Integrerad överklass/Är det verkligen såhär ”vanliga människor” är?!
Hej!
Är det verkligen såhär folk är (utanför ?överklassen?)?! Eller är det bara människor i södra Stockholm som är trash/störda på något sätt? Rör det sig om enstaka exemplar av människor?
Jag har aldrig tidigare använt mig av forum av det här slaget, men tänker att det kan vara rätt plats för att få rimlig input i frågan. Jag skulle vilja ha er uppriktiga åsikt kring ämnet.
Bakgrund:
Jag är född och uppvuxen på Östermalm/Lidingö/Djursholm, högutbildad, och flyttade för 6-7 år sedan med min familj till ett ?vanligt? villaområde i en förort i södra Stockholm. Vi hade gift oss, bott 10 år i stan och ville komma närmare naturen. Då kostade ett småhus i området omkring 5 miljoner.
Naivt kanske, men vi tänkte inte att människorna söder om stan skulle vara så mycket annorlunda än villaägare på Lidingö/i Djursholm. Oavsett om ett hus kostar 5 eller 25 miljoner så måste man ju vara någorlunda skötsam, ha en hyfsad inkomst, vara kapabel att underhålla hus och trädgård osv för att tillvaron ska fungera. Det fungerar i alla fall inte att vara ?ett socialfall?. Trodde vi.
Undrar nu om vi tänkt helt fel och är fullständigt ute och cyklar, och om den enda lösningen är att flytta tillbaka till ett ?överklassreservat? där människor är någorlunda skötsamma. Personligen tycker jag ju att det vore trevligt om människor kunde komma överens oavsett bakgrund.
Grannfamilj 1 (vildar?)
Till det första huset vi köpte fick vi riktigt grisiga grannar som släppte ut sina ouppfostrade stora hundar i trädgården redan vid klockan 5 på morgonen (och gärna ett antal gånger till under dygnet) 365 dagar om året så att de satt och skällde utanför våra sovrumsfönster, vilket resulterade i förstörd sömn under flera år. Vi vaknade kl 5 såväl julafton som midsommarafton, varje helg och under semestern. Varken tillsägelser, anmälningar till kommunen eller hot i lagens gråzon hjälpte.
Trädgården användes periodvis för förvaring av gamla båt- och bilvrak (dock ej under tiden vi köpte huset, då såg det rätt städat ut). Familjen svetsade gamla båtdelar i det torra gula gräset framför huset när det rådde eldningsförbud och stora delar av landet härjades av skogsbränder. Ved klövs med maskin kl 6 söndag morgon så att hela kvarteret vaknade. Grävskopa användes på den lilla ?rashusplätten? så gott som varje lördagmorgon maj-september, utan att de byggde något, vad man såg. Ett av båtvraken var nära att ramla rakt över vår bil, vilket skulle mosat den. Osv.
När vi sa till om hundarna inledde de en ?kampanj? då de försökte köra över oss med sina pick up-bilar, sparkade sönder vårt staket osv. De misshandlade oss även vid ett tillfälle, vilket vi polisanmälde. Vi uppfattade familjen som någon typ av vildar/troll. De var i min värld inte normala.
Grannfamilj 2 (gränslösa akademiker?)
Vi sålde huset och flyttade till ett nytt i ett lite ?finare? område där i princip alla hus kostar runt 10 miljoner, och där man omöjligt har råd att bo om man inte är någorlunda skötsam och kan behålla ett lite mer avancerat/högavlönat jobb (dvs klarar av att bete sig relativt civiliserat) om man inte ärvt en större summa pengar. Detta måste vara bättre, och med ett annat klientel, tänkte vi.
Fel igen. Det är samma sak(!) här.
Grannens tonåringar (omyndiga) med vänner gör intrång på vår fastighet, springer omkring i vår trädgård, tittar in i våra fönster, använder vår entré som plats för att sitta och vila sig, använder vår garageuppfart som sin parkeringsplats för sina/kompisars mopeder, mopedbilar och A-traktorer, står nedanför huset och fyllskriker på helgnätterna, tjuvröker cannabis bakom buskarna i vår trädgård och har högljudda fester under helgerna när föräldrarna lämnar dem ensamma(!) utan tillsyn osv. Vi har sagt till i princip varje gång, även ringt på och talat med ?barnen? och föräldrarna. Allt finns också dokumenterat i vårt bevakningssystem.
Hittills har vi enbart hotat med polis och socialtjänst, men efter en incident där grannkärringen (tonåringarnas mor) stod i vår trädgård och klippte ner våra prydnadsbuskar för att hon ?tyckte att de borde beskäras en gång per år?, så är måttet nu rågat.
Dessa människor är i min värld inte normala, och ?barnen? bör omhändertas och fostras av riktiga vuxna som sätter gränser, och i vart fall inte tillåter rena brottsliga aktiviteter, eller att man behandlar andra oskyldiga människor illa.
När vi påtalade att man oavsett upplevelse inte kan gå in i en grannes trädgård/på någon annans fastighet för att beskära dennes buskar då detta är olagligt svarade människan att ordet ?fastighet? var för svårt att förstå, och att de ändå inte brydde sig så mycket om regler i sin familj? (no shit, säger ni det!).
Att deras barn använder narkotika, röker och beter sig illa mot andra vuxna, eller klottrat könsord på en del andra villor i området (inte vår) verkar inte bekomma dem nämnvärt, och jag börjar misstänka att föräldrarna kanske missbrukar själva. När vi talat med föräldrarna hävdar de att deras barn är helt normala och skötsamma, trots att jag vet att de varit i kontakt med socialtjänsten redan innan vi flyttade in, och att det måste funnits problem även längre tillbaka.
Tvärtom mot hur det kan verka är föräldrarna light-akademiker och har någorlunda ?bra? jobb, men verkar fruktansvärt konstiga och gränslösa.
Normala förväntningar?
Vad tänker ni, har jag onormalt höga ?överklassförväntningar? när jag räknar med att grannarna någorlunda följer lagen och visar hänsyn/respekt? Bör man inte vänta sig mer än såhär av människor söder om stan/utanför överklassen?
Handlar det om enstaka tokiga individer vi råkat på, eller är det såhär man är/uppför sig utanför Östermalm/Lidingö/Djursholm?
Är människor söder om Stockholm, eller utanför överklassen någon form av troll/vildar/trash utan normal fostran?
Från min position i samhället har jag svårt att förstå syftet/målet med beteendet; att nå total anarki i samhället? Att skaffa sig problem? Vill man att grannar m fl ska hyra in en torped för att skjuta en?
Allt är så märkligt. Inget av detta stämmer in på något jag lärt mig under min uppväxt, eller på hur mina vänner och bekanta lever.
På mitt arbete, genom föreningar mm träffar jag många människor med varierande bakgrund som verkar skötsamma och trevliga, men jag vet ju inte hur de beter sig hemma.
Är det verkligen såhär folk är?
/D