Min sambo har intensiv kontakt med en kollega utanför jobbet

Vad ska jag göra om han flörtar med henne då? Ska jag lämna honom?

Det är upp till dig vad du accepterar i en relation. Personligen skulle jag lämna honom, bristande respekt och förstörd tillit är extremt svårt att laga och i väldigt många fall går det inte alls.

Min man gjorde likadant. Blev bästa vän med en tjej på hans buss utbildning. Jag litade på honom. Hon var ju bara en vän.. Men jag råkade få se en del av konversationen när mobilen satts på laddning och jädra vad de hade skrivit flitigt. Från att de vaknade tills de somnade även helgerna. Så snäll och kärvänlig han var mot henne.. Jo min man fick känslor för henne. Det kröp ur honom tillslut. 

Ja, men om man är i ett förhållande kan man inte ha sådana nära vänskapsrelationer med personer av det motsatta könet. Såvida inte ens partner accepterar det förstås, och kanske har sådana kontakter själv. Men så är det ju inte i TS' fall.

Tråkigt är det. Jag hade en fin internetvänskap (vi hade inte ens setts i verkligheten, vi var bara facebookvänner) med en man, han var intelligent, allmänbildad och hade humor. Vi hade mycket kul tillsammans på Facebook, pratade och skojade varje dag i några månader... Men så kom ett mess från honom, där det stod att hans flickvän hade tagit illa upp, och att han måste blocka mig nu. Vilket han också gjorde. 

Jag blev jätteledsen..! Men samtidigt, kan jag verkligen - säga handen på hjärtat - att jag inte hade haft minsta lilla tanke på att han och jag..? Nä. Det kan jag inte. Jag började bli lite FÖR glad varje gång jag såg hans avatar under klocksymbolen (som visar att man fått ett meddelande). Och jag hade börjat googla på hans namn för att hitta foton och videos där han var med, jag började tycka att han var så snygg, jag blev varm i hjärtat när jag såg en bild av honom...

Det blir lätt så, när man har mycket (positiv och givande) kontakt med någon av det motsatta könet. Detta _vet_ man i andra länder, och därför tillåts det inte från början.

Mmm, eller så kan TS själv engagera sig i sin partners barndomsupplevelser. Om hen inga erfarenheter har av exempelvis växa upp med en alkoholiserad förälder går att läsa en bra bok på temat. Partnern ska aldrig behöva känna sig ensam eller fösas undan med sitt eller lämnas själv i sin ångest under ett pågående partnerskap. Då talar vi inte längre om ett fungerande förhållande baserat på kärlek och ömsesidig förståelse. Om kommunikationen är bruten och omtanken ensidig får vi räkna med att den svagare parten inom det kärlekslösa äktenskapet förr eller senare kontinuerligt söker sig utåt med sin kärlekstörst och med sin brist på uppmärksamhet. Det kan som inTS fall vara en kollega på jobbet som utanför arbetstid tar sig tid att bolla den svåra barndomen. Här med alkoholism som trauma. En gemensam nämnare finns här på den punkten. Eller så börjar den negligerade mannen/kvinnan kommunicera i mejlen på mer utvidgad front med andra mer förstående och empatiska män/kvinnor. Utanför partnerskapets ramar i en för primära relationen mer eller mindre svacka. Ett annat positivt alternativ blir en enskild eller gemensam parterapi där kommunikationen jobbas på och parterna lyckas i bästa fall både nå och förstå varandra bättre. Då måste ett ömsesidigt engagemang i varandra finnas med om det ska bli av. 

Ja, det kan vara svårt att förstå varför par där den ena, den försmådda eller den icke försmådda, eller båda två klamrar sig fast med näbbar och klor. Beteendet kan vara den negligerade partens, som hängt upp hela sin tillvaro på den dominante partnern som styrt hushållet och alla relationer med järnhand.

Jag har fått många kompisar via jobbet i alla år, både manliga och kvinnliga. Varför skulle man inte kunna bli riktig vän med en kollega?

Det behöver ju inte betyda att man vill göka bara därför.

Tja, du får väl testa övertyga TS Osäker om hur fantastiskt bra din deal med dina kollegor funkat i längden. I vänskap betraktat men oxå i dina partnerskap (m flickvän, fästmö, hustru). 

Nä, men det behöver inte heller betyda, att lusten att göra det INTE kryper in... Ibland lurar man ju även sig själv när det gäller detta: "Jag ska bara bjuda in honom på en kopp kaffe, det är inget omoraliskt i att dricka kaffe... Vi ska bara sitta nära varandra i soffan, det är inget fel, vi lever väl inte i Afghanistan heller! Vi ska bara se varandra i ögonen och pussas lite..."

Blir förvånad om du verkligen skulle vara "tant" för jag tycker att du resonerar konstigt. Många, kanske t o m majoriteten som är i långa förhållanden har upplevt attraktion för någon annan. Den attraktionen innebär inte att man passar bättre för den andra utan brukar försvinna om man inte eldar på den.

Ja, jag tänkte samma när jag läste "Tantens" inlägg. När man väl ÄR tillsammans, och särskilt om man bor ihop och till och med är gifta, så HAR man väl valt varandra? Då ska man väl inte behöva stå ut med, att maken gång på gång på gång umgås med andra kvinnor, och vid varje tillfälle väljer mellan kvinnan ifråga och en själv? Valet ska vara gjort en gång för alla.