• Dwarfairy

    Integrerad överklass/Är det verkligen såhär ”vanliga människor” är?!

    Hej!


    Är det verkligen såhär folk är (utanför ?överklassen?)?! Eller är det bara människor i södra Stockholm som är trash/störda på något sätt? Rör det sig om enstaka exemplar av människor?


     


    Jag har aldrig tidigare använt mig av forum av det här slaget, men tänker att det kan vara rätt plats för att få rimlig input i frågan. Jag skulle vilja ha er uppriktiga åsikt kring ämnet.


     


    Bakgrund:


     


    Jag är född och uppvuxen på Östermalm/Lidingö/Djursholm, högutbildad, och flyttade för 6-7 år sedan med min familj till ett ?vanligt? villaområde i en förort i södra Stockholm. Vi hade gift oss, bott 10 år i stan och ville komma närmare naturen. Då kostade ett småhus i området omkring 5 miljoner. 


     


    Naivt kanske, men vi tänkte inte att människorna söder om stan skulle vara så mycket annorlunda än villaägare på Lidingö/i Djursholm. Oavsett om ett hus kostar 5 eller 25 miljoner så måste man ju vara någorlunda skötsam, ha en hyfsad inkomst, vara kapabel att underhålla hus och trädgård osv för att tillvaron ska fungera. Det fungerar i alla fall inte att vara ?ett socialfall?. Trodde vi.


     


    Undrar nu om vi tänkt helt fel och är fullständigt ute och cyklar, och om den enda lösningen är att flytta tillbaka till ett ?överklassreservat? där människor är någorlunda skötsamma. Personligen tycker jag ju att det vore trevligt om människor kunde komma överens oavsett bakgrund.


     


    Grannfamilj 1 (vildar?)


     


    Till det första huset vi köpte fick vi riktigt grisiga grannar som släppte ut sina ouppfostrade stora hundar i trädgården redan vid klockan 5 på morgonen (och gärna ett antal gånger till under dygnet) 365 dagar om året så att de satt och skällde utanför våra sovrumsfönster, vilket resulterade i förstörd sömn under flera år. Vi vaknade kl 5 såväl julafton som midsommarafton, varje helg och under semestern. Varken tillsägelser, anmälningar till kommunen eller hot i lagens gråzon hjälpte. 


     


    Trädgården användes periodvis för förvaring av gamla båt- och bilvrak (dock ej under tiden vi köpte huset, då såg det rätt städat ut). Familjen svetsade gamla båtdelar i det torra gula gräset framför huset när det rådde eldningsförbud och stora delar av landet härjades av skogsbränder. Ved klövs med maskin kl 6 söndag morgon så att hela kvarteret vaknade. Grävskopa användes på den lilla ?rashusplätten? så gott som varje lördagmorgon maj-september, utan att de byggde något, vad man såg. Ett av båtvraken var nära att ramla rakt över vår bil, vilket skulle mosat den. Osv.


     


    När vi sa till om hundarna inledde de en ?kampanj? då de försökte köra över oss med sina pick up-bilar, sparkade sönder vårt staket osv. De misshandlade oss även vid ett tillfälle, vilket vi polisanmälde. Vi uppfattade familjen som någon typ av vildar/troll. De var i min värld inte normala.


     


    Grannfamilj 2 (gränslösa akademiker?)


     


    Vi sålde huset och flyttade till ett nytt i ett lite ?finare? område där i princip alla hus kostar runt 10 miljoner, och där man omöjligt har råd att bo om man inte är någorlunda skötsam och kan behålla ett lite mer avancerat/högavlönat jobb (dvs klarar av att bete sig relativt civiliserat) om man inte ärvt en större summa pengar. Detta måste vara bättre, och med ett annat klientel, tänkte vi. 


     


    Fel igen. Det är samma sak(!) här.


