Lärare som vill bort

Grunden för att ställa krav på arbetet är oftast att man har en eftertraktad kompetens som är svår att få , som inte vem som helst kan uppnå. Inom industrin kan inte heller de med låg utbildning ställa så mycket krav. 

Dåså. Då finns det inga problem i skolan och de som klagar överdriver.

Jag är utbildad i bristämnen och dessutom utbildad speciallärare. Mycket ovanlig kombo mot högre åldrar (gymnasiet). Men just nu fungerar inte lärarlegget heller som det ska, i besparingstider (som det mer eller mindre alltid är) och med kommun som huvudman som absolut inte fixar det anställs ofta obehöriga istället. Det är kaos i många klassrum med kvalitet mäts i betyg och glädjebetygen (fuskbetygen) flödar genom svensk skola idag. Elever som knappt kan läsa när de börjar gymnasiet har C i snitt. Jag kan hjälpa mycket, är duktig på att hantera grupper där många har svårt, men jag sätter inga överbetyg och är därför inte helt uppskattad av våra kommunpolitiker som vill att alla alltid ska gå ut med examen. Hellre ta in en outbildad 20-åring som man kan tjata på att sätta högre betyg. Det är ett stort problem när betygen är konkurrensmedel för skolor och värdemätare på hur väl du lyckas med ditt jobb, samtidigt som betygsättningen är fri och utan kontrollinstanser (jag vill dock hellre ha ett relativt system än ett målstyrt med kontrollinstanser, friheten i yrket är också värdefull och teaching for the test är inte heller superkul). 

Jag älskar lärarjobbet men det har aldrig varit så slitigt som det är idag och ingen ljusning i sikte, utan bara lärarna som utmålas som problemet. Sorgligt.

Jag undervisar tyska på högstadiet och jag måste säga - det är helt annorlunda nu än vad det var för 15 år sedan (jag har jobbat på specialskola i 12 år, senast). Visst, även då fanns det omotiverade elever, busiga elever. Det var absolut inte så att alla skötte sig. Men nu är det majoriteten som inte sköter sig. Beror förstås lite på upptagningsområde. Men nu kan det vara så - även om det inte finns många som verkligen stör lektionerna, alltså om man har en "bra" grupp - så är eleverna inställda på att allt ska vara underhållande. Ofta upplever jag att de inte är beredda att vara aktiva själva.

Det jag märker tydligast, alltså skillnad med hur det var för 15 år sedan: Jag ger en enkel instruktion och så gott som ingen har förstått vad de ska göra. Det står förstås instruktion i boken också, med exempel. Jag har varit med om att de skriver samma som i föra övningen, trots att det står att man nu ska skriva meningar med "han" istället för med "jag", och det står en exempelmening. Eller också att allt man har gjort tidigare verkar vara borta. De verkar lära sig saker med tanken att lägga det åt sidan igen och att glömma det. Och alla verkar förnärmade eller tror inte på en om man säger: Det här ska ni komma ihåg, det kommer igen hela tiden!  Min teori är ju att det har att göra med att dagens ungdomar är så inne på mobiler och sociala medier - och korta videon från youtube. 

Kan det vara så att tonåringar generellt har svårare att plugga seriöst - för mycket hormoner? Jo, det vet vi att det är så. Men jag tycker det har blivit värre. Och det verka inte ha med metoder att göra. Hur undervisningen ser ut verkar inte spela någon som helst roll. Förutom att högst hälften ens går att genomföra på högstadiet. Men vad säger du som tyckte det var pest i skolan? Var det inte så att det antigen var omöjligt att jobba seriöst, för att en del av gruppen inte var seriösa och man jämnt fick vänta på dem? Eller att ni generellt inte orkade just då? 

Alltså. 

Jag ville ha tips på jobb från andra som gjort samma resa. Inte ha en diskussion om andra typer av skolor, lärarjobb eller tidningsartiklar. 

Jag har jobbat i skolans värld i nitton år. Det är för högljutt och stressigt. Elever är omotiverade och föräldrar är besvärliga. Jag vill inte byta till ett annat lärarjobb. Är redan gymnasielärare och behörig till högstadiet också. Yngre barn vill jag inte alls jobba med heller. Det är för mycket dadda och det intresserar mig inte. 

Några råd fick jag. Tack för dem! Ska fundera vad jag ska börja söka för något. 

Tack för input. 

