Sluta dömma

Man väljer inte vem man blir kär i.

Jag var otrogen med en gift man (är själv gift). Det fanns inte på min världskarta att vara det. Så helt plötsligt på en konferens så satt vi där, en man som jag kände otrolig kemi med. Det ena ledde till det andra. Jag brukar inte falla för andra. Aldrig., men nu gjorde jag det. Och det är verkligen skit!! På alla sätt. Men det känns som varenda cell i kroppen skriker efter honom. Men nej, ingen av oss har dåliga relationer så vi avbröt det vi höll på med och vänder blad. men fan gråter bara jag tänker på honom. Jag blev förälskad..samtidigt som jag älskar min man. 

det är inte alltid svart på vitt som TS skrev. Allt är inte höger eller vänster. Livet är komplicerat. Relationer är komplicerat. Ibland träffar man människor som vänder upp och ner på allt. Och även om jag hatar otrohet själv så föll jag dit. Det kan du med om ett specifikt tillfälle uppstår och du möter någon som skakar om dig helt..

så döm inte

Såklart. Och jag vill inte på något vis rättfärdiga det jag gjort. Det jag gjorde var fel. Inget snack om saken.

Men människor är inte uppdelade i en -rätt- grupp och en -fel- grupp. Alla kan göra misstag. Alla kan fatta ett dumt beslut vid ett svagt ögonblick om vissa omständigheter uppstår. Att dömma ut folk så starkt som många gör ovan  känns märkligt, verkligheten är sällan svart och vit.

den som är utan synd kan ju kasta första stenen

Jag har såklart funderat på det, om jag ska berätta eller inte, men jag tror faktiskt inte min man vill veta om snedsteget. Jag är helt säker på att han inte vill gå ifrån mig, både känslomässigt men även praktiskt och ekonomiskt. Det skulle verkligen inte funka. Så vad skulle sanningen ge honom? Bara sorg, över något som inte kommer upprepas. 

Jag känner honom såpass att jag vet det med stor sannolikhet. Däremot hade jag velat berätta. För att belysa också vad jag saknar och önskar i relationen och med mitt liv. Den här mannen väckte ju något sovande. Han påverkade hela mig. Tyvärr.

Du menar mur av sand?

Ska tilläggas att jag haft en kille själv som bedrog mig. Jag vet hur smärtsamt det är. Och jag trodde inte jag själv skulle hamna under situation som blev.

Det blev fel, jag gjorde fel. Men ibland är man tyvärr bara människa och gör fel.

Hade man varit rationell hela tiden så hade nog otrohet inte existerat. Men förälskelse är inte rationellt. 

Och, återigen, jag skriver inte för att rättfärdiga det jag gjorde. För jag gjorde fel. Jag skriver att detta faktiskt kan hända de allra flesta om viss situation uppstår i en svag tidpunkt livet. jag har haft mängder av fantastiska killar efter mig under flera år men aldrig varit otrogen. trodde aldrig jag skulle vara det eftersom jag är just en rationell person. Men så möter man helt utan förvarning någon som bara drar undan mattan för en. Som (vem vet?) kanske hade varit ens stora kärlek om man varit singel? 

Alla kan fatta riktigt korkade beslut. Men på diskussionerna här inne så låter det som att många tror att de inte är kapabla att fela? som att de aldrig skulle kunna falla dit. Hmmm det tror jag när jag ser det.

Nåväl, jag har inte dödat någon :) jag får väl vara tacksam för det iallafall.