molly50

Sun 17 Mar 16:19

1247 svar

Han vågar inte

Anonym (Deppig) skrev 2024-03-17 15:47:34 följande:

Jag vet. Jag ska inte kontakta honom. Men jag kan inte hjälpa att jag hela tiden tänker på vad mer jag skulle sagt. Om hur glad jag var när jag började träffa honom och hur mycket jag tyckte om honom. Och det jag skrev här, att det inte borde vara en svaghet att kunna känna för andra människor. Han menar att det är det, man ska se till sig själv (det är depressionen som talar för det här är nytt) och inte bry sig om vad andra tycker och tänker. Känns som att jag har så mycket mer på hjärtat som inte kom med.

En liten del i mig önskar att jag inte sagt något, fortsatt låtsas att hans fru inte finns och fortsatt träffa honom så ofta jag kunnat.

Vill så gärna känna det jag kände i somras igen, att någon ska hålla om mig på samma sätt. Men jag vet inte hur jag nånsin ska kunna våga öppna upp mig igen. Jag är så ledsen så jag går sönder nu.

Jag tycker att du har sagt det som behövde sägas.
Du behöver inte säga något mer. Även om du gärna vill.
Om du hade börjat berätta om hur mycket du tycker om honom osv så hade ni nog snart varit tillbaka på ruta ett igen.

Jag blev också väldigt sårad av mitt ex.
Men jag lyckades gå vidare och idag är jag lyckligt gift och har två barn.
Klarade jag det så gör du det också.

molly50

Sun 17 Mar 16:45

#162

Anonym (Deppig) skrev 2024-03-17 16:30:54 följande:

molly50 skrev 2024-03-17 16:19:19 följande:

Jag tycker att du har sagt det som behövde sägas.
Du behöver inte säga något mer. Även om du gärna vill.
Om du hade börjat berätta om hur mycket du tycker om honom osv så hade ni nog snart varit tillbaka på ruta ett igen.

Jag blev också väldigt sårad av mitt ex.
Men jag lyckades gå vidare och idag är jag lyckligt gift och har två barn.
Klarade jag det så gör du det också.

visst sa jag hur mycket jag tycker om honom men som vanligt negligerade han bort det med att det inte fanns något att tycka om, han gör det inte ens själv.

Tack, tittar på små filmer som är tagna ganska i början när vi började ses. Jag ser så lycklig ut.

Trodde aldrig att jag skulle sitta och slänga ur mig de här sakerna om en man, som att jag är beroende av honom. Det är jag inte, bara hjärtekrossad. Men jag känner inte igen mig själv.

Ok. Men det säger ju också att han inte vill veta att du har känslor för honom för det gör det bara svårare för honom att säga att det inte är besvarat.
Och även om det skulle vara det så måste han ta tag i sina problem först innan han ens kan tänka tanken på att träffa någon annan,om han inte vill stanna hos sin fru.

Jag tycker du ska försöka låta bli det med. Även om det är svårt.
Det hjälper dig inte att gå vidare.

Jag förstår det. Men jag tror det skulle vara bra för dig att bli lite arg.
Att se de mindre bra sidorna hos honom,som det att han låter dig gå och vänta och ger dig falska förhoppningar osv.
En man som verkligen bryr sig gör inte så.
Det kan vara värt att tänka på.

molly50

Sun 17 Mar 17:07

#164

Anonym (Deppig) skrev 2024-03-17 16:55:04 följande:

Det var han som började med känslor inblandade, sa att han älskade mig - med mening bakom vid bra tillfällen. Inte bara i farten. Jag har inte sagt det tillbaka, men jag har tagit emot det på ett bra sätt och han blev nog väl medveten om hur jag kände för honom. Det har varit optimala "jag älskar dig-situationer" om man kan förklara det så.
Så jag är rätt säker på att känslorna var där, men de kanske har dött ut.

Oavsett om han och jag hade haft en framtid så tycker jag inte att han och hans fru borde fortsätta. Det är absolut inte min sak men uppenbarligen har han varit oärlig mot henne under en längre tid och jag vet från annat håll att det äktenskapet har varit kört för många år sedan. Det är bara bäddat för många fler års dystert liv för dem båda.

Ok. Men oavsett så borde han ju då ha avslutat sitt dåliga äktenskap innan han drog in dig i det här.
Speciellt om han inte vet vad han vill och mår dåligt.
Någonstans måste man dra en gräns och jag tycker att han har överskridit gränsen för hur många chanser man kan få.
Han kan inte både äta kakan och ha den kvar och tro att du bara ska hoppa på tåget och sitta och vänta på honom.
Det finns ingen människa som är så perfekt att h*n är värd att vänta på i evigheter.

molly50

Sun 17 Mar 19:09

#166

Anonym (Deppig) skrev 2024-03-17 19:03:31 följande:

Gränsen är passerad så många gånger, men hjälper inte att jag inte känner mig helt förstörd nu. Hoppades verkligen att allt skulle bli bra.

Du kanske skulle ta kontakt med en psykolog eller samtalsterapeut?
Du behöver få prata med någon och få verktyg att hantera det här.

molly50

Sun 17 Mar 20:49

#169

Anonym (Deppig) skrev 2024-03-17 19:25:25 följande:

Jag vill inte vara ett psyko som blir helt förstörd för att det tar slut med en kille och måste ha samtal mer en terapeut. Jag känner mig fruktansvärt misslyckad som det är att jag har låtit mina känslor ta såna proportioner. I min släkt känner vi ingenting, och om vi skulle råka känna något så visar vi det inte. Och vi pratar definitivt inte om det.

