Har ni blivit påkomna mitt i akten, ELLER kommit på er äkta hälft vara otrogen? Vad hände? Hur reagerade ni? Hur påverkade det ert förhållande eller äktenskap efteråt? Var det värt det? Gjorde ni om det? Jag har viss erfarenhet men vill gärna först höra om era. Det är ett både spännande och traumatisk ämne.
Lite offtopic men vad vulgära kvinnor blivit. Ja jag är en själv men det fan så man blir äcklad faktiskt. Bli påsatt av någon och "lite pinsamt men lät han göra klart" framför hans fru osv osv. Är det bara jag eller låter inte det där rent sociopatiskt? Eller som hyttgrejen ligga med två andra män framför mannen och tvinga honom att vänta? Fkn misshandel psykopati ärligt talat.
Om ni hade en jäkla aning om hur det där känns för partnern...så hade inte det spelat nån roll för ni är en bunt sociopater.
Lite offtopic men vad vulgära kvinnor blivit. Ja jag är en själv men det fan så man blir äcklad faktiskt. Bli påsatt av någon och "lite pinsamt men lät han göra klart" framför hans fru osv osv. Är det bara jag eller låter inte det där rent sociopatiskt? Eller som hyttgrejen ligga med två andra män framför mannen och tvinga honom att vänta? Fkn misshandel psykopati ärligt talat.
Om ni hade en jäkla aning om hur det där känns för partnern...så hade inte det spelat nån roll för ni är en bunt sociopater.
Vilka grisiga människor det finns..
Kom på min dåvarande sambo/fästman ihop med min dåvarande bästis. Hon red honom i vår säng.
Nu är jag tyvärr en feg liten bitch så jag varken slogs eller skällde utan hanterade det som jag brukar hantera svåra situationer. Göra ingenting och börja gråta. Sedan flyttade jag hem till pappa (steg 2 i hantera svåra situationer ta hjälp av pappa). Bröt kontakten helt med dem, direkt. Min pappa fick hämta mina prylar.
Sveket svider ju fruktansvärt, men det där att ha agerat så tafatt/handfallet som jag gjorde svider med. Hade fantasier om att jag borde sparkat honom i pungen, slagit ner henne och en hel del ännu grövre extremt våldsamma grejer, men tyvärr.