Lärare som vill bort

Dåså. Då finns det inga problem i skolan och de som klagar överdriver.

Kanske för att man mest sliter med att få ungarna att uppföra sig så att man KAN undervisa? 

Lystring! Sök er till läraryrket, det behövs mer personal. En tvillingmamma säger att de som jobbar i skolan är nöjda.

Fast nu måste jag säga, att om du är civilingenjör (och antagligen har då din make också samma utbildning eller en utbildning på samma nivå, t.ex. läkare) så lever du troligen i en renodlad övre medelklassmiljö - och skolorna blir därefter. Det vill säga: huvudsakligen vita svenska barn med akademikerföräldrar. Du har alltså inte sett verkligheten i de flesta av våra skolor idag. 

Det där var okunnigt och elakt. Många av de lärare som slås ut idag p.g.a. buset, uppkäftigheten och respektlösheten gentemot i synnerhet kvinnliga lärare, klanstrukturerna som genomsyrar även skolan, gängen som rekryterar sina medlemmar redan när de är 8-9 år gamla... skulle ha kunnat vara utmärkta lärare för 50-60 år sedan, när befolkningsstrukturen såg helt annorlunda ut. Ja fortfarande för 40 år sedan, i en stor del av våra bostadsområden. Men sedan blev det förstört.

...och dessutom: när civilingenjörer omskolar sig till lärare, blir de lärare i matematik, fysik, kemi och/eller teknologi på N- och T-linjerna. D.v.s. linjer där enbart studiemotiverade ungdomar går. Får dessa lärare dessutom tjänst på en gymnasieskola med enbart teoretiska gymnasielinjer, så behöver de nästan inte se något bus alls. DE lever alltså inte heller i verkligheten. 

Jag undervisar tyska på högstadiet och jag måste säga - det är helt annorlunda nu än vad det var för 15 år sedan (jag har jobbat på specialskola i 12 år, senast). Visst, även då fanns det omotiverade elever, busiga elever. Det var absolut inte så att alla skötte sig. Men nu är det majoriteten som inte sköter sig. Beror förstås lite på upptagningsområde. Men nu kan det vara så - även om det inte finns många som verkligen stör lektionerna, alltså om man har en "bra" grupp - så är eleverna inställda på att allt ska vara underhållande. Ofta upplever jag att de inte är beredda att vara aktiva själva.

Det jag märker tydligast, alltså skillnad med hur det var för 15 år sedan: Jag ger en enkel instruktion och så gott som ingen har förstått vad de ska göra. Det står förstås instruktion i boken också, med exempel. Jag har varit med om att de skriver samma som i föra övningen, trots att det står att man nu ska skriva meningar med "han" istället för med "jag", och det står en exempelmening. Eller också att allt man har gjort tidigare verkar vara borta. De verkar lära sig saker med tanken att lägga det åt sidan igen och att glömma det. Och alla verkar förnärmade eller tror inte på en om man säger: Det här ska ni komma ihåg, det kommer igen hela tiden!  Min teori är ju att det har att göra med att dagens ungdomar är så inne på mobiler och sociala medier - och korta videon från youtube. 

Kan det vara så att tonåringar generellt har svårare att plugga seriöst - för mycket hormoner? Jo, det vet vi att det är så. Men jag tycker det har blivit värre. Och det verka inte ha med metoder att göra. Hur undervisningen ser ut verkar inte spela någon som helst roll. Förutom att högst hälften ens går att genomföra på högstadiet. Men vad säger du som tyckte det var pest i skolan? Var det inte så att det antigen var omöjligt att jobba seriöst, för att en del av gruppen inte var seriösa och man jämnt fick vänta på dem? Eller att ni generellt inte orkade just då? 

Delvis, kanske. Om jag skulle börja om igen, så skulle jag kanske välja något annat. Men faktum är att det blir färre och färre som lämpar sig väl att vara lärare, för att skolan har blivit ett slag slagfält. Och inte bara är den utvecklingen inte rimlig, utan problemet är också att eleverna skulle kunna få kompetenta lärare, men en stor del av de orkar i längden inte med dagens skola. Man har inte studerat i 5 år för att inte ens använda mina kunskaper utan istället hade man kanske fått gå en slags polis-eller vaktutbildning. 

