nobbad direkt. Jag ser att dom känner ett obehag av att jag visar minsta intresse för mer än en vän.

Men ja jag är lite rädd att bli nobbad också. Den senaste tiden så tänker jag tillbaka på alla gånger jag blivit nobbad och det spelas upp i huvudet hela tiden. Jag kan inte glömma det.

Är du helt säker på att de "känner ett obehag"? Jag är rätt övertygad om att du inte är ett dugg avskräckande på något sätt, det är faktiskt inte många som är det. Det låter mer som att det är dina egna demoner som spökar och som håller dig tillbaks.

Singelkvinnor i din ålder som aktivt söker har ett enormt utbud med tänkbara måltavlor på Tinder och liknande, och kan ägna sig åt cherry-picking så mycket det vill. Är du inte Mr. Perfect Guy, så kommer de att bara såga dig längs med fotknölarna. Och det är kanske inte just dem du vill träffa.

Du vill hitta någon snäll kvinna som lever sitt liv i lugn och ro och hoppas att någon trevlig man dyker upp. Jag har själv singelväninnor som är sådana - de skulle hellre välja att leva ensamma resten av livet än dejta runt på Tinder. De går inte heller ut på krogar särskilt mycket. Så hur träffar man dem? Ja, det är det som är problemet. Du behöver träffa dem i verkligheten. Dvs via jobb, studier, hobbies, fritidsaktiviteter eller ännu bättre via kompisars kompisars kompisar. Typ "jag har en väninna, jag skulle kunna kolla om ni kunde träffas".