Mamma vid 53?

Varför skulle inte farmor kunna bli 95 år? :) Och det kanske finns yngre syskon till pappan, eller syskonbarn..? I alla fall är en äldre pappa alltid bättre än att det inte finns någon pappa alls, och ingen släkt alls på den sidan.

Men av någon anledning så går folk ofta igång och hackar, när en kvinna skaffar barn med en äldre man. Då är det oansvarigt, för tänk om han dör snart..? Men om en kvinna skaffar barn ensam med hjälp av donatorsperma, så ska hon hyllas för att hon är självständig och vet vad hon vill och tar sitt öde i egna händer..? Mycket märkligt.

En pappa som är 53 när barnet föds har förmodligen en förälder som är ca 80 redan. Visst kan man ses och lära känna varandra, men det handlar oftast inte om en aktiv farförälder. Tänker på mig själv som är 52. Min mamma har inte en sportslig chans att vara en aktiv mormor. Hon älskar sina barnbarn, men hon kan knappt lämna hemmet pga sjukdom. Hon var ändå bara 23 när hon födde mig. 

Tanken är god, men man kan inte skaffa barn med hoppet att ens åldriga förälder ska ta över stafettpinnen om man dör, alternativt ens syskon som kanske står mitt i livet med egna barn och jobb mm. 

Gällande ditt sista stycke så tycker jag snarare tvärtom, att folk är betydligt mer misstänksamma mot en kvinna som skaffar barn själv med donator. Jag är en av de kritiska, haha. Men det beror mest på att jag är skeptisk till att skaffa barn själv om man inte på 40-50 år har lyckats få till en enda stabil relation. Hur ska man kunna ha en bra relation till sitt barn om man inte är bra på de sakerna...tänker jag. Barnet är så utlämnat till den enda föräldern.

En pappa som är 53 när barnet föds har förmodligen en förälder som är ca 80 redan. Visst kan man ses och lära känna varandra, men det handlar oftast inte om en aktiv farförälder. Tänker på mig själv som är 52. Min mamma har inte en sportslig chans att vara en aktiv mormor. Hon älskar sina barnbarn, men hon kan knappt lämna hemmet pga sjukdom. Hon var ändå bara 23 när hon födde mig. 

Tanken är god, men man kan inte skaffa barn med hoppet att ens åldriga förälder ska ta över stafettpinnen om man dör, alternativt ens syskon som kanske står mitt i livet med egna barn och jobb mm. 

Gällande ditt sista stycke så tycker jag snarare tvärtom, att folk är betydligt mer misstänksamma mot en kvinna som skaffar barn själv med donator. Jag är en av de kritiska, haha. Men det beror mest på att jag är skeptisk till att skaffa barn själv om man inte på 40-50 år har lyckats få till en enda stabil relation. Hur ska man kunna ha en bra relation till sitt barn om man inte är bra på de sakerna...tänker jag. Barnet är så utlämnat till den enda föräldern.

Men om en kvinna då just blir naturligt gravid i högre ålder, så kanske den där reservkapaciteten är nog?

Olika saker det sista skulle jag säga. Och olika personer som både hyllar och skammar.

Och i ditt första stycke är det ju samma för mamman då - en äldre mamma är bättre än ingen alls?

Ja visst. Men konstgjord befruktning ska man inte leka med. Man ska låta naturen ha sin gång.

Men då gäller det även yngre då eller? 

Jag har sett samma figurer på diverse forum hylla respektive skamma...

Ja, men när händer motsatsen? När en ensamstående man låter odla ett barn åt sig i en fattig kvinnas kropp i Indien? Med ett ägg som han köpt från en fattig kvinna i Ukraina, för att barnet ska kunna passera som helsvenskt ? Det är så ytterst sällsynt - än så länge i alla fall.

Lobbyn som vill att ensamstående kvinnor ska få insemineras, att homosexuella ska få skaffa barn med konstgjorda metoder och även adoption, och att surrogatmammor ska tillåtas i Sverige (de som tycker en av dessa saker tycker oftast alla, det är samma "paket") är väldigt stark i Sverige idag, så det är dem man ser och hör mest i media i alla fall. Vad jag har sett.

Ja, jag är mycket tveksam till att ensamstående kvinnor numera får insemineras, där hade man inte barnets bästa i åtanke tyvärr. När dessa kvinnor och deras organisation Femmis uttalar sig i media, så brukar det alltid heta att kvinnorna har ett fantastiskt nätverk, och att de visst har haft relationer med män - men det har alltid skitit sig precis när de var 37 år och det var hög tid att skaffa barn... Men de jag träffat personligen, är ganska konstiga kufar... eller heter det "kufinnor"..?  

Jag ser dem alltid ensamma med sina enda barn (dessa barn blir ju nästan alltid ensambarn också vilket spär på problematiken), aldrig med några andra. På en aktivitet (t.ex. på Öppna förskolan eller Hemslöjden eller något museum eller kommunens konstverkstad) leker de "bredvid" de andra föräldrarna och barnen, mamman tar inte kontakt med några andra föräldrar, och barnet får inte heller något stöd i att ta kontakt med andra barn... Och det där "underbara nätverket" består i själva verket bara av de andra mammorna i Femmis, och de är ju likadana...

Jag tror att vi kommer att få fler enstöringar på det här sättet - problemen nedärvs till dessa barn både biologiskt och socialt. 

Som jag skrev tidigare är jag emot konstgjord befruktning med donatorceller överhuvudtaget, p.g.a. att jag anser att barn ska få växa upp med sina riktiga föräldrar, om dessa inte är klart olämpliga (eller avlidna såklart). Och i de fallen ska de i alla fall ha kontakt med sin släkt och veta sitt ursprung. Detta står även i Barnkonventionen som är lag i Sverige numera, så hur det går ihop för regeringen o riksdagen förstår jag inte...

...men om vi går till det direkt medicinska, så behöver inte en ung kvinna som gör artificiell insemination ha några fysiska problem med att bära fram ett havandeskap till BF. Det beror ju på varför hon gör det.

Om hon inte har kunnat få en man för att hon är extremt kortvuxen och missbildad och sitter i rullstol, så kan det förstås vara så att det inte går. Jag känner faktiskt en kvinna personligen som är just extremt kortvuxen och missbildad och sitter i rullstol, som skaffade barn - dock inte med insemination, utan hon fick tag på en karl som hade någon fetisch för handikappade kvinnor. Han försvann som en avlöning efter att ha befruktat henne...

Hon fick värkar i vecka 28, då hennes lilla förkrymta kropp inte hade plats för graviditeten längre, och pojken som föddes fick "typ alla" problem som ett för tidigt fött barn kan få: begåvningshandikapp, ADHD, nedsatt lungfunktion, nedsatt matsmältningsfunktion, dålig syn och dito hörsel...