Ni med två (eller fler), pojkar, vad har varit bäst?

Jag fick också en hel del otrevliga kommentarer när vår 2a var nyfödd från folk som tydligen inte förstår bättre än att inse att deras kommentarer är inget annat än fördomsfulla och onödiga för inte hade vi kunnat trolla så lillebror blev lillasyster ändå?

Fördelar är wow vi lyckades att få till 2 barn så vårt stora barn fick ett syskon Precis som vi önskade.

Mina killar är supertighta och storebror älsakr sin lillebror mest av alla människor i världen. 

De är smarta, roliga, underfundiga, kärleksfulla, kluriga, gosiga och bjuder in till deras hemliga inre  världar. 

Har än så länge inte annat än fantastiska häng med dem och vi är väldigt nära varandra, de är idag 13 och 10. 

Huruvida de kommer vilja fortsätta att umgås med mig återstår ju att se men än så Länge så känbs det iaf som vi har en stabil grund att stå på som förhoppningsvis gör att vi kan bygga vidare även när de blir äldre. 

om det Hade det varit annorlunda med döttrar har jag såklart ingen aning om men jag tänker att så länge man själv inte är inrutad i att ett visst kön ska bete sig på ett visst sätt så finns det frihet och möjligheter för allt. 

 

 

Det fetstilade alltså - det är min glädje med, att barnen kan få ha varann länge.

Ja, man hoppas ju det. 

Jag har själv en son och vi försöker med syskon och jag hoppas på att det blir en till kille för hans skull! <3 Vet själv hur otroligt nära jag är min syster och hur mycket kul vi har haft genom åren! 
Sen kommer han säkert få det lika roligt med en syster (om det nu blir nåt alls..) men jag hoppas ändå lite på en pojke! (Praktiskt också att kunna återanvända alla skjortor, pikétröjor, badbyxor mm;)) 

Åh vad kul med din synvinkel! Jag har ju aldrig haft ett syskon av samma kön så jag vet inte hur det är, inser jag. 

Det här är ju inte säkert, men med vuxenrelationer kan du ju få svärdöttrar. "Med söner kommer döttrarna i vuxen ålder" har jag hört nångång. Min man har två bröder och de hade otroligt kul tillsammans under uppväxten och är nära i vuxen ålder. Och vi svärdöttrar har alla en nära relation med svärmor som tycker det är lite kul att få "döttrar" till slut, men utan att på något sätt önska att hon fått något annat än sina fantastiska grabbar såklart. 

Jättestort grattis till graviditeten! 

Pojkmamma till två tonårskillar. Skulle förstås kunna skriva en massa om hur olika de är utan att vara av olika kön och hur tight jag är framförallt med den ena på grund av gemensamma intressen och personlighet och att man inte behöver tillhöra samma kön för det.
Men om jag istället fokuserar på det jag inte säger högt, men alla gånger jag tänker tyst att jag är glad att jag är pojkmamma:

- Bröder när de gillar varandra och trivs ihop. Rätt underbart faktisk.

- Inte ha en till med pms i huset. Slippa menssnack. Killar kommer i puberteten senare generellt och det är skönt.

- Ja det blir skit med kompisar ibland, men de där utstuderat jävliga grejerna som man hör om från alla vänner med döttrar, dem har vi sluppit.

- Oroar mig självklart när sönerna är på stan på kvällen, men hade oroat mig på fler sätt för en dotter.

Kan bara instämma! O få ha alla sina kläder ifred och allt sitt smink :)

Tack hörrni. Alla som svarat!

Det finns säkert fina saker med alla barnkonstellationer. Jag som tjej med bror har ju vare sig vuxit upp med syskon av samma kön eller är man och kan uttala mig ur det perspektivet. Det känns ändå fint att höra alla positiva saker och det är skönt att ha med sig när kommentarerna lär fortsätta om jag känner folk i min närhet rätt. Min närmsta familj är dock bara tokglada för fler barnbarn och kusiner. 

Och jag ser ju fram emot vad den i magen är för en filur. 

Sätt dem på pottan genom att helt ärligt svara:

-Det var elakt sagt. verkligen tråkig kommentar stt ge till ett barn. Men du kanske brukar ha som regel sätta epitetet på andra utan att ha en aning om personen i fråga?-

Hej. jag är mamma till 5 pojkar. det är intensivare under småbarnsåren. men jag är supertajt med mina äldre killar. Vi tränar tillsammans, går på bio o snackar om allt. mina kompisar som har flickor I samma ålder 15 + 16 ser knappt sina barn, alltid sura, hänger ute och är totalt ointresserad av att prata. mina killar berättar allt för mig så jag är nöjd med att vara pojkmamma. men jag vet inget annat heller. 

Vad härligt, det där att pojkar inte vill prata med mamma är en sak jag får höra så mkt. Min förhoppning är att kunna vara en mamma de vill vända sig till och som de kan prata med allt om. 

Har inte läst tråden så kanske blir det bara upprepning men jag har bara en dotter hitintills. Hon är fortfarande liten men upplever inte henne som så typiskt tjejig. 
Hon är också just nu helt tjatig om sin pappa så allt det där folk tar upp om hur det skulle bli om du fick en dotter är bara deras föreställningar och fantasier. 

Hade alltid föreställt mig att jag skulle ha söner men när det visade sig att det var en flicka i min mage så blev det bara så självklart att det var hon som skulle komma till oss. 

Du kan alltid säga att kort och gott ?Nu kan man inte välja men jag är glad att den här pojken kommer till oss?. 

Jag har själv bara en syster och är glad att jag fick henne att prata med om vissa saker. Tror att dina söner kommer att ha samma glädje av varandra. 

Man kan alltid välja att se till vad man inte fick istället för vad man får.