Sluta dömma

Följt flera trådar om otrohet samt skrivit några själv. Blir både ledsen och arg då det finns människor här inne som både hotar och kränker trådskaparen. Vad ger er rätten? Förstår att det kan upplevas som att man tar någon annans person och självfallet får man ha åsikter. Men att hota? Varför? Vad vinner du på det? Har du själv blivit utsatt och det brister för dig? 
Jag har skrivit och bett om råd ibland, men blivit så kränkt att det inte går att läsa vidare. Och samtidigt så arg. Att ha en relation med någon som är upptagen är inget man just söker. Kanske den otrogne ljugit om sin relations status för dig och att det är för sent att avsluta pga känslor. Kanske du är medveten men inte vill annat än vara med personen. Pga känslor. Vi är också människor. Allt är inte svart eller vitt. 

Min åsikt i dessa fall är att den som bär ansvaret är den som medvetet är otrogen, inte den som den är otrogen med. Hur ska den som jag skaffar som kk eller börjar dejta för ev seriöst förhållande framöver veta om jag är upptagen eller ej?
Och varför ska den "nye/nya" behöva lämna om personen verkligen är förälskad och känner att detta är personen i ens liv?

Jag var tidigare gift med en arbetsnarkoman - ja han jobbade verkligen, så jag hade lätt kunnat vara otrogen och inlett en relation med någon för att ha som back-up när jag väl sedan skilde mig, men nu gjorde jag inte det. 

Och jag är även av åsikten att minst 95% av de som är otrogna är det för att den relation de lever i inte är helt ok av en eller annan anledning. Om det är en tillfällig svacka eller ej låter jag vara osagt.

Tycker även att folk är så sippa kring detta med sex. Äktenskapet med just 2-samhet är instiftat av religionen, men skulle idag lika gärna bara vara ett vanligt "affärsavtal" där hur många parter som helst får signera och ärva varandra osv. 

"Det blir ju lite märkligt när en person som själv beter sig hänsynslöst mot andra kräver att andra ska vara hänsynsfulla mot henne, tycker du inte?"

Fast såhär kan ju alla säga, och väldigt få människor lever upp till att själva både vara hänsynsfulla och aldrig kräva det av andra. Det är därför det finns ryktesspridning. Det är ett effektivt sätt att få folk att välja ens egen sida i det hela. 

Under ganska många år här på FL så har jag ibland och sporadiskt deltagit i otrohetstrådar.
I vissa av dessa trådar har jag varit mycket uthållig och under lång tid verkligen försökt vara öppen och gå till botten med en rad olika åsikter, ofta fördömanden, och varför olika personer ibland har så extremt starka åsikter, ofta också rätt så extrema åsikter om andra människor, människor som de inte känner och när det gäller fall där de överhuvudtaget inte känner till något om omständigheterna.

Jag har ansträngt mig vara intresserad för att försöka få reda på och försöka förstå varför dessa extrema och starka åsikter och dessa fördömanden om andra människor?
Hittills har ingen av dessa dömande människor kunnat förklara sina extrema uttalanden och åsikter. 

Fortfarande efter alla dessa år har ingen lyckats förklara vad som egentligen och på djupet är så allvarligt med en tillfällig sexuell upplevelse utanför tvåsamheten.

Jag och många andra har frågat vad det egentligen spelar för roll i de fall (som sannolikt är de allra flesta fall) där den andra parten aldrig får reda på det.

Massor av gånger har det i evighet diskuterats om det kända faktum att "det man inte vet mår man inte dåligt av".
Hittills har ingen enda av dessa dömande människor, och ingen annan, kommit med något enda argument som genuint skulle visa att det gamla talesättet inte gäller.
Och självfallet gäller det. Alltid och under alla omständigheter. Det går inte på någon som helst saklig grund att motsäga.

Mitt råd är att se till att ta vara på livets möjligheter och chanser. Men gör det med omdöme och gör ditt bästa för att så lite som möjligt påverka andra människor.
Mitt råd är inte att vara otrogen.
Men vi kan alla konstatera att otrohet trots allt är vanligt förekommande, mycket vanligare än vad de flesta vill låtsas om och mycket vanligare än vad som känns bekvämt för många att erkänna.

På Sveriges Radio sade man häromdagen att det är minst 30% av alla relationer som någon gång upplever otrohet. Eller så sade man att 30% av alla människor någon gång upplever otrohet, vilket ju i så fall gör att det är ännu vanligare.

Med stor sannolikhet är siffran betydligt högre än så, åtminstone i långvariga relationer, och särskilt om man beaktar att de allra flesta fallen förblir okända.
I de flesta fall förblir det okänt, det kommer aldrig fram.
Detta visar då som en självklarhet att de allra flesta relationer överlever att det sker ett tillfälligt sexuellt äventyr utanför relationen. Det är särskilt enkelt att konstatera gällande alla de fall då det aldrig blir känt.
Men även i de relationer där det blir känt så klarar väldigt många av det och många klarar att gå vidare på ett bra sätt. I många fall säkerligen gå stärkta ur det, man tar lärdom, och får en bättre relation än vad man hade innan.

En tillfälligt sexuellt äventyr utanför tvåsamheten, eller tom en tillfällig förälskelse, behöver ju inte betyda någonting alls, behöver inte få några följder överhuvudtaget, inget har ju förändrats i sak pga av denna händelse.
Det är ju självfallet så att livet och tvåsamheten kan gå vidare precis så som ingenting har hänt eftersom inget överhuvudtaget behöver ha förändrats.