Hej!
Jag och min man var idag på vårt första besök på IVF-mottagning efter att ha försökt få barn i 2 år. Vi kommer att köra kort protokoll och troligtvis ICSI med start i februari 2024, och vi är så lättade att det äntligen (förhoppningsvis) är vår tur! Hittade ingen tråd för oss som startar behandling 2024 så tänkte jag startar en egen så kanske vi kan följas åt och peppa varandra? 
Tog ett tidigt test och det var positivt! Hoppas min dubbeldonation vill stanna med mig hela vägen Särskilt nu som självstående
Ska bara lyckas få till tidigt ultraljud för att se att det sitter rätt och inte utomkveds som i somras. Och lösa Hcg-provtagningar. I Skåne helst. Bokat tid för hälsosamtal på VC och ser ut till att kunna få hjälp och vägledning därifrån med remiss till specialistmödravård etc iallafall vilket känns mkt betryggande.
Jag har fått tid för ultraljud på fredag, hoppas att allt ska se bra ut då så jag kan få ett datum för att ta ovitrellen. Vågar inte riktigt hoppas på att det ska gå bra med allt efter senaste gången.
Märker att jag blivit mer och mer deppig ju närmare återföring jag kommer. Hamnat mycket i negativa tankebanor kring hur orättvist det är att behöva gå igenom detta, pengarna det kostar, att andra har en positiv upplevelse av att få bli gravid osv. Samtidigt är jag så otroligt tacksam över ivf-vården i Sverige och att vi redan lyckats få ett barn på det sättet så då får jag dåligt samvete över det.. ja det är verkligen en bergodalbana av känslor detta.
Hur mår ni andra? Hur går det för er?
Jag har fått tid för ultraljud på fredag, hoppas att allt ska se bra ut då så jag kan få ett datum för att ta ovitrellen. Vågar inte riktigt hoppas på att det ska gå bra med allt efter senaste gången.
Märker att jag blivit mer och mer deppig ju närmare återföring jag kommer. Hamnat mycket i negativa tankebanor kring hur orättvist det är att behöva gå igenom detta, pengarna det kostar, att andra har en positiv upplevelse av att få bli gravid osv. Samtidigt är jag så otroligt tacksam över ivf-vården i Sverige och att vi redan lyckats få ett barn på det sättet så då får jag dåligt samvete över det.. ja det är verkligen en bergodalbana av känslor detta.
Hur mår ni andra? Hur går det för er?
När man bara vill få försöka!