Anonym (Mamman) skrev 2023-03-24 13:04:44 följande:
Ni med två (eller fler), pojkar, vad har varit bäst?
Undanber mig dryga kommentarer.
Då jag fått så många ?beklagande? kommentarer att vänta andra pojken (då det med absolut maximalt största sannolikhet inte blir fler barn här), så skulle jag vilja få höra om allt BRA med att ha fått just två grabbar. De saker jag fått mot mig är hittills
- Ja en av varje är ju det jag ville för omväxlingen, så man får uppleva allt med ett föräldraskap (värsta kommentaren enligt mig, vadå uppleva allt, anser du att jag inte är en hel mamma??)
- Så underbart med en tjej för mammadotter-hänget
- Tjejer är kramigare
- Tjejer är mer omtänksamma
- Tjejer kommer höra av sig mer som vuxna
- Kontakten som mormor är närmre än som farmor
Så för att få lite motvikt (och kunna ha något att svara när de här personerna börjar babbla), ni pojkföräldrar här - vad tycker ni?
(jag vill inte att det aka bli en tråd om vad som är bäst - men jag skulle verkligen behöva få lite saker från de som är i min sits nu eftersom jag fått så många ovälkomna kommentarer.)
Jag blir ledsen när jag hör om såna där trista kommentarer. Främst för att barn är egna individer, inte främst till för att tillgodose föräldrars behov av det ena och det andra.
Så det kanske du kan börja med att svara, att du kommer att få barn som är sina egna personer och att de inte ska finnas till för din skull som mamma.
Sen som svar till dina andra kommentarer:
- Omväxling: eftersom alla barn, oavsett kön, är olika individer så blir det nog omväxling i föräldraskapet ändå tror jag.
- Mamma-dotterhäng: alla döttrar älskar ju inte att hänga med mamma och en del söner kanske älskar att hänga med mamma. Vi får se hur mina barn kommer att vilja hänga med mig.
- Kramig: mina pojkar kommer kanske att vara superkramiga, vem vet? I vilket fall som helst så har jag inte skaffat dem som kramdjur, om de vill kramas så kramas vi.
- Omtänksamma: tänk om man skulle ta och fostra även söner till att vara omtänksamma, vilken fin värld det skulle bli! Jag ska göra mitt bästa för att lära mina pojkar att vara omtänksamma. Många flickor lär sig att vara omtänksamma mot andra på sin egen bekostnad, det känns som att det skulle vara jobbigt om det skulle bli så med döttrar (behöver du ju inte säga).
Höra av sig som vuxna: jag får försöka behandla mina söner så att de vill höra av sig och ses även när de är vuxna.
Kontakt som farmor: jag får försöka vara den bästa farmor jag kan vara om det skulle bli så.
Sen med döttrar så tycker jag när jag ser min egen bekantskapskrets med vuxna så är det ju fler kvinnor som har det jobbigt med sina mammor och knappt orkar med dem, än vad män verkar ha jobbigt med mammorna. Så det dina "vänner" beskriver att tjejer håller kontakt och det låter lite som myter eller önsketänkande. Eller att tjejerna inte på samma sätt orkar eller vågar sätta gränser mot mamman och tvingar sig att hålla kontakten även om de inte riktigt vill.
