Låta barn välja vem som kommer på deras kalas

Jag undrar hur ni tänker/resonerar kring detta. Jag kommer nog inte att ändra min uppfattning, men jag är ändå nyfiken hur andra ser på det.

Barn A och barn B är jämngamla, de har gått i förskolan tillsammans sedan de inskolades samtidig när det var två år och har varit kompisar sedan dess. De leker alltid tillsammans på förskolan och ibland utanför förskolan.
Barn C kom till deras avdelning för två år sedan och barn B är även bra kompisar med hen, sedan ungefär ett år tillbaka. Barn A och barn C har varit kompisar innan dess, eftersom de är grannar.
På förskolan leker barn A, B och C alltid ihop. Andra barn leker med trion spradisk och de leker separat med andra barn i gruppen sporadisk.

Barn B fyller 6 år och hade sin kalas på en vardag efter förskolan. Barn C var bjuden och dessutom ett annat barn från avdelningen (barn D, som barn A leker med ibland), men inte barn A. Barn B ville inte bjuda barn A, men gav ingen anledning till varför. Föräldrarna till B accepterade barnets önskemål, eftersom det är ju dennes födelsedag och kalas.

På kalasdagen skickade mamma A ett meddelande till mamma B och frågade om de skulle till lekplatsen efter förskolan - det finns en lekplats precis bredvid förskolan där de oftas vistas på eftermiddagar. Mamma B svarade att det går inte, eftersom B ska ha födelsedagskalas med sina kompisar.

Mamma B förstod sedan att det nog lät lite konstig, för A och B var ju kompisar och mamma B visste inget om kalaset, så hon skickade ett meddelande till där hon bad om ursäkt att A inte var bjuden och förklarade att hon frågade B några gånger om hen vill bjuda A men att B sa nej, utan att ge en andledning.

Mamma A svarade först inte. Mamma B hämtade sedan sitt barn plus barn C och barn D från förskolan och tog de hem till sig för kalaset. Vägen hem går nästan förbi lekplatsen - man svänger av just när lekplatsen börjar, man kan se vägen från en del av vägen.

Ungefär en halv timme efter de gick förbi får mamma B ett meddelande av mamma A, där mamma A skriver att hon trodde att det tidigare meddelande betydde att inget barn från förskolan blev bjuden, men att hennes barn nu såg hur barn C och barn D gick hem med barn B. Hon skrev vidare att hur osocial man kan vara och att hon tycker att det är en skitaktion av föräldrarna B att utan anledning tillåta sitt barn att utesluta den mångåriga kompisen från kalaset, trots att de alltid leker med varandra, när andra barn från förskolan är bjuden.

Vem anser ni har rätt här? Mamma A, som anser att barn A borde ha bjudits på kalaset, eftersom A och B är bra kompisar som alltid leker med varandra? Eller mamma B, som anser att barn har rätt att välja vem de vill bjuda på sina kalas? Eller finns det något rätt eller fel överhuvudtaget?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2023-06-27 18:24
Jag skrev "(barn D, som barn A leker med ibland)" - det ska stå att barn B, alltså födelsebarnet, leker med barn D ibland.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2023-06-27 18:28
Usch, två till fel: "för A och B var ju kompisar och mamma B visste inget om kalaset" det är såklart mamma A som inte visste om kalaset.
Och här "man kan se vägen från en del av vägen." ska det stå att man kan se vägen från en del av LEKPLATSEN.

Haha, så mycket för mina fördomar, det var alltså killar! Har inte sett sådana grupperingar och uteslutningar hos killar, men ok, finns väl också då. 

Jag hade också direkt tagit kontakt med Bs mamma, men jag är inte så impulsiv så hade haft en vänlig men frank konversation. Förstår att du reagerade och bra att du kollar läget med förskolan. Min sons förskola var oerhört alert på sådant som tur var, och informerade föräldrar genast och sa ifrån mot de som var otrevliga mot andra barn. Det är ju inte alltid barnen själva kan förklara allt så bra. 

Jag har frågat pedagogen och hon sa att hon inte kunde erkänna någon utfrysning eller att de lekte mindre med varandra. De har konflikter som alla barn, men inget som är ovanlig eller extra mycket. Tydligen diskuterar de (nu pratar jag om mitt barn och födelsedagsbarnet, inte barn C) tom när de inte är överens, för de är mogna nog för det. Hon verkade också tycker att det är konstig att mitt barn inte blev bjuden.

Ikväll påstådd nu mamman att barnet ha gett henne en anledning när hon frågade igen igår efter kalaset. Det tycker jag är konstig - inte att han har gett en anledning, utan att hon påstår att de har frågad honom flera gånger innan kalaset och han har inte sagt något och nu plötslig säger han varför. Då får man undra hur de har frågad honom innan - viskandes medan han sov?
I alla fall ska anledningen vara att B tycker att mitt barn alltid bestämmer vad/hur de ska leka och att han ville bestämma själv på sitt kalas. Okej, det tycker jag är en rimlig anledning för en sexåring att inte vilja bjuda ett visst barn. Men fortfarande tycker jag inte det är en rimlig anledning för föräldrarna att ge med på det. För det första för faktumet kvarstår att de har uteslutit ett barn utan att få en anledning (för den fick de ju först efteråt). Och för det andra för att ingen tvingar honom att leka med mitt uppenbarliga tyrannbarn på förskolan, han har gjort det helt frivilligt varje förskoledag (och oftas utanför) i snart fyra år. Att då utesluta honom från kalaset är inte okej. 
De känner mig tillräklig bra för att veta att jag inte låter mitt barn hållas, att jag har tydliga regler och gränser för mitt barn och att det finns konsekvenser. De kunde alltså helt enkelt ha diskuterad detta med mig och/eller tom bett mig att vara med för att hålla koll på mitt barn, om de är rädda att han försöker ta över.