Så talar en oinsatt. Det är brist på lärare i vissa delar av landet främst. Nästan hela landet har dock brist på legitimerade lärare, och ska man se till vilka som har behörighet för de ämnen de undervisar i så skulle du bli rent mörkrädd om du visste sanningen. Sedan har man problemet att den kompetens som finns inte motsvarar marknadens behov. Det innebär att du får ganska få sökande för vardera tjänst. Väldigt få som söker, ännu färre med kompetens. Och vad gör man? Jo, man måste ju ha någon så man tvingas välja någon som inte uppfyller kraven egentligen. Ofta någon som inte ens kan kallas lärare, dvs inte har en fullständig lärarexamen, om någon alls. Vet en högstadieskola som ringde upp en f.d. elev för de behövde en ny lärare i matematik och han hade haft höga betyg på sin tid så de tänkte att han kanske kunde ställa upp. Vissa skolor sätter nästan i system att anställa olegitimerade för då behöver de inte ge den personen lika hög lön som de andra.

Ställa krav ja... Det kan man tro. Vad tror du händer då? Ingenting. Hotar man med att säga upp sig pekar ledningen mot ytterdörren och önskar en varmt lycka till. För trots brist på kompetens så lyckas man ändå fylla platsen, på något sätt, och det vet de, eller så är de villiga att ta risken ändå, för de kommer aldrig att ge efter så då har man själv inget annat val än att stå sitt kast, söka sig vidare och vid en nyanställning ställa krav och hoppas på ett ja. De saker jag skulle önska är högre lön (vi följer resten av kommunens nivåer, du har inte fått sämre procentuell ökning än dina kollegor osv), färre kurser (på den här skolan ingår x antal kurser i en heltid och så är det för alla), mindre dokumentation (på den här skolan har vi betygsuppföljning sex gånger per läsår med tillhörande elevsamtal), mindre mötestid (det är obligatoriskt) osv osv. Inget av detta kommer jag någonsin att få, varken på min plats eller någon annan skola heller. Det är alltså inte den enskilda platsens fel utan bara så det fungerar. Man har som lärare ingenting att komma med.Tillåt mig skratta rått. Facket....? Vi hade ju två förut som du säkert vet, nu sammanslagna till ett. De har hittills under min livstid bara gått med på allt sämre villkor för lärarkåren. Varför de inte sätter hårt mot hårt är ett mysterium. Facket är bra för individen när man har problem med sin ag till exempel men skamligt inkompetenta på rikstäckande nivå. De lyssnar inte ett dugg på vad medlemmarna behöver eller vill ha utan kör på med någon slags kohandel, och vi är de som får betala. Vad får vi i utbyte? Bra fråga. Har hittills inte sett några som helst förbättringar.

Alltså. 

Jag ville ha tips på jobb från andra som gjort samma resa. Inte ha en diskussion om andra typer av skolor, lärarjobb eller tidningsartiklar. 

Jag har jobbat i skolans värld i nitton år. Det är för högljutt och stressigt. Elever är omotiverade och föräldrar är besvärliga. Jag vill inte byta till ett annat lärarjobb. Är redan gymnasielärare och behörig till högstadiet också. Yngre barn vill jag inte alls jobba med heller. Det är för mycket dadda och det intresserar mig inte. 

Några råd fick jag. Tack för dem! Ska fundera vad jag ska börja söka för något. 

Tack för input. 

Det där var okunnigt och elakt. Många av de lärare som slås ut idag p.g.a. buset, uppkäftigheten och respektlösheten gentemot i synnerhet kvinnliga lärare, klanstrukturerna som genomsyrar även skolan, gängen som rekryterar sina medlemmar redan när de är 8-9 år gamla... skulle ha kunnat vara utmärkta lärare för 50-60 år sedan, när befolkningsstrukturen såg helt annorlunda ut. Ja fortfarande för 40 år sedan, i en stor del av våra bostadsområden. Men sedan blev det förstört.

Lystring! Sök er till läraryrket, det behövs mer personal. En tvillingmamma säger att de som jobbar i skolan är nöjda.

Ja, är det  hemskt som du beskriver det finns väl ingen annan möjlighet än att byta yrke. Det finns ju tvååriga YH utbildningar som ger bra möjligheter att komplettera med. Eller bara söka jobb. Beror ju lite på vilka ämnen man har vilka möjligheter som finns antar jag.