Mamma vid 53?

53 år är för gammalt. Du blir pensionär när barnet bara är 12 år gammalt. Sen är det större risk att det blir fel på barnet ju äldre man blir.

Var det naturligt?

väldigt, väldigt osunt känner jag. Beklämmande och det borde näst intill förbjudas.

Det som känns rätt för ngn kan kännas fel för ngn annan. Jag var 39 när mitt fjärde barn föddes och det kändes rätt gammalt för mig.. Men vad har jag för rätt att lägga värderingar i andra föräldrars val? Typ inga enligt mig. Det finns en stor hög unga föräldrar som är sämre en äldre föräldrar och förmodligen även tvärtom. 

En 53-årig kvinna kan inte få barn med egna ägg, och eftersom jag är emot att barn tillverkas på konstgjort sätt med donerade könsceller, så är jag emot detta såklart. Barn har rätt att växa upp med sina riktiga föräldrar, om dessa inte är klart olämpliga - men även då ska barnen veta vilka föräldrarna är, kanske ha möjlighet att lära känna någon i sin släkt på den sidan, få ärva minnessaker och stå i ett släktträd. Detta är superviktigt, det blir så många rotlösa människor ändå utan att man behöver skapa dem. 

Till detta, så är det väldigt farligt att som kvinna att vara gravid och föda så sent, när kroppen redan är inne på sina reservsystem och inte har den extra kapacitet som behövs, för att klara av graviditet/förlossning på ett säkert sätt. Jag menar, sådant är påfrestande till och med för en ung och frisk kvinna, många gånger!

Angående män så föreligger inte ovanstående problem, så det är inte riktigt samma sak. Män har i alla tider gift om sig med yngre kvinnor, när den gamla frun avlidit (inte sällan i samband med graviditet/förlossning), och fått en rad nya barn. Så det är inget onaturligt eller konstigt SÅ. I och med att kvinnan måste vara mycket yngre (innan vi började med donatorceller), så fanns det också en hyfsad garanti för att åtminstone en av föräldrarna skulle leva tills barnet var ordentligt vuxet. 

Om en 53-årig man idag ska skaffa barn på naturligt sätt med sin 40-åriga fru, är upp till dem. Man får hoppas att de tar hänsyn till sina individuella förutsättningar (är de ungdomliga och pigga, har deras egna föräldrar avlidit tidigt i någon ärftlig sjukdom eller är de still going strong, har de råd med barnflicka om de skulle uppleva småbarnsperioden som väldigt jobbig, kan den ena gå ner i arbetstid, sluta med affärsresor o.s.v., om den andra tycker att det är väldigt jobbigt att ta hand om barnet ensam långa tider i sträck?).