Låta barn välja vem som kommer på deras kalas

Ett tillägg, eftersom någon undrade om det var barnet eller mamman (jag) som blev mer sårad. Ja, det kan man undra, det vet jag inte än. Jag tycker det är självklart att det gör ont när man ser ens barn bli uteslutet eller på något sätt illa behandlad. Hur min son tar det vet jag inte än, för kalaset var igår. Han blev väldig ledsen när han såg födelsedagsbarnet gå hem till sig med sin mamma och de två andra barnen. Han förstod inte varför inte han får följa med.
MEN: han visste då inte att B ska ha födelsedagskalas, för det har jag såklart inte berättat för honom. Men nu är han i förskolan så jag antar att han vid detta läget har fått reda på att de andra två barnen var på Bs kalas och att han själv inte var bjuden. Hur han tar det kommer jag få reda på om några timmar, när jag hämtar honom.
Och jag vet inte hur jag vill att han ska ta det. Åt ena sidan vill jag såklart inte att mitt barn ska vara ledsen, för det vill man ju inte som förälder. Men åt andra sidan vill jag just det, eftersom det är en frisk reaktion. Jag vill inte att mitt barn tror det är helt normalt och okej att bli behandlad illa av sina kompisar.

Till detta kommer också att min son har erfarenhet av att bli bortvald. Inte av kompisar, men han har en familjesituation som vi kan kalla lite knepig. Och då har han fått uppleva att bli bortprioriterad och besviken osv. av vuxna släktningar. Detta har såklart satt spår på hans själ. Nu förväntar jag mig såklart inte att mamma B tänker på sånt när hon tillåter sitt barn att vara elak bara för att, men det gör att det gör ännu mer ont inom mig att se mitt barn bli utfryst såhär.

Jag är, som du sett, på din sida vad gäller kalaset. 

Men var aktsam med hur du beter dig mot ditt barns kompisars föräldrar i fortsättningen. Utan ditt arga sms hade kanske kompisrelationen kunnat fortsättas nästan som tidigare och kalasmissen kunnat glömmas bort. Nu finns risk att lek utanför förskolan blir omöjlig pga hur ni föräldrar betett er. Ibland måste man lägga sina egna känslor åt sidan och göra det som är bäst för barnen. 

Det var intressant att läsa.
?
Men att tre barn alltid leker med varandra och att barn bjuda en av dem (och ett annat barn i gruppen) men inte det andra av de tre, och detta utan anledning ... nej, det jag ingen som helst förståelse för.
.

Hur vet du att det var utan anledning?

För att mamman till födelsedagsbarnet skrev att hon frågade sin son flera gånger och han har inte gett någon anledning. Jag har ingen orsak att tro att hon ljuger, vi har varit hemma hos dem bara 10 dagar innan kalaset, barnet har efter det lekt på förskolan som vanlig och hade det hänt något mellan dem hade mitt barn berättat något eller pedagogen hade sagt något eller mamman hade nämnt något.

Sedan är det så att mitt barn har de senaste månaderna ibland berättat att B och C är elaka mot honom. Jag har viftad bort det för jag ser ju hur fint de leker med varandra, hur kul de har ... och att de då och då retar varandra och tycker det är skitrolig. Därför antog jag att det handlar om deras vanliga retning. Men sedan igår tänker jag såklart annorlunda kring detta och undrar om det inte är så att mitt barn visst duger som kompis när det är kul, men att de samtidig använder honom som offer till elakheterna. Jag tänkte fråga personalen i förskolan om detta vid hämtningen idag.

Det är ju jättebra att du följer upp det för det pågår ju mycket i barnens liv som vi föräldrar inte ser. 

Jag har själv en son som är snäll och försiktig och som när han var i den åldern drogs med i en grupp där det fanns barn han egentligen inte trivdes med men de ville ha med honom
och han sa inte nej. Det var inte vid ett kalas utan vid ett annat tillfälle som jag först fattade att om han själv fick välja så lekte han gärna med två i gruppen men inte med de andra två. Det behöver ju inte alls vara så hos er men det är bakgrunden till varför jag tjatar om att man måste lyssna på barnet som säger att hen inte vill bjuda en viss person, och inte bara direkt tänka att alla ska med för annars är det mobbing.