Svenska kyrkan?

Jag är medlem i svenska kyrkan för att jag tycker dels att det är en del av våra traditioner med dop, kyrkobröllop och begravning. Dels nyttjar jag ibland deras familjetjänster som öppna förskolan och även familjerådgivning. Eftersom jag vill att dessa saker ska finnas och värderar dem är jag också med och betalar dem.

Jag är döpt och har också döpt mina barn. Om man önskar gifta sig i kyrkan måste en av de två parterna vara medlem i kyrkan. (Så lite praktiskt då om man redan är döpt) Jag har aldrig känt mig påtvingad att leva religöst, gå på mässor osv. Den kristna tron handlar ju om att få vara den man är och att alla Är lika värda. Vi ska inte blanda ihop Svenska kyrkan med de frireligiösa kyrkorna. Även om det så klart finns en och annan som lever baklänges när det kommer till ex homosexuella osv

För övrigt så valde min 15 åring att inte konfirmera sig då hon inte kände sig nyfiken på kristendomen. Så man blir ju inte automatiskt religös bara för att man döps. Vill hon gifta sig i kyrkan har hon den möjligheten och vill hon gå ut så har hon den möjligheten också.

Vi människor är så bra på att göra saker farliga, dåliga och att få det till att nån eller något är emot oss. Lite mer chill inställning, glädje och kärlek och framför allt värme och tillåtelse känns mycket mer produktivt 😉

Jag är medlem i Svenska kyrkan. Svenska kyrkan anordnar många bra aktiviteter, utöver gudstjänster. Tex öppen förskola, babyrytmik och sång, babymassage, ungdomskvällar , träffar för dagtidslediga som tex pensionärer, djupmeditation. After school för skolbarn, fritidsaktiviteter för skolbarn mm.

Svenska kyrkan hjälper tex fattiga och ensamma mammor och andra hjälpbehövande med råd och stöd och även pengar, genom sina diakoner. 

Om man inte är med i Svenska kyrkan kan man inte gifta sig i kyrkan och man får heller ingen begravningsgudstjänst. Detta missar många då alla betalar en begravningsavgift, men den avgiften är för själva begravningsplatsen, någon begravningsgudstjönst får man inte om man inte är medlem. 

Jag gick ur för 3,5 år sedan. Önskar att jag gjort det tidigare, känns bara dumt nu att man betalat oceaner av skatt dit. (Men OK, lite fick vi tillbaka när barnen gick i miniorerna, dottern sjöng i kyrkans flickkör ett tag, och vi gick på en del aktiviteter också när barnen var barn.)

Jag såg inte längre någon mening med att vara med i en organisation som uppenbarligen inte längre är en kristen kyrka, utan har förvandlats till en förening för allmänna vänsterliberala värderingar. De går ju emot kristendomen, den ursprungliga kyrkan (den Katolska) och Bibeln på varenda punkt, t.ex.:

- kvinnliga präster
- öppet homosexuella präster
- präster som bor ihop utan att vara gifta (i värsta fall med personer av samma kön)
- homovigslar
- försvar av aborter
- försvar av könsstympning av hjälplösa gossebarn

Jag menar: tycker man att ovanstående är bra, så kan man lika gärna vara med i Vänsterpartiet... som är hederliga på det sättet, att dom inte låtsas vara en kristen församling.

Om jag någonsin blir troende på riktigt, så kommer jag att konvertera till Katolicismen. En tanke som jag faktiskt lekt med i perioder sedan konfirmationsåret.

...och detta var en orsak till att hängde mig kvar i SvK så länge som jag gjorde. Men sedan tänkte jag, att ska det vara någon av SvK:s präster som ska förrätta begravningsgudstjänsten, så är chansen liten att den "gills" ändå. Om det nu skulle finnas någon där uppe... Så det kan lika gärna vara. Det skulle till exempel kunna bli den här figuren som förrättar begravningsgudstjänsten... och då kan man ju lika gärna be om en svart mässa på en gång:

Till Littorina! 
Det är en väldig skillnad på tex medlemsskap idrottsföreningar och dylikt och ett trossamfund.
En idrottsförening har knappast dödat och plundrat i en Guds namn i tusentals år.
Tro är just det,en tro och ingenting verkligt som man skall bli påtvingad.

Felskrivet! 1996 var det. 

Man kan inte bli tvingad in i en tro. Man kan växa upp med föräldrar som utövar en tro (med allt vad det kan innebära) eller ett samhälle som tror. Om man känner sig tvingad så kommer man antagligen inte tro utan bara delta, att tro är ju att känna och det gör man inte vid tvång. Känner man tvång så kommer man antagligen sedan välja att ta den konsekvenserna som det medför att bryta med familj/samhälle då man antagligen känner mer tro i sig själv. 

Men man kan vara troende och samtidigt ta avstånd från dödande. Bara för att vissa väljer att döda i olika gudars namn så betyder ju inte det att för att man blir döpt så är man en hejarklack till olika typer av extrmister. 😅

 

Nej det är inte stenålder, det är kyrkans tradition och regler. Det åligger dig (föräldrar) att läsa på lite innan vad dop betyder. Det gäller iof oavsett i vilken förening man vill gå med i. Ni söker er dit av egen fri vilja då får ni också acceptera samfundets tradition och regler. 

Jag blir faktiskt förvånad över att så många inte läser på, inte förstår vad dopet innebär. Många blandar ihop det med namngivningskalas, och andra - mammorna såklart - ser det som en förevändning att bjuda in många människor, så att hon själv ska få vara i centrum i speciella kläder ("som prinsessan si-och-så, hon hade också sådan dräkt och hatt i kyrkan när de döpte lillprinsen"), ta foton o.s.v..

Dock tycker jag inte att det är fel att döpa barnen om man faktiskt är troende, och oroar sig för att barnen inte ska komma till himlen om de dör odöpta.