Hon är den jag vill dejta men hon har ingen aning. Vad bör jag göra nu?

Du vet inte vad "riktig" kärlek är, även om du tror det.

Du vet inte för du har aldrig varit ihop med någon.

Att göra "allt" för att det ska hålla är ofta seriöst och bra, men kan gå för långt, samt låter obehagligt när du skriver det. Det låter som det betyder att du skulle vägra släppa greppet? Vägra acceptera om det tog slut? Inte lämna henne ifred?

I tonåren och som ung vuxen är det vanligt att byta partner och att känslorna växlar. Det betyder inte att man är ansvarslös eller bara vill ha korta relationer. Inte heller betyder det att man är polygam eller blir seriemonogam som vuxen.

I unga år har man inte hittat sig själv ännu, man utvecklas fortfarande. Man utvecklas hela livet, men särskilt före 25. Därför är det inte ovanligt att unga par växer ifrån varandra. Det kan man förstås göra även i 40-årsåldern, men då har det oftast andra orsaker.

Efter två kortare förhållanden träffade jag vad jag trodde var min stora kärlek när jag var 18. Han var jämngammal, vi var alltså i er ålder. Det höll i fyra år. De första åren var bra, men sen gled vi isär. Vi var egentligen för olika. Efter det var jag singel i många år. I 30-årsåldern träffade jag min man. Vi var mer rätt för varandra på djupet.

Om vi leker med tanken att hon tar kontakt med dig och vill träffa dig. Hur värdefullt hade det varit för dig? Ganska värdefullt eller hur? Om hon frågar dig så slipper du ju fråga henne och riskerar inte att bli knäckt.

Vilket är bäst, att du frågar/tar kontakt henne eller att du försöker använda en metod som gör det sannolikt att hon tar kontakt med dig istället?

Låt dig inte styras av dina känslor. Tänk strategiskt.

Nej, med göra allt menar jag "göra allt" för att förhållandet ska vara bra och att hon ska trivas. Nej, absolut inte inte vägra släppa greppet eller acceptera ett break-up och självklart lämna henne i fred också. 

 

Det är det jag vill undvika. Vill också undvika allt dåligt i framtida förhållanden genom att alltid vara snäll, ärlig osv. 

 

Jag skulle inte kunna se mig själv byta partner då jag alltid är extremt seriös om jag faller för någon och då faller jag för någon på riktigt baserat på tidigare upplevelser. 

 

Det enda jag vill är att vi förhoppningsvis blir ett par efter att vi lärt känna varandra och att det håller länge. Jag är redo för ett stabilt förhållande utan problem. 

 

Jag ser det inte som fel att vilja dejta för långsiktiga förhållanden som 18-åring utan snarare positivt då man kan skapa riktiga relationer. Modern dejtningkultur är dock tyvärr för fokuserade på att vara korta och inte seriösa tyvärr vilket gör att det är utanför normen att söka långsiktighet. 

 

Det finns inga rätt eller fel. Det är bra att inte binda sig för tidigt om man inte är redo för det. Men det är inte heller fel att vara seriös från början. Det handlar bara om att hitta rätt match. 

Det du skriver stämmer inte. Det finns visserligen personer som aldrig vill binda sig, eller sällan är seriösa i relationer. Men de allra flesta som dejtar är förr eller senare inriktade på att hitta en livskamrat. Få "strular runt" hela livet, eller ens halva.

Nej, såklart inte men det är mina preferenser jag pratar om. Jag skulle aldrig kunna vara ihop med någon i 1 år för att 6 månader senare dejta någon annan och sedan dejta någon annan igen efter 6 månader. 

 

Jag har alltid varit seriös och enbart brytt mig om långsiktiga förhållanden. Ser det som ett misstag om jag skulle gå in i ett förhållande med någon som jag sedan typ efter 2 år gör slut med pga dålig kommunikation innan förhållandet ex som kan ha lett till det. 

Nej, med göra allt menar jag "göra allt" för att förhållandet ska vara bra och att hon ska trivas. Nej, absolut inte inte vägra släppa greppet eller acceptera ett break-up och självklart lämna henne i fred också. 

 

Det är det jag vill undvika. Vill också undvika allt dåligt i framtida förhållanden genom att alltid vara snäll, ärlig osv. 

 

Jag skulle inte kunna se mig själv byta partner då jag alltid är extremt seriös om jag faller för någon och då faller jag för någon på riktigt baserat på tidigare upplevelser. 

 

Det enda jag vill är att vi förhoppningsvis blir ett par efter att vi lärt känna varandra och att det håller länge. Jag är redo för ett stabilt förhållande utan problem. 

 

Jag ser det inte som fel att vilja dejta för långsiktiga förhållanden som 18-åring utan snarare positivt då man kan skapa riktiga relationer. Modern dejtningkultur är dock tyvärr för fokuserade på att vara korta och inte seriösa tyvärr vilket gör att det är utanför normen att söka långsiktighet. 

 

Ja det där kommer du inte långt med. Du kan inte styra eller planera livet på det sättet. Att enbart ha EN person som du sätter på piedestal innan ni ens haft en privat konvo för att OM ni ens dejtar kommer alltid vara den enda... Det är riktigt jävla obehagligt. Det går aldrig att gå in i förhållanden med garanti

Om du lagt ner 5% av tiden du lagt ner på att producerat text och älta här på att skriva till henne hade du kommit en bra bit närmare ditt mål än du är nu.

Du repeterar precis samma sak hela tiden. Gör något!

 

Nej, såklart inte men det är mina preferenser jag pratar om. Jag skulle aldrig kunna vara ihop med någon i 1 år för att 6 månader senare dejta någon annan och sedan dejta någon annan igen efter 6 månader. 

 

Jag har alltid varit seriös och enbart brytt mig om långsiktiga förhållanden. Ser det som ett misstag om jag skulle gå in i ett förhållande med någon som jag sedan typ efter 2 år gör slut med pga dålig kommunikation innan förhållandet ex som kan ha lett till det. 

Det är ju inget man planerar. Jag planerade inte att vara ihop med min första pojkvän några månader. (Distansförhållande, inte så seriöst, jag var bara 14-15 år). Det bara blev så, jag gillade honom och han gillade mig. I den åldern är allt sånt nytt och spännande, även om det inte gick längre än till hångel.

Jag planerade inte att vara tillsammans med min andra pojkvän i tio månader. Då var jag 17 och denna gången var det mer seriöst. Men återigen, vi var unga och inte så erfarna. 

Jag planerade inte att träffa min tredje pojkvän bara några månader senare, när jag var nyss fyllda 18. Jag planerade inte att detta skulle bli min första och hittills andra riktigt seriösa relation. Jag planerade inte att det skulle ta slut efter fyra år.
Jag tog förhållandet på allvar, han också, men ibland växer man ifrån varandra, eller är för olika på djupet.

Du är ung, oerfaren och har bara en teoretisk föreställning om vad kärlek innebär. Att älta eventuella "misstag" kommer man inte långt med, det kommer du också att lära dig.