     


    Grannens tonåringar (omyndiga) med vänner gör intrång på vår fastighet, springer omkring i vår trädgård, tittar in i våra fönster, använder vår entré som plats för att sitta och vila sig, använder vår garageuppfart som sin parkeringsplats för sina/kompisars mopeder, mopedbilar och A-traktorer, står nedanför huset och fyllskriker på helgnätterna, tjuvröker cannabis bakom buskarna i vår trädgård och har högljudda fester under helgerna när föräldrarna lämnar dem ensamma(!) utan tillsyn osv. Vi har sagt till i princip varje gång, även ringt på och talat med ?barnen? och föräldrarna. Allt finns också dokumenterat i vårt bevakningssystem.



    Hittills har vi enbart hotat med polis och socialtjänst, men efter en incident där grannkärringen (tonåringarnas mor) stod i vår trädgård och klippte ner våra prydnadsbuskar för att hon ?tyckte att de borde beskäras en gång per år?, så är måttet nu rågat.



    Dessa människor är i min värld inte normala, och ?barnen? bör omhändertas och fostras av riktiga vuxna som sätter gränser, och i vart fall inte tillåter rena brottsliga aktiviteter, eller att man behandlar andra oskyldiga människor illa.


     


    När vi påtalade att man oavsett upplevelse inte kan gå in i en grannes trädgård/på någon annans fastighet för att beskära dennes buskar då detta är olagligt svarade människan att ordet ?fastighet? var för svårt att förstå, och att de ändå inte brydde sig så mycket om regler i sin familj? (no shit, säger ni det!).


     


    Att deras barn använder narkotika, röker och beter sig illa mot andra vuxna, eller klottrat könsord på en del andra villor i området (inte vår) verkar inte bekomma dem nämnvärt, och jag börjar misstänka att föräldrarna kanske missbrukar själva. När vi talat med föräldrarna hävdar de att deras barn är helt normala och skötsamma, trots att jag vet att de varit i kontakt med socialtjänsten redan innan vi flyttade in, och att det måste funnits problem även längre tillbaka.


     


    Tvärtom mot hur det kan verka är föräldrarna light-akademiker och har någorlunda ?bra? jobb, men verkar fruktansvärt konstiga och gränslösa. 


     


    Normala förväntningar?


     


    Vad tänker ni, har jag onormalt höga ?överklassförväntningar? när jag räknar med att grannarna någorlunda följer lagen och visar hänsyn/respekt? Bör man inte vänta sig mer än såhär av människor söder om stan/utanför överklassen?


     


    Handlar det om enstaka tokiga individer vi råkat på, eller är det såhär man är/uppför sig utanför Östermalm/Lidingö/Djursholm?


     


    Är människor söder om Stockholm, eller utanför överklassen någon form av troll/vildar/trash utan normal fostran? 


     


    Från min position i samhället har jag svårt att förstå syftet/målet med beteendet; att nå total anarki i samhället? Att skaffa sig problem? Vill man att grannar m fl ska hyra in en torped för att skjuta en? 


     


    Allt är så märkligt. Inget av detta stämmer in på något jag lärt mig under min uppväxt, eller på hur mina vänner och bekanta lever. 


     


    På mitt arbete, genom föreningar mm träffar jag många människor med varierande bakgrund som verkar skötsamma och trevliga, men jag vet ju inte hur de beter sig hemma.


     


    Är det verkligen såhär folk är?


     


     


    /D

  • Svar på tråden Integrerad överklass/Är det verkligen såhär ”vanliga människor” är?!
  • Anonym (nära vattnet)

    Ni måste ha infernalisk otur. Jag har aldrig haft otrevliga grannar, inte när vi bodde i billigt BRF-radhus heller. Visst hade vi en granne som var alkoholiserad målare, men han var harmlös.

    Nu bor vi i en unik BRF-lägenhet med tre originalkakelugnar i en mellanstor stad på bästa läge, och grannarna är superttrevliga. En "hustomte" sköter allt jobbigt med den gemensamma trädgården, och sen har vi en egen trädgårdsdag vår och höst som avslutas med smårätter/knytis och champagne eller grillat och vin.

    Vill aldrig bo någon annanstans.

  • AndreaBD
    Jag är bara förvånad att du tror att det har med inkomsten att göra. Allvarligt. 

    Min första man och jag kanske hade lite övertro i människans godhet oavsett ekonomiska faktorer. Vi flyttade nämligen till Rågsved (problematisk söder-förort för alla som inte vet). Just det - vi hade också bott ett halvt år i Sköndal. 

