-
Ok. Jag ber om ursäkt. Det var en missuppfattning från mig.Anonym (Deppig) skrev 2024-05-15 21:45:10 följande:Ja, det gjorde han. Att han skulle lämna frun var en självklarhet och vad han sa. men just orden jag lovar att lämna henne sa han inte.
-
Ja,men framförallt han.Anonym (Ursäkter) skrev 2024-05-15 22:19:14 följande:Nej, jag menar inte att allt är TS fel. De har båda betett sig illa.
-
För att få något man vill ha. I detta fallet sex.Anonym (Deppig) skrev 2024-05-16 05:31:29 följande:Jag ser det, det är bara så svårt för mig att förstå. Jag skulle själv aldrig kunna manipulera någon, varför gör man något sådant?
-
För många män är lite eller dåligt sex bättre än inget alls.Anonym (Deppig) skrev 2024-05-16 12:55:32 följande:Mycket arbete dock för lite sex. Så bra i sängen är jag inte att det vore värt det
-
Anonym (Wake up call) skrev 2024-05-16 18:14:04 följande:Ja precis, och främst om älskarinnan är villig att prova något annat som frun inte skulle gå med på.Ja,så kanske det är.Anonym (Wake up call) skrev 2024-05-16 18:14:39 följande:Eller frun inte gillar.
Vilket bara gör det ännu svinigare. -
Men skulle det få dig att må bättre om han sa så,när du vet att det ändå inte är ärligt menat utan en lögn?Anonym (Deppig) skrev 2024-05-19 14:09:48 följande:Ja visst är det så. Han har ju gång på gång bevisat att han inte är förmögen att förstå hur jag känner.
Men jag förstår det inte, om han nu kan ljuga om annat; varför kan han då inte ljuga om det här med? Säga jag förstår din sorg, jag är ledsen att jag gjorde dig illa. Det är ju inte en jättesvår mening ens för en manipulatör. -
Men nu vet du att han inte gör det.Anonym (Deppig) skrev 2024-05-19 14:31:07 följande:Eftersom jag uppenbarligen tror på allt vad alla säger. Jag tror alltid att alla talar sanning eftersom jag alltid gör det.
Så på vilket sätt skulle hans lögner få dig att må bättre när du vet att han inte menar det han säger? -
Men det du måste inse är att så länge du fortsätter ha den kontakten med honom så kommer du att bli ledsen och få gråta.Anonym (Deppig) skrev 2024-05-26 16:39:34 följande:
Ja, ni fick rätt och inte jag.
Han hörde av sig.
Samma som sist, bara artigheter. Hur är det osv.
Jag har inte svarat, men problemet är att jag är helt nöjd att ha lite kontakt så där. Det är okej för mig, det som har varit jobbigt är när han tagit det längre (för att jag inte sätter gränser). Och om jag svarar är jag rädd att han så småningom kommer ta det längre igen och sen dra sig tillbaka och jag kommer få gråta på nytt.
Jag är helt medveten om att han inte är relationsmaterial, opålitlig, självupptagen, UPPTAGEN, oförmögen att förstå mina känslor och allt annat.
Men det har varit skönt att ha lite kontakt, det räcker för mig.
Du kommer att få det svårare att glömma och gå vidare.
Du får inte vara så elak mot dig själv.
Ge dig själv en chans att komma vidare i livet.
Och det enklaste är att blockera honom helt och ta bort honom ur ditt liv. -
Tack! Jag hoppas att du lyssnar och tar till dig av dem också.Anonym (Deppig) skrev 2024-05-26 16:53:42 följande:Kloka ord som vanligt.
Jag menar inte att låta hård,utan jag tycker bara att du förtjänar bättre. -
Jag förstår att det är svårt.Anonym (Deppig) skrev 2024-06-08 20:29:41 följande:
Jag har insett en sak.
Jag är inte kär i honom längre.
Vi träffades ju så klart igen, och har haft det bra så det är inte det.
Men han är inte samma person och jag är bara så orolig runt honom, hela jag känns som att själen äter upp mig.
Jag vet att han är stressad och trött och mår dåligt, men jag blir så olycklig när han låter det gå ut över mig. Och det är inte något han säger eller direkt gör, utan stämningen han sätter runt om sig.
Det är inte bara han som är trött och olycklig, men det är bara okej att han klagar och gnäller. Ber jag om något, eller vill prata om mig så fnyser han bara. Vill jag göra något så vill han vila, men sen är han på dåligt humör för att han är rastlös.
Nej, jag är inte kär längre. Inte ens så att han längre får mig att må bra (det är rätt länge sen nu). Men jag är kär i MINNET av vad vi hade, hur det kändes när vi började träffas. Och det är det jag är så rädd att tappa.
Jag vet inte hur jag ska ta mig ur det här. Jag är inte stark nog för bara nu när jag tänker tanken att säga till honom att det räcker nu vill jag börja storgråta. Kan jag få låta det rinna ut i sanden bara? Kommer det ens att fungera? Eller kommer han att fortsätta kontakta mig lite då och då och jag kommer inte ur ekorrhjulet. För det spelar ingen roll hur mycket jag intalar mig att det här inte är rätt, det känns ÄNDÅ som att det är JAG som förstör.
Jag är så rädd för att bryta med honom för att jag är rädd att aldrig få känna så som jag gjorde igen även om det är osannolikt att jag kommer få göra det ens med honom.
Önskar att det här aldrig hänt.
Du säger att du inte längre är kär i honom,men kan ändå inte släppa taget om det ni hade.
Det första du bör göra är att sluta träffa honom.
Han tar ju bara av din energi och får dig bara att må dåligt.
Bara det att han tar ut sitt dåliga mående på dig är skäl nog att sluta träffa honom.
Och det kan du gott säga till honom.
Att han får dig att må dåligt när han bara öser ur sig all sin skit över dig.
Och så länge han beter sig så så vill du inte ha någon kontakt med honom.
För inte skulle du ha fortsatt umgås med någon annan som får dig att må dåligt?