Han vågar inte
Ja visst är det en 50-årskris. Äktenskapet har gått på grund, barnen är stora, föräldrarna är skröpliga.
Och så kom jag där och gav honom massor av uppmärksamhet, sex, lagade mat, frågade vad han ville ha och vad jag kunde göra för honom.
Men att faktiskt ta steget och skilja sig är stort. Det är mycket av det bekväma som kommer gå förlorat, man känner varandra, barnen kanske väljer mammans parti (framförallt om det kommer fram att han knullat vid sidan av under en lång period).
Och ytterligare en aspekt; jag bor där han jobbar så han träffar mig i anslutning till långa dagar och veckor och ett stressigt jobb. Nu hade jag vart flyttbar om det hade blivit vi men jag tror inte att han ville vara här på sin lediga tid också.
Han planerade massor vi skulle göra när vi var lediga tillsammans men när vi väl var det så var han slut psykiskt och mentalt och ville inget annat än ta det lugnt.
Speciellt när barnen är vuxna också.