    Nu är inte jag uppvuxen här, jag är ifrån ett grannland och imigrerade till Sverige för kärleken skull. Och jag studerade igen, det passade inte så bra här, mannen hade en knaper lärarlön. Så vi bodde i lägenhet där i några år. Och det var blandat. Om jag ska uppskatta det grovt nu, så skulle jag säga att  90 % av familjerna där var trevliga och skötsamma, inget att klaga på. Övriga 10 % kanske gapade i tvättstugan eller spann intriger, men det hände inget som vi verkligen skulle haft besvär av. Inget. Vi bodde där i 6 år.

    Sedan flyttade vi till Tyresö, till radhus. Även där hade vi inga konflikter med grannarna, förut att det äldre paret brevid oss skrev lappar om leksaker i deras häck. Det brukade hålla sig på en sån nivå. Lite oväsen av barn får man förstås tåla. 

    Däremot hade vi en negativ upplevelse med en överklass-familj också. Min dotter åkte med en kompis till deras hus på Mallorca. Sedan fick de skicka hem henne i förtid, för att hon inte stod ut. Hon bara sa att de är psykopater. Stämningen mellan olika familjmedlemmar var väl dålig.

    Men generellt - människor är individer. 
  • Anonym (Södra Stockholm)

    Utan att själv vara varken överklass eller villaägare så känner jag att ni måste ha haft maxi otur!! Vi har vänner runtomkring södra Stockholm boendes i villa och alla dem har lugna och trevliga grannar i blandade åldrar förutom en som bodde bredvid en ? soptipp?, fasaden på huset flagade och det låg bilar och bildelar på hela tomten samt oändligt med annat bråte, förfärligt för grannarna som skötte om sina hus och trädgårdar exemplarisk. Komunen blev indragen och de fick en anmärkning att ta bort bråtet inom en viss tid samt göra sig av med säkert 10 av alla lösa katter dem hade i boendet. Vet inte riktigt ifall dem till slut fick flytta helt och hållet pga de sanitära förhållandena som rådde. Mycket tråkigt att ni råkat ut för detta,verkligen olyckligt. Men det FINNS trevliga villaområden söder om söder med trevlig gemenskap 🙂

  • Anonym (Södersidor)

    Men vilka höga tankar du har om dig själv och Östermalm. 


    Har svårt att tro att allt detta bara beror på dina grannar. En del ligger givetvis hos dig själv eller din familj. Det är sällan bara en som träter. 


    Jag bor söder om Stockholm, idag kostar en normal villa i vårt område runt 8 miljoner. 


    Vi som familj är bra grannar, för inget väsen, sköter vår trädgård, har inga fester. Klipper aldrig gräset för tidigt eller för sent. Osv. Och alla våra grannar likaså. Tar man en tur i området är alla hus och tomter fina och välskötta, undantaget en eller två villor där det bor äldre som inte orkar underhålla huset ordentligt. De allra flesta har justa bilar. En hel del dyrare bilar också. 


    Har aldrig hört eller sett någon buskörning med varken EPA eller moped i området, ens nattetid. Ungarna sköter sig. 


    Och mitt område är ej unikt. Har vänner i närområdena där det ser lika ut.

    Gissningsvis har du bott i Glömsta i Huddinge eller Gladö kvarn, kanske Skogås eller Farsta om detta är vad du upplevt.

    Men tycker det är väldigt fräckt att skriva så som du gör. Precis som att du själv skulle vara den enda höginkomsttagaren i förorten. Vilket skämt. Eller att höginkomsttagare på något sätt skulle tillhöra ett annat trevligare släkte? Din trådstart säger allt om dig iallafall.

  • Dwarfairy

    Tack för alla konstruktiva och hoppingivande svar! Det låter som att det finns många trevliga områden att bo i därute!

    Ska kanske förtydliga att ?klass? för mig i stort inbegriper ett sätt att vara; fostran, värdighet, självrespekt och integritet - snarare än pengar eller inkomst.

    Man förlorar inte sin fostran för att man förlorar pengar, och man får naturligtvis inte ett visst sätt att vara för att man plötsligt vinner 300 milj kr. Som exempel. Inkomst är något flyktigt. 