De som klarar sig bäst, är såna som är unga, helst män, och som har "ledningskvalitéer". Såna som pekar med hela handen, ser "respektingivande" ut, och helst har invandrarbakgrund. I alla fall i områden, där många elever har invandrarbakgrund. En rektor anställde en man från mellanösten som lärare för en "liten grupp", med motivationen: Han har varit stridspilot, så han tål stress. Den mannen hade ingen lärarutbildning. Och han hanterade bråkiga pojkar med att trycka upp dem mot väggen. Är det så vi vill ha det? Vill vi bara ha nån som kan inge respekt på en gång (när det gäller ungar som inte brukar ha respekt för många), UTAN lärarutbildning? Blir äldre äldre, kvinnliga lärare  tvungna att byta jobb? 

Det finns alternativ. Det är bara att införa regler. Ja, regler. Svenska elever tror att de inte behöver jobba tills de kommer till 9:an (i bästa fall till 8:an). I resten av världen får elever som inte uppnå målen gå om klassen. Bara det skulle sätta stopp för slarvandet. Mobiltelefoner är ett stort problem. Men många skolor har inga generella regler. Så varje lärare kämpar i början av lektionen med att eleverna inte ska smuggla in mobiler. Så onödigt! Det är så att elever som kommer ifrån en annan kultur kan vara respektlösa oftare. Men är det bara deras fel? De kommer till en skola där det inte finns vanliga regler. Ofta finns det även regler, men det blir inga konsekvenser när man bryter mot dem. 

Alltså. 

Jag ville ha tips på jobb från andra som gjort samma resa. Inte ha en diskussion om andra typer av skolor, lärarjobb eller tidningsartiklar. 

Jag har jobbat i skolans värld i nitton år. Det är för högljutt och stressigt. Elever är omotiverade och föräldrar är besvärliga. Jag vill inte byta till ett annat lärarjobb. Är redan gymnasielärare och behörig till högstadiet också. Yngre barn vill jag inte alls jobba med heller. Det är för mycket dadda och det intresserar mig inte. 

Några råd fick jag. Tack för dem! Ska fundera vad jag ska börja söka för något. 

Tack för input. 

Så talar en oinsatt. Det är brist på lärare i vissa delar av landet främst. Nästan hela landet har dock brist på legitimerade lärare, och ska man se till vilka som har behörighet för de ämnen de undervisar i så skulle du bli rent mörkrädd om du visste sanningen. Sedan har man problemet att den kompetens som finns inte motsvarar marknadens behov. Det innebär att du får ganska få sökande för vardera tjänst. Väldigt få som söker, ännu färre med kompetens. Och vad gör man? Jo, man måste ju ha någon så man tvingas välja någon som inte uppfyller kraven egentligen. Ofta någon som inte ens kan kallas lärare, dvs inte har en fullständig lärarexamen, om någon alls. Vet en högstadieskola som ringde upp en f.d. elev för de behövde en ny lärare i matematik och han hade haft höga betyg på sin tid så de tänkte att han kanske kunde ställa upp. Vissa skolor sätter nästan i system att anställa olegitimerade för då behöver de inte ge den personen lika hög lön som de andra.

Ställa krav ja... Det kan man tro. Vad tror du händer då? Ingenting. Hotar man med att säga upp sig pekar ledningen mot ytterdörren och önskar en varmt lycka till. För trots brist på kompetens så lyckas man ändå fylla platsen, på något sätt, och det vet de, eller så är de villiga att ta risken ändå, för de kommer aldrig att ge efter så då har man själv inget annat val än att stå sitt kast, söka sig vidare och vid en nyanställning ställa krav och hoppas på ett ja. De saker jag skulle önska är högre lön (vi följer resten av kommunens nivåer, du har inte fått sämre procentuell ökning än dina kollegor osv), färre kurser (på den här skolan ingår x antal kurser i en heltid och så är det för alla), mindre dokumentation (på den här skolan har vi betygsuppföljning sex gånger per läsår med tillhörande elevsamtal), mindre mötestid (det är obligatoriskt) osv osv. Inget av detta kommer jag någonsin att få, varken på min plats eller någon annan skola heller. Det är alltså inte den enskilda platsens fel utan bara så det fungerar. Man har som lärare ingenting att komma med.Tillåt mig skratta rått. Facket....? Vi hade ju två förut som du säkert vet, nu sammanslagna till ett. De har hittills under min livstid bara gått med på allt sämre villkor för lärarkåren. Varför de inte sätter hårt mot hårt är ett mysterium. Facket är bra för individen när man har problem med sin ag till exempel men skamligt inkompetenta på rikstäckande nivå. De lyssnar inte ett dugg på vad medlemmarna behöver eller vill ha utan kör på med någon slags kohandel, och vi är de som får betala. Vad får vi i utbyte? Bra fråga. Har hittills inte sett några som helst förbättringar.