Vem sköter luskamning hos er?

Hos oss har det varit bägge, jag tittar och pappan också men har aldrig faktiskt hittat några löss. Däremot OM vi skulle få skiten så skulle nog pappan få göra det för jag avskyr småkryp. 
Dessutom har vårt barn autism så jag ber till gud att vi slipper göra en lusbehandling.

Det är ju liksom inte så svårt att förstå varför det sprids så mycket i sverige idag. Samma som kakacekrlackor, inte heller ett vanligt förekommande kryp förr men nu vimlar vissa bostadsområden av dem.

Flera i tråden har påpekat att det minsann inte fanns löss på tex 80-talet och beskyller moderna föräldrar för slarvighet. Här kommer dagens historialektion!

På 1900-talet uppfanns en massa härliga gifter, som ddt till exempel. Med hjälp av dem utrotades huvudlössen i princip. Sen upptäckte man en massa nackdelar med att strö gift omkring sig och preparaten förbjöds på 70-talet. Lössen blev också resistenta mot en del av dem.

Vad tror ni händer efter ett tag om det inte finns effentiva lusmedel och kunskapen om huvudlöss försvunnit i befolkningen eftersom man haft några generationer utan dem? Jo, tadaa!! Lössen kommer tillbaka! 

Så här skrev Aftonbladet 2005:

Lusen är med rätta förknippad med det gamla Lort-Sverige.

Lusen var fattigdomens och trångboddhetens följeslagare. De fattiga familjerna levde tätt ihop och sov tätt ihop, och lössen som vill ha värme kunde krypa från person till person.

De som främst led av löss, säger Görel Bråkenhielm, skolöverläkare i Stockholm, var fattiga familjer, utsatta för umbäranden, som inte hade tid för sina barn.

När det nya Sverige skulle byggas var lössen en samhällsfråga. 1919 infördes systemet med skolsköterskor. De kallades lusfröknar. De undersökte och kammade barnen och var det nya samhällets stöttrupper mot fattigdomens plåga.

1938 publicerade Ludvig Nordström sin klassiska skildring Lort-Sverige. Det var ett reportage om den kvardröjande fattigdomen men det fanns glimtar av ljus. I kapitlet "Det nyaste Sverige" berättar en läkare i Kalix om "folkets enastående renlighet".

Lort-Sverige har försvunnit, men Lus-Sverige är tillbaka.

Varför?

Den som är medelålders och läser detta kan knappast erinra sig att det förekom löss i skolan på 50- och 60-talen. Jag gör det inte. Löss var något otäckt i ett mörkt förflutet.

Folkhemmet var under några decennier avlusat. Lössen började så sakta komma tillbaka i mitten av 60-talet. En skolflicka hade en lus i håret 1965. Det blev tidningsrubriker. Då hade personalen på Södersjukhuset i Stockholm inte sett en huvudlus på 30 år, enligt internetsajten Shenet.

Att landet nu plågas av återkommande lusepidemier har, precis som i gamla Lort-Sverige, med vår livsstil att göra.

Detta är minerad mark. De skolsköterskor jag talar med är försiktiga. En del av dem talar i halva meningar och försöker säga något utan att säga det, ty att ha synpunkter på hur andra sköter sina barn är det känsligaste som finns.

Skolöverläkaren i Stockholm, Görel Bråkenhielm, talar rakt på sak, men under viss vånda. Hon är 60 år och har inga minnen av löss från sin skoltid.

- Man hade mer tid för barnen förr, säger Bråkenhielm. I dag går det inte ihop för många familjer. Barn tar tid. Men vi har byggt samhället för vuxna.

När bägge föräldrarna arbetar - och dagarna blir lätt långa, särskilt i storstäderna - vem har då tid att noga kamma håret på barnen? Vem har tid att fläta flickornas hår, som är ett effektivt sätt att minska spridningen av löss?

Lus-Sverige har tagit över (aftonbladet.se)

@TvillingmammaVästgöte
Det har alltid funnits försummade barn. Den där skolläkaren föddes 1945 och har med andra ord varit både barn och förälder under den korta parentes i vår historia när vi har haft hemmafruar. Att hon pratar om den perioden som någon sorts norm är okunnigt och historielöst.

Visst, en yrkesarbetande förälder har så klart mindre tid för barnen än en utan jobb. Men att flickorna har oflätat hår för att ingen har tid att fläta det är ju bara trams. Flickor nuförtiden tycker att flätor är omoderna och fula. Den där skolläkaren verkar ha missat helt hur majoriteten av barnens hår är tvättade, balsambehandlade, plattångade, i slingor mm mm.

Jag läser i ditt citat en tant som har privata teorier om huvudlöss, som baseras på hennes typiska husmodersera ideal och erfarenheter av arbete med barn - men inte med kemiska bekämpningsmedel. 

Att hon nämner att det inte förekom löss på 50- och 60-talen utan att inse att det är exakt denna period man använde DDT är talande för att hon inte var helt insatt i det hon pratade om. (Eller felciteras av aftonblaskan.)

Hos oss har frun skött all amning överhuvudtaget, då mannen här saknar kvinnobröst.

Vi försöker väl inte direkt luska i något alls, så jag tror inte att luskamning alls har förekommit. Har öht svårt att se vad som ens skulle gå att luska i vid amning? Alltså vad syftet med denna luskamning skulle vara?

Jag har aldrig haft löss, aldrig blivit luskammad vad jag kan minnas. Barnen har aldrig haft löss även om vi kammat dom några ggr när det gått på fsk, men det är inte många ggr vi gjort det. Jag har gjort det några ggr, sambon säkert fler. 

Dottern har återkommande fotvårtor som jag sköter till 95%, är det också ett jämställdighetsproblem?