Hobby psykologi senaste tidsfördrivet?

Det ska du inte behöva vara. Ditt nick är perfekt. Neutralt och ändamålsenligt. Passar i de flesta situationer. 

Jag håller med, men vederbörande är inte sällan ett troll som snickrat ihop en fallbeskrivning i syfte att utmåla en hel grupp människor på ett visst sätt. Avslutas ofta med en uppmaning till andra användare att tala om vad det kan vara för fel på hen. Så jag tror att man ska vara försiktig generellt, men att TS skulle behöva någon utanför forumet att tala med om sin sorg är en bedömning jag står fast vid efter att ha läst hennes trådar. Det är inte att sätta diagnos om man känner att det där är något större än vad det går att få hjälp med här. TS behöver då också ge intryck av att vara en person med tillräckliga ekonomiska resurser för att kunna söka upp sådant stöd. Vårdcentralen eller hälsocentralen är ett första steg. Alla kanske inte känner till det. 

Nu vill jag mena att människor inte "diagnosticerar" andra människor för att de pratar om att det finns något som heter diagnoser som kan ligga till grund för deras problem.
Inte heller blir man mindre medmänniska eller förenklar någons problematik, om man nämner att det finns ett mönster och att de inte är ensamna. 
Faktum är att om det finns en risk med att skriva och läsa saker på ett forum, ja då ska nog inte forum få finnas alls.
Tycker det inte skiljer sig mycket om någon ställer en fråga om en droppande kökskran. Då kan man antingen tipsa om att det kanske är läckande packning, och hur ens egna erfarenheter lärt en lösa det. Men med ditt resonemang blir det mer att en ska lägga huvudet på sned och säga "oj vad jobbigt med kranen, jag känner verkligen med dig. Men kontakta en rörmokare".
Man kanske behöver prata med en rörmokare ändå. Men man har i bästa fall lite mer kunskap genom andras erfarenheter.

Det är ingen större skillnad mellan att sktiva att någon kan vara förstoppad eller deprimerad. Ska vi sluta uttala oss överhuvudtaget om någonting som kan ha någon koppling till medicin och diagnos? Men det är en annan sak när det används som påhopp. 

Ju starkare konflikt och större dilemma, ju större chans att användare tar till uppenbart bristande kunskaper om samhället i allmänhet och psykiatriska diagnoser i synnerhet för att i grupp trycka ner TS. 
Finns ett par frifräsare också. Min "diagnos" av dem är olycka, otillfredställelse, som bara tillfälligt kan ge lättnad genom att vara elak anonymt. 

Det finns gratis hjälp att få via ideella organisationer med utbildad personal. Sök på nätet. MIND är en

Du har rätt i att man inte ska svälja allt med "hull och hår" som skrivs här på forumet. Att ha en liten ifråga sättande dj..ul  på ena axeln är sunt !!
 

Många som skriver här på fl beskriver ett problem och jag tror att generellt så har folk med diagnoser fler problem än folk utan diagnoser så det är nog logiskt att det är en diagnos bakom ganska många av de problemen som beskrivs i trådarna.

Jag hade inte en tanke på att mitt barn hade en diagnos även om jag tydligt kunde se att han inte var som andra för han saknade de "typiska" dragen som nämns för autism och är motsatsen till hyperaktiv. Men tack vare hobbydiagnostik av medlemmar här på fl kom jag in på spåret att inse att han nog har add. Och tack vare det har han nu diagnos, får medicin och är i små steg på väg tillbaka till skolan.

Jag ser det som självklart när andra trådstartare här på fl beskriver barn, syskon eller partners med väldigt lika problem som mitt barn tipsa om att undersöka kring add. Det är en diagnos sin lätt glöms bort och går under radarn men kan vara ett riktigt helvete att leva med och där medicin och kunskap kan vara livsförändrande. 

Mitt inlägg då är ju inte att sätta en diagnos utan att ge ett tips på att det kan finnas en sådan och värt att undersöka. Och en förhoppning att om det är en diagnos i grunden att den personen ska kunna få hjälp på samma sätt som mitt barn fått.

Men det har blivit ett sånt mode i att diagnostisera varann istället för att prata om frågor. Som att allt per automatik blir bra om man bara kan ge nån en diagnos eller hänvisa till en kurator för att prata. Istället för att ta av sin egen tid.

Tror vi kommer se tillbaka på denna tid som en kall tid när vi slutade prata med varann och bara diagnosticerade varann istället.

Jag ser inte det du ser. Att det skulle vara speciellt mycket.
Däremot ser jag rätt gott om generaliserande och vad som tycks vara ett stort behov av det samma.
Lite då som att "se" att alla pratar diagnoser.

Självklart är det en tillgång att dela erfarenheter och på så sätt hitta lösningar på  problem. Det finns två sidor på myntet, och det är fantastiskt att ni nu fått den hjälp ni behöver.

Vad jag vänder mig mot är när personer utan egen erfarenhet  ställer diagnoser på oss som skriver här i forumet utifrån vad de läser i press och på forum.