Anonym (Sahara) skrev 2023-03-25 21:16:18 följande:
Man väljer inte vem man blir kär i.
Jag var otrogen med en gift man (är själv gift). Det fanns inte på min världskarta att vara det. Så helt plötsligt på en konferens så satt vi där, en man som jag kände otrolig kemi med. Det ena ledde till det andra. Jag brukar inte falla för andra. Aldrig., men nu gjorde jag det. Och det är verkligen skit!! På alla sätt. Men det känns som varenda cell i kroppen skriker efter honom. Men nej, ingen av oss har dåliga relationer så vi avbröt det vi höll på med och vänder blad. men fan gråter bara jag tänker på honom. Jag blev förälskad..samtidigt som jag älskar min man.
det är inte alltid svart på vitt som TS skrev. Allt är inte höger eller vänster. Livet är komplicerat. Relationer är komplicerat. Ibland träffar man människor som vänder upp och ner på allt. Och även om jag hatar otrohet själv så föll jag dit. Det kan du med om ett specifikt tillfälle uppstår och du möter någon som skakar om dig helt..
så döm inte
Du begär av andra att inte bli dömd för din medverkan till vad som hänt dig. Du berättar öppet om din starka förälskelse, din kropp skriker efter honom, bara du tänker på honom gråter du. Min partner som i förlängningen misshandlade mig psykiskt - jag skriver om det ovan - uttryckte sig likadant om kvinnan han var kär i, hon som inte ville lämna sin relation för honom. Det var det bästa sex han haft berättade han för mig, hon hade väckt upp allt som varit dött. Jag förstår inte idag varför jag stannade i relationen. Jag försökte förstå och han försökte nog på sitt sätt att vara med mig. Han ville ha ett barn, och tyckte att mina gener var tillräckliga, fram tills att jag började lida så mycket av att vara i förhållandet att jag gled in i djup depression. Då var jag inte längre avelsmaterial. Idag har han barn med en annan. Jag vet inte om han kommit över sin förälskelse och starka attraktion till den andre, och vad han eventuellt lärde sig av vår relation. Din man kanske inte skulle påverkas alls om han visste att du älskar honom, men gråter efter en annan och har en kropp som skriker efter en annan. Du kanske delat upp dig så att sexlivet inom förhållandet du redan har inte alls påverkats? Som jag ser det är det en form av svek att inte berätta, även om man tycker sig göra det av omsorg. Att mannen berättade för mig gjorde åtminstone att jag kunde förstå varför vår relation var dömd att misslyckas. Han var kär i en annan då vi träffades och fortsatte så. Om du fortsätter att vara kär i mannen, gråta efter honom, känna hur kroppen skriker efter honom, är det fortfarande rätt att inte berätta för den du lever med? Om du älskar honom förtjänar han att veta hur du egentligen känner.