  • Dwarfairy

    Är dock lite förvånad över Södersidors svar då jag varken beskrivit min egen inkomst eller något trätande, men att skribenten ändå på egen hand läst in eller konstruerat detta.

    I min värld skiljer jag på konflikter, som är något ömsesidigt, och brottslighet/övergrepp/övertramp, vilket är förövarens ansvar ensamt. 


    Beskriv gärna konkret hur vi själva skulle kunnat ha orsakat de brott som tas upp i tråden. Det är intressant! 

    Du beskriver dig själv som bra för grannar, och jag skulle ju kunna beskriva min familj som likadan; extremt tysta, fester hålls på annan plats än i hemmet. Inga fordon. Osv. Det är en annan frågeställning. 

  • Mrs Moneybags

    Nej, det är inte normalt. Jag bor i en lägenhet i en kommun norr om Stockholm och det är superlugnt här. Mina grannar är mina vänner och jag har en bra (om än ytlig) relation till dem. Området har en fin sammanhållning och positiv anda. 

    Hade några jobbiga grannar i förra huset jag bodde, de skrek och bråkade jämt och det var väldigt tufft att lyssna på. Man blev ju orolig för att frun råkade illa ut. Ett helt vanligt pensionärspar som flyttat från villa till stor lägenhet, men äktenskapsproblem har ju inga sociala gränser. 

  • AndreaBD
    Dwarfairy skrev 2023-04-19 08:57:53 följande:

    Tack för alla konstruktiva och hoppingivande svar! Det låter som att det finns många trevliga områden att bo i därute!

    Ska kanske förtydliga att ?klass? för mig i stort inbegriper ett sätt att vara; fostran, värdighet, självrespekt och integritet - snarare än pengar eller inkomst.

    Man förlorar inte sin fostran för att man förlorar pengar, och man får naturligtvis inte ett visst sätt att vara för att man plötsligt vinner 300 milj kr. Som exempel. Inkomst är något flyktigt. 


    Nåja, jag vet inte om du är medveten om att just "arbetarfamiljer" brukade (det finns ju inte såna klasser längre egentligen) vara ganska noga med att sånt som du beskriver - artighet, självrespekt och integritet? Det är absolut inte överklassens privileg. 

    Sedan tänkte jag på att jag faktiskt har sett fenomenet av nyrika familjer vars barn kan bete sig hemskt. Jag har haft såna ungdomar som elever. Det var då familjer som inte värderade utbildning - eller hyfs, artighet, osv. - utan det var bara pengar som räknade. De ungdomarna tyckte att de ändå ska jobba i pappas företag, så ingen utbildning behövdes och de kunde behandla andra människor hur som helst också. 
  • Anonym (Abc)

    Människor utan respekt för andra finns överallt. Det är i minoritet så de flesta slipper dom, men jobbigt för de som drabbas. 

    Där jag bor är städat och lugnt. Men har en granne med pool där det låter oavbrutet (alla grannar har pool, det är bara den här som har oavbrutet ljud). Barnen badar med skrikprat och skrikskratt från de vaknar till de somnar. Om det blir några minuters lugn och ro så sätter de vuxna på radio eller musik att lyssna på medan de ligger och solar (vilket de gör så fort temperaturen kommer över typ 15 grader). Men sedan är det ju så trevliga och omtyckta av alla så jag blir för feg för att säga ifrån. 

    Inga problem att andra grannar har tonåringar på besök som för liv i deras pooler någon timme här eller där, eller någon fest någon gång i månaden. Det är just det där konstanta hela dagarna som är outhärdligt. 

  • Rockärbäst

    TS, flytta tillbaka till dina fina överklassområden om det är så fel på andra orter!

    Jag och maken är bara vanlig arbetarklass men vi är skötsamma vettiga människor  och våra 2 barn är väluppfostrade. 

    Vi bor i Upplands Väsby som ligger ca 2 mil norr Sthlm  i ett okej villaområde. 
    Vårt hus är värt straxt över 8 miljoner.

Svar på tråden Integrerad överklass/Är det verkligen såhär ”vanliga människor” är?!