Anonym (Fol) skrev 2023-10-04 20:23:43 följande:
Deras egna såklart.
Fast som jag skrivit tidigare har samhället ett ansvar att skapa harmoniska medborgare och i det ingår att förbereda individer för vuxenlivet och att bädda väl för dem och skapa förutsättningar för bra liv.
I många fall har samhället brustit varför man då får vuxna individer som inte klarar vuxenlivet. Det kan ofta bero på dålig hemmiljö i barndomen eller andra faktorer. Detta gäller även många kvinnor med trauman historiskt.
Det är ingen ursäkt till vuxna människor utan en förklaring till varför många inte klarar att leva upp till det som krävs som vuxen. Livet är inte alltid enkelt. Jag skulle t.o.m. hävda att det är mycket svårt. Så man får ha medkänsla för de som inte riktigt klarar av det.
hur långt sträcker sig denna medkänsla? räcker det att tycka att det är tråkigt att vissa människor är ensamma, eller ska man även behöva jobba för att motverka ensamhet? om det är det senare, hur ska man jobba för att motverka? Och är det alltid rätt att inkludera och välkomna människor med dålig människosyn in i gemenskapen? Förstår dessa människor att de har dålig människosyn om de inkluderas?
och ska andra människor utsättas för dessa människor för att det exempelvis är *synd* om rasisten kalle som är ensam? Kan det inte vara som så att rasisten kalle är ensam till följd av sin människosyn? Och inte ensam på grund av att han blir exkluderad av *elaka människor*?