Ja det där är väl ett typiskt exempel på vad barn kan få för sig. Mamma B kunde fått det svaret innan kalaset och sagt till B att nej, du får förstås bestämma på ditt kalas, vi hjälper dig om det behövs så att det blir så. Då kunde B ha känt sig trygg att bjuda A. Eller ja, de kunde bjudit in dig också att stanna för att hålla ett öga på detta. 

Jag skulle verkligen ha ifrågasatt om min son inte velat bjuda in en kompis och fixat dispyten innan kalaset.

 

När min son var 8-9 år fick han en ny kompis som han avgudade och kompisen gillade verkligen min son, de sa att de var bröder, han var ett år äldre.

Killens mamma ringde mig en dag och berättade att killen plötsligt inte ville träffa min son mer pga ett visst beteende. Min son var så ivrig att imponera på den äldre kompisen och försöka att vara macho och cool, men det gillade inte kompisen. Jag hade ett allvarligt samtal med min son om hur hans beteende uppfattades och att det inte alls var coolt, då slutade han med det och killarna var bästisar ett par år till. Jag är så glad att mamman ringde, killarna hade det så kul ihop.

F.ö. var min son en blandning av diktator och rättvisefreak när han var liten, men ingen kompis klagade på det, bara någon lärare. 

Ok, nu har jag inte läst alla inlägg ts, men har du fått något svar om varför ditt barn inte blev bjudet? Hur mår din son nu, vad har ni pratat om kring detta? Hur tänker ni framåt?

Tydligen har födelsedagsbarnet berättat EFTER kalaset att han inte ville bjuda min son för att min son vill bestämma för mycket.
Min son har inte mått bra alls. Egentligen trodde jag att han skulle börja storgråta när jag hämtade honom igår och berätta att komisen hade kalas och han inte blev bjuden, men det var inte så alls. Så jag trodde att jag tydligen hade fel och att han inte tar det så hårt, men sedan märkte jag att det gnagar inom honom, att det långsamt sjunker in att det var kalaset dagen innan, att andra förskolekompisar var bjuden men inte han och att det inte blir något kalas på hans födelsedag (imorgon).
Istället för att gråta, skrika eller liknande försökte min son att bearbeta det intellektuellt. Han betedde sig dålig halva eftermiddagen, var dödstrött kl. 17 och sedan började han prata och fråga rund och rund i två timmar - "Jag blev inte bjuden. De andra var bjudna. Det var väl inte snäll? Men varför? Jag var inte elak mot honom. Varför blev jag inte bjuden? Kanske C sa till honom att inte bjuda mig. De viskade hela tiden igår och jag fick inte veta vad de sa - det var nog då C sa till B att inte bjuda mig. D är en elak flicka, det var säkert hon som sa till B att inte bjuda mig." osv. (D är för övrigt inte elak alls och min son har aldrig trodd det, men han försökte förtvivlad att få det till så att det inte var hans kompis egen val att inte bjuda honom).
Sedan kunde han inte sova. Han brukar aldrig ha ett problem med att somna och somna in själv inom max. 5 minuter efter god natt rutinen - igår fick jag ligga bredvid honom ganska länge. I morse var första orden "Jag blev inte bjuden!". Han hade logopedi imorse och han ville inte göra någonting alls, bara var ledsen och distraherad och pratade jämnt om kalaset. Och så skulle det har varit hans sista förskoledag imorgon, men han sa att han inte vill gå dit eftersom han är för ledsen, så vi ska ha en fin dag med en god kompis istället imorgon.

Ja det finns ett rätt och ett fel. en sexåring kan inte bestämma helt vilka som ska bjudas eller inte, det är DU som vuxen och förälder att se till att inget barn känner sig utanför och exkluderat.

Helst tycker jag när det är förskola att man bjuder hela gruppen/ klassen eftersom de ändå kommer pratas om det. Men om man inte har möjlighet till detta bjuder man in barnens vänner så diskret som möjlig. 

mamman till barn B gjorde fel, hon borde bjudit barn A till kalaset oavsett Vad barnet säger. 
om det finns minsta oklarhet kring vad som är rätt att göra kan man sätta sig i situationen att det inte var DITT barn som var bjuden och hur det skulle kännas för dig som förälder.

Ja det är klart det svider att inte bli bjuden på kompisens kalas! Men, varför ska din son inte ha något kalas....? Har missat hur det spelar in. Har du berättat för din son vad du har fått veta om att kompisen tycker att han bestämmer för mycket? Bara som information menar jag och om ni resonerat kring om det kan vara sant eller inte. Kompisen kan ju faktiskt ha fel också i sin uppfattning, även om han så klart har den oavsett så det gör ingen skillnad för deras relation förstås.