Det är ju klart och tydligt att jag inte funkar i huvudet som jag ska - bli kär i en gift man och dessutom går på skiten han säger. Det är ju bara att läsa majoriteten av svaren i den här tråden så är det många som inte önskar annat än att karma ska bita mig i röven och jag förtjänar att känna så här.

Men, tack till dig i alla fall som tar dig tid att svara på allt mitt ältande. Det är skönt att skriva av sig.

Men det är inte fel att ta hjälp. Det måste du förstå.
Jag gjorde det,och mig hjälpte det.
Man är inte ett psycho för det.

Du är långt ifrån den enda som råkat bli kär i en gift man.
Och du är långt ifrån den enda som gått på den gifte mannens skitsnack.
Man kan hoppas att karman ska bita honom i röven.

Ja,det kan vara bra att skriva av sig också,om man tycker att det känns bättre.

molly50

Mon 18 Mar 14:02

#178

Anonym (Deppig) skrev 2024-03-18 08:28:45 följande:

Så klart att jag förstår att man inte är psyko bara för att man pratar med någon, vad jag menar är att jag har låtit mina känslor för den här mannen styra mitt liv och mående. Jag borde veta bättre.

Anonym (Wake up call) skrev 2024-03-17 21:06:43 följande:

Jag borde ha utvecklat lite bättre för att undvika missförstånd. Jag menade egentligen att det tyvärr låter som han redan bestämt sig långt innan att det inte ska bli ni. Med tanke på att han helst säkert kunde haspla ur sig det. Jag var nyfiken på varför han sade så istället för att ge förhoppningar som så många andra otrogna gör. Kan det vara så att han redan initialt i förhållandet vetat att han inte kommer lämna sin fru? Om han säger att det aldrig kommer bli ni talar han ju i princip om att känslorna aldrig kommer vara starka nog för att lämna sin fru?

Jag tycker för den delen inte att karman ska bita dig i röven. Du har gjort fel som låtit det fortgå, och tyvärr är priset ökade känslor och svårare att lämna. För tillfället är det bara du som betalar priset för er romans. Men den som karmen bör bita i röven är mannen. Nu är du fortfarande i romantiska stadiet och har svårt att se hur illa han behandlar er båda, men det går över med tiden. Förhoppningsvis kan du se tillbaka på det som ett fint minne som förmodligen inte hade varit lika fint om det blivit ni. Att leva med en man som varit otrogen med dig, innebär ofta en rädsla att han ska göra detsamma mot dig.

Jag önskar dig lycka, och att du snart kommer över honom och hittar en som behandlar dig bra.

Man kan inte styra över sina känslor.
Och det gör en inte till en psycho person.
Har man sen någon som "hjälper till" att underhålla känslorna så gör det ju inte saken lättare.

molly50

Mon 18 Mar 14:26

#180

Anonym (Mannen) skrev 2024-03-18 14:19:20 följande:

Nja, man kan faktiskt styra över sina känslor. Kanske inte för ögonblicket. Då kan man bara välja om man ska agera på känslorna eller inte. Men det förutsätter känslomässig mognad.

Många är mer omogna än vad de själva inser och agerar därför instinktivt efter sina känslor istället för att stanna upp och separera medvetandet från känslan. Man kan stanna upp och tänka rationellt:
"Nu har jag den där känslan igen, känslan att jag måste få vara med honom. Men det är bara min hjärna som skapat detta. Jag vet att det här inte är bra för mig."

Varje gång man känner en känsla som går emot ens mål och var som är långsiktigt bra i livet så får man avbryta sig själv, skapa distans till sig själv och reflektera. Sen inte agera på känslan.

Genom detta kan man långsamt styra sina känslor och hur de utvecklas.

På liknande sätt kan man medvetet göra handlingar som kraftigt ökar sannolikheten till förälskelse eller lust.

Personer som klarar av att reglera sina känslor på detta sätt är också mycket bättre på att hantera kriser i livet och klarar av att uppnå sina mål i större utsträckning.

Man kan ju inte hjälpa att man råkar bli kär.
Men det du beskriver här är vad jag menar med att man kan välja om man ska agera på sina känslor eller ej.
För det kan man såklart styra över.

molly50

Mon 18 Mar 15:09

#183

Anonym (Mannen) skrev 2024-03-18 14:54:28 följande:

Det beror på hur mycket man reflekterar över sina känslor. Det är väldigt sällan kärlek uppstår från ingenstans. För unga och oerfarna personer kan blixtförälskelse uppstå.

Men för vuxna är det en process där man tillbringar tid med någon. Känslor kommer under denna tid och en mogen person reflekterar över dessa medan en omogen person dras med. Innan man blir kär känner man oftast en stark känsla att träffa eller kommunicera med personen. Men redan där man man reflektera över det och bryta. Det är sällan man bara råkar bli kär. Då har man inte reflekterat över sina känslor och tagit avstånd fast man kunnat.

Det håller jag med om.
Man kan ta avstånd innan känslor hinner blossa upp.
Om man vet att den risken finns.

molly50

Mon 18 Mar 15:30

#186

Anonym (Hmmm ...., ,) skrev 2024-03-18 15:14:20 följande:

Vilket man självklart bör göra när personen är upptagen!

Ja,absolut.

molly50

Mon 1 Apr 00:50

#238

Anonym (Deppig) skrev 2024-04-01 00:22:17 följande:

Jag är så himla ledsen fortfarande. Förstår ju att det inte kommer bli vi men hjärtat önskar fortfarande.
Vad huvudet vet och hjärtat vill är olika saker helt enkelt.
Önskar jag kunde gå vidare snart för att fortsätta känna så här äter upp mig.

Har du funderat på att gå och prata med en psykolog eller så?
Jag tror det skulle vara bra för dig.

Han vågar inte

INNEHÅLL